Hur mycket ?

Servera det då?

Vill du inte laga det behöver du självklart inte, en styvförälder/extra vuxen osv har det ansvaret ni tillsammans kommit fram till passar er familj bra, och vill inte du laga sådan mat som barnet äter får pappan ordna det.

Jag skulle själv inte laga mat till mig som jag inte gillar, och har aldrig förstått mig på "barn får äta det som serveras" - varför servera saker man VET att någon inte tycker om?

Har killen dessutom diagnos är det ju kanske ännu mer viktigt att han får äta sådant han faktiskt äter, inte göra matstunden till en kamp.

Min systerson åt typ bara korv o pasta när han var liten, nu är han vuxen och äter allt, alltså verkligen allt..

Min personliga åsikt är att man som ny partner inte flyttar in tillsammans med en människa man inte vill engagera sig i, oavsett om det gäller barn eller vuxna bör man inte behöva leva tillsammans med människor som inte är intresserade av att vara delaktiga i deras liv.

Men, på vilket SÄTT man är delaktig är väldigt individuellt och något enbart du och din partner (och till viss mån barnet) kan komma överens om.

Jag själv har en man som ville att jag skulle vara till 100% delaktig i hans barn, dvs lika delaktig som föräldrarna. Jag hade samma åsikt själv, dvs jag hade inte kunnat leva med vare sig en förälder eller dennes barn om jag inte fick vara delaktig fullt ut.

Om jag idag skulle bli ensamstående hade jag INTE velat att min partner tog ett föräldraansvar, det vill jag ha själv och min partner hade fått acceptera att mina regler gällde. Å andra sidan hade jag inte heller förväntat mig hjälp med hämtning, matlagning osv gällande barnen