Välja bort karriär? (Långt)

Inte funderat på att anlita en barnflicka kommande 1-2 åren på halvtid, för att underlätta i vardagen?

Vi får också barn 4 snart och båda har krävande jobb. Vi vill båda jobba så mycket som möjligt, men även ha tid för barnen.

Visst det är inte samma sak som att ta hand om barnen helt själv, men helt klart en kompromiss för att underlätta vardagen.

Slippa stressa över VAB (om barnflickan tar de som är mer lindriga). Kanske inte behöva stressa för hämtning varje dag, kanske ha maten färdig när man hämtar själv, etc.

Jag tolkar inte TS som att hon vill ha avlastning med barnen. Snarare vill hon diskutera hur man kan tänka om man inte ska jobba? Då behöver man inte avlastning för Vab osv, om man är hemma på heltid. 

Jag har inga bra svar TS. Funderar själv på att vara tjänstledig tex från augusti men jag tror inte jag vågar ta steget. Har råd att vara ledig ett år, och jag har några drömmar jag skulle vilja satsa på för att se om det bär. Är inte alls färdigtänkt, så jag har inte sagt något till någon än. Kanske väntar jag ett år till. 

Jag tolkar inte TS som att hon vill ha avlastning med barnen. Snarare vill hon diskutera hur man kan tänka om man inte ska jobba? Då behöver man inte avlastning för Vab osv, om man är hemma på heltid. 

Jag har inga bra svar TS. Funderar själv på att vara tjänstledig tex från augusti men jag tror inte jag vågar ta steget. Har råd att vara ledig ett år, och jag har några drömmar jag skulle vilja satsa på för att se om det bär. Är inte alls färdigtänkt, så jag har inte sagt något till någon än. Kanske väntar jag ett år till. 

Vi har båda universitetsutbildning och ansvar på jobbet i form av projekt- och arbetsledning. När vi fick barn gick vi ner till 75%. När yngsta började förskoleklass gick vi upp till 85%, men jag funderar på om det inte är för mycket. Å andra sidan behöver vi pengarna, vi jobbar inte i några pengastinna brancher direkt och är långt ifrån höginkomsttagare. Hade vi haft högre löner hade jag inte tvekat en sekund att jobba 50 eller 75%.

Just att båda jobbar deltid passar oss jättebra. Vi har därmed lika mycket ansvar för hem och barn och vi har tid hela familjen tillsammans.

Jag hade inte velat vara enda föräldern som deltidsjobbade. Tänker att man lever så olika liv då. Den som är hemma mest blir ofrånkomligen familjeprojektledare istället för som nu, att vi gör det tillsammans.

Jag gjorde faktiskt det - när tredje barnet kom! Är gravid med nr 4 nu. Vi har båda TUFFA och välbetalda jobb. Men tiden, tålamodet och orken för alla barnen och hemmet - OCH ett jobb där jag skulle prestera - blev för mycket! För min man med, men i synnerhet för mig som ärligt talat tappade passionen för jobbet och bara längtade efter barnen dagarna i ända...

Så jag sa upp mig. Vi har mycket sparat, och på 'bara' min mans lön kan vi leva gott, men jag har också skyddat min SGI. Nästa (för oss) stora grej vi kommer göra är att down-size:a. Vi ska sälja vår stora, krävande, DYRA, villa och flytta till en lägenhet centralt. En av bilarna ska säljas. Detta kommer frigöra både tid och pengar, så livet med mig hemma fungerar ännu bättre.

Vi tänker inte att vi ska ha det såhär föralltid, men tills yngsta (som jag är gravid med) börjar skolan.

Det är lite svårt att ge råd utan att veta vilken bransch eller utbildning du har (jag har full förståelse för att du inte uppger det).

Jag och min man jobbar fulltid för att ha råd med allt för att vara helt ärlig. Vi bor i ett hus med renoveringsbehov som kräver sitt (vi hade inte råd med annat för att vara ärlig för priserna är hög där vi bor).

Jag är civilingenjör och jobbar statligt. Det är en blandning av projektledelse och projektmedarbetare i olika projekt. Större och mindre uppdrag så att säga. Samt endel egna ansvarsområden som är kontinuerliga. Efter arbetstiden är slut är det ingen som förväntar arbete av mig (även om jag gör det självmant vid behov). Det är väldigt skönt. Just nu är jag ganska mättad men det handlar egentligen inte om arbetet i sig (eller kanske lite men förvärvsarbete är sällan lika utvecklande som utbildning...) utan om att jag varit där en stund och gärna hade vidareutvecklat mig och saknar mentala utmaningar.

Beroende på din kompetens och erfarenhet kanske det finns något inom din bransch som innebär projektledning av mindre projekt eller chef inom statlig verksamhet (min chef jobbar sällan efter kontorstid ;)).

Kan inte din man jobba deltid eller vara hemmaman?

