Jag är hemmafru och har så varit sedan äldsta föddes. Vill man få till en förändring i familjepolitiken måste man själv vara del i den förändringen. Om tillräckligt många revolterar måste lagar ändras.
Jag är också hemma med mitt barn , tänker att vara hemma heltid tills han är 3 år och sen halvtid när han börjar skolan.
Jag jobbar lite hemifrån , men mest för att det ser bättre ut på mitt CV.
Vill inte ha en lång lucka isåfall jag måste börja jobba igen.
Har ett jobb med olika uppdrag , så man kan välja att jobba allt från 1/2 timme vecka , till många timmar.
Jag hade en annan jobb också innan , men det brukade betyda 12 + timmars arbetsdagar , många kvällar , går inte göra på halvtid eller andra tider.
Jag har en fastighet som enskild egendom som är värd några miljoner , så jag är inte helt beroende av min man.
Skulle ansolut ha inte vågat vara hemmafru om jag inte hade någonting jag själv äger och kan sälja vid behov eller om jag inte hade ett jobb jag kan börja igen vid behov.
Det är egentligen ett konstigt svenskt sätt att vara feminist att kvinnor får inte göra sina egna val utan måste anpassa sig till vad de mest högljudda feminister tycker.
Detta gäller många olika saker , båda att jobba /,vara hemma , förhållanden , sex osv.