Samtycke?

När man säger nej ska det respekteras, jag förstår det. Man tar sig inte friheter med andra människor, jag vill inte vara någons docka att behandla hur som helst. Men i verkligheten är faktumet ett annat. Han tvingar sig på mig, jag var på väg att gå, hade fått på mig skorna men hann inte mer, var inte stark nog men fick inte fullständig panik. Han förstod att jag inte skulle komma tillbaka så han ansåg väl att han inte hade något att förlora. Det är jag som är konstig som inte klarar av att tvingas till sex, det gör ju alla andra, ställer upp.

Så jag mår hemskt nu, en vecka senare. Funderar på om jag borde anmäla, hjälper det? Att bara ta det med honom för att få ett tillfälligt stopp? Vi har barn ihop. Han har bett om ursäkt innan, sagt att han förstått att vad han gjort var fel, försökte då få mig tillbaka genom att förklara, visa att han förstått, han vill hela tiden ha mig tillbaka, förvrider hur det var och skyller på andra för att vi inte lever ihop, vad jag säger räknas inte.

Problemet är att han räddar mig då jag inte har råd att leva, ser till att vi har mat, betalar för barnet. Så jag låtsas som att allt är ok inför honom.

Det är inte ofta, jag trodde det var slut nu, han tjatar dock ännu, vill ses igen. Hur går man vidare? Går det? Hjälper det att anmäla? Är inte det fult? Varför mår jag så dåligt? Hur hade ni gjort med det lilla ni får ut av detta?