Jag är tveksam till att en är hemmafru, av de skäl du skriver om. Inte nödvändigtvis att man behöver komma tillbaka till en karriär, men till försörjning och ett sammanhang. 

OM din man skulle bli sjuk eller OM ni skulle skilja er, då måste du kunna få tag på ett jobb och det är inte så lätt om man varit borta en 6-8 år...

Finns det någon möjlighet att jobba 50% på ditt nuvarande jobb, om du tar andra arbetsuppgifter? Tillfälligt byter tjänst men är kvar på samma ställe? I så fall kan du ju testa ett halvår och se. 

Finns det något du skulle vilja plugga? Kanske något som kan gynna din karriär rent av? I så fall kanske du kan läsa på deltid på distans något år?

Jag går i liknande tankar. Hade en spännande men båda fysiskt och psykiskt krävande internationell karriär innan jag fick barn. Vi flyttade hem till Sverige när det var dags att skaffa barn med tanken att ge oss ut igen när barnet blev ett par år. Det gjorde ett jag tog en tjänst på huvudkontor som är bra, bra kolleger, lön, vilkor, uppgifter, men båda mindre intressant och mindre krävande än utlandsjobben. Ena stunden längtar jag vansinnigt tillbaka till det internationella livet, andra sekunden vill jag bara ha bekvämligheten hemma. I synnerhet nu under Covid när jag har jobbat hemma har jag haft en så bra balans mellan jobb och familjeliv. Visst, en hel del kvällsarbete, men utan pendling och kontorstid har jag kunnat lämna och hämta på fsk nästan varje dag och haft tid att vara med barnet de flersta eftermiddagarna. Jag har också kunnat ta extra ledigt tex en dag i veckan när han var mindre, och ca två-tre månaders ledighet under sommaren. Nu är sonen fyra och jag funderar på att gå ner i arbetstid ett par år. Vi vill inte ha mer än ett barn och vill kunna ägna oss åt honom. Det känns som att han växer upp så snabbt nu. Att vara hemmamamma på heltid är inget för mig - jag älskar mitt jobb och behöver den intellektuella stimulansen och mitt samnanhang och egna liv, dessutom är det bättre för balansen i vår familj att båda föräldrarna jobbar deltid och vi kan dela på ansvaret, hjälpas åt med inkomsten och båda ha friheten om vi tex vill hyra ett hus på landet över sommaren eller tillbringa lite längre tid hos släkten utomlands. Men däremot att stanna hemma i Sverige och jobba 50% känns däremot väldigt lockande.

100% säker på att ts är chef inom statligt/kommun/landsting

Jag och min man har tagit gemensamt beslut om att ingen gör "karriär" utan att vi satsar på bra anställningsvillkor. Vi har både yrken där man kan arbeta på profilerade företag med provisionsbaserade löner alternativt satsa på välbetalt chefsspår men har valt att . 

Jag tror den sociala skammen är på väg bort i takt med att fler välbärgade par väljer att kvinnan är hemma. Då blir det lite status att vara hemma.

Nu verkar du sitta på en rejäl förmögenhet så allt kring ekonomi blir lite krystat. Men om ett hushåll förlorar halva inkomsten så påverkar det rätt ofta. Låt oss säga att du har ca 30 000 kr/mån netto. Det blir över 300 000 mindre per år. Det innebär andra semestrar, andra möjligheter till bostad, påverkar möjligheterna för barnen att ha dyra fritidsaktiviteter mm. En långsikt faktor blir pensionen, jobbar man inte blir det framtida pensionen låg

Att jobba som chef med personal, budget och resultatansvar på deltid är oftast svårt men det inser du nog själv. Vill du under några år jobba deltid ta en diskussion med din chef. Är det en vettig arbetsgivare som tror på dig brukar det gå att ordna andra jobb som är mer anpassat till deltidsjobb. Vet många som gjort så, under några år gå ner på deltid och jobba med sånt där det funkar. Ger att man kan behålla jobbet, behålla sin yrkeskompetens, behålla nätverk och ha en annan roll än att bara vara förälder.

Jag blir lite irriterad på din man här... han har 4 barn men vill inte ändra ett dyft för att få det att gå runt och istället funderar DU på att sluta jobba helt och gå miste om din karriär? Du vill inte känna stressen, att matsäckar glöms osv men tar ni båda verkligen ansvar för det? Eller är det du som håller koll på allt sånt medans mannen går till jobbet och bara jobbar?

Jag hade inte gett upp min karriär i din sits, eventuellt hade jag sett över om vissa uppgifter går att delegera, arbeta en del hemifrån, anlitat städhjälp oftare, nanny i viss mån osv. Karriären måste inte gå i raketfart just nu men ändå finnas där typ hade jag resonerat. Samt om du känner att du är den som redan tar mer av allt sånt ansvar att du lägger mer ansvar på din man i fortsättningen.