Äggdonation 2021

Tack allesammans!

Det där plusset är med skräckblandad förtjusning. Glad givetvis, fattas bara annat. Men denna väntan på att se hur det går denna gång. Ja den är lite jobbig...

Vi hade möte idag med kliniken i Finland efter vårt misslyckande/mkt tidiga missfall förra veckan. Jag hade skrivit en lång lista med frågor kring medicinering och behandlingar av olika slag. Hon var negativ till allting och menar att det inte finns en enda studie i nutid som visar på fördelar med Trombyl, Prednisol, hysto och allt det andra vi diskuterat här. Jag tycker det är fascinerande att det råder så delade meningar i detta område. Alla ni som gör i Ryssland får väl per automatik det mesta som man kan tänka sig? Jag antar att de resonerar som så att det iaf inte kan skada?

För vår del blir det exakt samma behandling igen nästa gång. Progynon 6 mg och Lutinus tre gånger om dagen. Hon tyckte det ser positivt ut för vår del med tanke på att det tog sig, om än väldigt kortvarigt. Embryona är ju testade med PGT-A och av toppkvalitet (hon sa nåt om AA) och det ska enligt dom vara 60 % chans att det tar sig. Har ju svårt att se lika positivt på det själv dock. 

Så om Finland öppnar sin gräns igen blir det nytt försök nästa mensstart (typ början av mars). 

Vi hade möte idag med kliniken i Finland efter vårt misslyckande/mkt tidiga missfall förra veckan. Jag hade skrivit en lång lista med frågor kring medicinering och behandlingar av olika slag. Hon var negativ till allting och menar att det inte finns en enda studie i nutid som visar på fördelar med Trombyl, Prednisol, hysto och allt det andra vi diskuterat här. Jag tycker det är fascinerande att det råder så delade meningar i detta område. Alla ni som gör i Ryssland får väl per automatik det mesta som man kan tänka sig? Jag antar att de resonerar som så att det iaf inte kan skada?

För vår del blir det exakt samma behandling igen nästa gång. Progynon 6 mg och Lutinus tre gånger om dagen. Hon tyckte det ser positivt ut för vår del med tanke på att det tog sig, om än väldigt kortvarigt. Embryona är ju testade med PGT-A och av toppkvalitet (hon sa nåt om AA) och det ska enligt dom vara 60 % chans att det tar sig. Har ju svårt att se lika positivt på det själv dock. 

Så om Finland öppnar sin gräns igen blir det nytt försök nästa mensstart (typ början av mars). 

Ang det ni har skrivit om medicinering och utländska kliniker. Jag undrar om det finns några studier på långtidseffekterna av att göra många försök med dessa mediciner och doser.

Jag tror att det absolut kan behövas tilläggsmediciner eller högre doser i vissa fall. Det säger jag inget om. Under de åren jag nu har varit i äd svängen så har jag ändå uppfattat det som att de utländska klinikerna också har en viss ?standardmedicinering? men som innehåller lite mer än de svenska. Därefter kanske de är bättre på att ?skruva till? det sista för en individuell plan. Som nån av er sa, att de lyckas med de svåra fallen som inte svensk sjukvård kanske har lyckats med. Men behövs då dessa doser och alla mediciner för alla andra? Om de alltid behövdes så mycket mediciner så skulle ju ingen lyckas i Sverige (Norden) enligt er. Men för väldigt många lyckas det.

Jag tycker att det är tråkigt att ni hela tiden ?klankar ner? på svensk (nordiskt) sjukvård och i princip säger att det är meningslös att försöka här. Alla kan inte, vill inte, har inte råd eller möjlighet att åka utomlands för försök. Försök vara lite uppmuntrande istället. Hjälp gärna till med tips som ni gör, men snälla, var inte dömande i era svar hela tiden. Det är så mycket som är jobbigt i denna process så det är väldigt onödigt att få folk att känna att de gör fel eller att det är meningslös att försöka när de inte gör försök på Olga kliniken.

