Fråga tillbaka?

Är det familj, kollegor, vänner så ställer jag alltid frågor om hur de mår, hur de har haft det, frågar hur det gått med specifika saker de tidigare nämnt osv.

Försöker visa att jag är intresserad av dem och deras liv och jag vill dem väl och finns där för dem både i med- och motgång.

Tyvärr är jag väl omgiven av sådana självcentrerade människor som ts citerar för det är snart 2 år sedan jag skilde mig och ingen har hört av sig för att fråga hur jag har det. Eftersom ingen frågar har jag ibland försökt berätta, men märker att ingen är intresserad av mig och mit liv utan de vill bara ha någon som lyssnar på dem och stöttar dem i det som händer dem.

Har så klart även försökt förklara hur jag känt kring denna envägskommunikation för den som ansåg sig vara min bästa väninna, men hon förstod inte alls min situation. Hon hade det ju bra så varför hade inte jag det?

Orkade inte med hennes monologer, så jag får väl ändå tacka pandemin och permittering för att jag nu mera är fri från hennes monolog. Vi pratades vid - hon pratade och jag lyssnade, typ varje morgon vi åkte till jobbet.

Och även om jag sa att det är ok att höra av sig andra tider så ville hon inte det för då var hon så upptagen. Jag var alltså inte värd 5 min av hennes fritid, så ingen förlust känner jag...