Ang det ni har skrivit om medicinering och utländska kliniker. Jag undrar om det finns några studier på långtidseffekterna av att göra många försök med dessa mediciner och doser.

Jag tror att det absolut kan behövas tilläggsmediciner eller högre doser i vissa fall. Det säger jag inget om. Under de åren jag nu har varit i äd svängen så har jag ändå uppfattat det som att de utländska klinikerna också har en viss ?standardmedicinering? men som innehåller lite mer än de svenska. Därefter kanske de är bättre på att ?skruva till? det sista för en individuell plan. Som nån av er sa, att de lyckas med de svåra fallen som inte svensk sjukvård kanske har lyckats med. Men behövs då dessa doser och alla mediciner för alla andra? Om de alltid behövdes så mycket mediciner så skulle ju ingen lyckas i Sverige (Norden) enligt er. Men för väldigt många lyckas det.

Jag tycker att det är tråkigt att ni hela tiden ?klankar ner? på svensk (nordiskt) sjukvård och i princip säger att det är meningslös att försöka här. Alla kan inte, vill inte, har inte råd eller möjlighet att åka utomlands för försök. Försök vara lite uppmuntrande istället. Hjälp gärna till med tips som ni gör, men snälla, var inte dömande i era svar hela tiden. Det är så mycket som är jobbigt i denna process så det är väldigt onödigt att få folk att känna att de gör fel eller att det är meningslös att försöka när de inte gör försök på Olga kliniken.

Den stora skillnaden blir ju att många patienter inte behöver få i sig den höga medicineringen under längre perioder eftersom de (nu utgår jag från ÄD eftersom det är en sådan tråd) eftersom de ofta lyckas greja det på första eller andra försöket. Det blir ju ofta inte många försök med ÄD. Absolut, jag hade önskat att de följde upp med mer blodprover vad gäller hormonvärden men många som gör ÄD behöver ju en hel del. Sedan finns det alltid risker med medicinering, tyvärr (oavsett doser).

Jag har ju tidigare redogjort i tråden för hur mycket de anser att medicineringen står för och hur stor betydelse embryots kvalité har och kompetensen hos läkarna så det handlar inte bara om medicin. 

För många lyckas det skriver du. Jag skulle gärna vilja ta del av Sveriges statistik kring detta (många av klinikerna är inte alls transparenta med det) och hur många försök i snitt det krävs. Det finns många som inte vill utsätta sig för försök efter försök, det är fruktansvärt plågsamt.

Jag har all förståelse för att man varken vill eller kan ta sig härifrån men många gånger ställs det frågor här bland nya och då besvarar jag utifrån erfarenhet.

Det känns som att du tar det personligt när du upplever inläggen dömande, vilket det inte är utan kritiken är ju riktad mot svensk sjukvård och det måste man ju kunna få göra sakligt. Vet inte hur aktiv du är i andra trådar här men kolla hur det ser ut IVF-trådarna. Patienter som gång på gång plågas med massa olika försök, spenderar massa pengar, man behöver diskutera/argumentera för sin sak, behandling osv, sätta sig in i saker och ting. Det är inte bara fertilitetsbehandlingar som ser ut så. Jag har tyvärr tio års erfarenhet av svensk sjukvård. Jag tycker inte det ska vara så. 

Att ni inte väljer Olga-kliniken eller någon annanstans för den delen anser jag inte vara fel och har inte skrivit det heller. Var och en måste ta sitt eget beslut, vad som passar en och ens magkänsla. Däremot har jag all rätt att framföra kritik sakligt vad gäller upplevd sjukvård och besvara folks inlägg utifrån frågor som ställs. 

Hurra, va underbart!  Stor gratiis.. hoppas du lyckas hålla oron i schack och kan njuta liiiite grann emellanåt i alla fall!