Hur mycket ?

Det måste du komma överens om med pappan.

Du behöver inte göra någonting alls, ingen kan förvänta sig att du ska ta ansvaret. Det är din sambos barn och du är inte där för att agera/ersätta mamman utan du är där för att du gillar din partner.

Med det sagt, att du inte förväntas ta ansvar för barnet, så förväntas du däremot vara snäll/trevlig mot honom! Han är din sambos barn och kommer ju finnas där, vara med i bilden, det går inte att bortse från. Så ni måste ha en bra relation om det ska funka mellan dig och sambon. Och om du lagar mat till exempel är det ju förväntat att du gör tillräckligt åt honom också såklart, köper du fredagsmys är det trevligt om du köper med till honom också. Ja, du fattar säkert! 

Vill pojken däremot inte borsta tänderna är det pappan som får ta striden.

Jag är ensamstående mamma, och ser det som att om jag träffar någon ny en dag, så är det viktigt att han funkar bra ihop med barnen, men allt föräldraansvar kommer solklart att ligga på mig.

Uppfostran ligger helt på pappan om han inte uttryckligen ber dig om hjälp och då bör ni diskutera vilka reglar/rutiner ni ska ha. Självklart ska du umgås med pojken och vara en god vuxen förebild.

I grunden inte alls, men du har rätt att se till att familjeregler efterföljs.

Egentligen behöver du inte göra nåt. Men samtidigt behöver man ha lite hushållsregler som att man tar undan disk, lägger tvätt i tvättkorgen ja lite sånt. Det är väl sånna saker man kan lägga sig i.

Och sen är det ju bra om även din sambo är med på tåget hushållsregler annars faller det fort. Vi hade inte så många, dock var en att inga kompisar här när jag jobbar natt. Jag jobbar natt ca en gång i månaden 2 dagar i rad och det var väl det som var svårast för karln att följa. Man blir inte jätteglad när det börjar härjas och lägenheten var full med ungar klockan 10 på förmiddagen.

Jag lever i bonusfamilj och har även bonusbarn som bor här heltid, medan mina bor varannan vecka. Jag ser det som självklart att vi har byggt vår "nya" familj som en enhet. I vårt hem är vi en familj, är utgångspunkten. Givetvis hjälper min partner i första hand sina barn med tandborstning osv, men jag ställer självklart upp vid behov. Jag gör kanske inte de där mest intima delarna men jag skjutsar till aktiviteter, tröstar vid sjukdom, spelar sällskapsspel med dem osv. Det blir konstigt för barnen annars, om jag plötsligt skulle börja borsta deras tänder när jag inte gjort det förr. Samma med mina barn: det är jag som hjälper dem i första hand med det som behövs men min partner kan rycka in vid behov.

Man får ju se till barns ålder, nivå av stödbehov och de vuxna behöver prata igenom allt detta. I vissa familjer verkar man inte göra något för varandras barn vilket jag tycker är konstigt för då bor man bara i samma hus, men man blir ingen ny familj. Annars är det väl rätt naturligt att man lagar mat till hela familjen, tvättar, skjutsar mm - helt enkelt hjälper varann som i en kärnfamilj. 

I de sämre fallen verkar det finnas en förälder som bara förutsätter att den nya partnern ska kliva in och hux flux ersätta exet på alla plan, men så fungerar det nog oftast inte. 

Vilka bra svar jag fick av er Tack!

Det är inte enkelt i vissa situationen tex vid matbordet då han är selektiv med maten , äter knappt något som jag lagar . Eftersom bara jag lagar all mat jag blir frustrerad över pojkens beteende. Om det är något han verkligen inte gillar ( gillar inte 90%) av hemlagat då förväntar han sig MC????

Ska jag bry mig eller inte hur ska jag göra?

Såhär har det vart i 6 månader snart...har tappat tålamod och har ingen lust att äta vid samma bord. Plus ska han alltid gå på toa mitt i maten om det är ngt han inte gillar.

Laga lite mer mat barnet gillar? Att han inte gillar 90% säger ju inte så mycket, vad gillar han inte? och vad gillar han?

Äter inga grönsaker , frukt ( har aldrig ätit pga sin diagnos) bara lite äpple ibland . Äter inga såser , grytor eller fil. Det han äter är torra makaroner stekt korv o fisk pommes hamburgare. Som sagt väldigt komplicerat unge .

Servera det då?

Vill du inte laga det behöver du självklart inte, en styvförälder/extra vuxen osv har det ansvaret ni tillsammans kommit fram till passar er familj bra, och vill inte du laga sådan mat som barnet äter får pappan ordna det.

Jag skulle själv inte laga mat till mig som jag inte gillar, och har aldrig förstått mig på "barn får äta det som serveras" - varför servera saker man VET att någon inte tycker om?

Har killen dessutom diagnos är det ju kanske ännu mer viktigt att han får äta sådant han faktiskt äter, inte göra matstunden till en kamp.

Min systerson åt typ bara korv o pasta när han var liten, nu är han vuxen och äter allt, alltså verkligen allt..

Vad är pappan i allt detta? Han får väl sköta pojkens mat.

Sen är det ingen ide att ta åt sig eller bli frustrerad när han faktiskt har diagnos. Vad spelar det för roll att han går på toa mitt i maten?

Min personliga åsikt är att man som ny partner inte flyttar in tillsammans med en människa man inte vill engagera sig i, oavsett om det gäller barn eller vuxna bör man inte behöva leva tillsammans med människor som inte är intresserade av att vara delaktiga i deras liv.

Men, på vilket SÄTT man är delaktig är väldigt individuellt och något enbart du och din partner (och till viss mån barnet) kan komma överens om.

Jag själv har en man som ville att jag skulle vara till 100% delaktig i hans barn, dvs lika delaktig som föräldrarna. Jag hade samma åsikt själv, dvs jag hade inte kunnat leva med vare sig en förälder eller dennes barn om jag inte fick vara delaktig fullt ut.

Om jag idag skulle bli ensamstående hade jag INTE velat att min partner tog ett föräldraansvar, det vill jag ha själv och min partner hade fått acceptera att mina regler gällde. Å andra sidan hade jag inte heller förväntat mig hjälp med hämtning, matlagning osv gällande barnen

Vad gör din man och vad tycker han du ska göra?

Han gör det mesta en pappa ska göra när vi är tillsammans eller när han är med sin son (ej matlagning) bara snabb fixat mat.

Vi jobbar olika skift och när han är på jobbet då tar jag all ansvar på mig som en riktig mamma. Som för en timma min man jobbar och jag är ensam hemma med han . Gav han mackor att äta vill inte att han ska somna hungrig. Nattade honom och sa god natt . Vill inte ersätta hans riktiga mamma och påminna han om henne....jag vet att han saknar henne men vi kan inte tvinga henne att få träffa sin son. Vi har inga gemensamma barn , vi är tre i familjen nu

Jag har också ett sådant barn och då måste man faktiskt acceptera det. Därmed inte sagt att han ska ha mat från MC. Alternativt får han äta det han kan äta och så äter ni andra det ni äter. Min partner har många gånger varit frustrerad över detta också, men det är inget att göra. Nu är mitt barn nästan vuxet och nu äter han flera saker men det tog lång tid att komma dit.
Mitt barn är väl mer eller mindre uppvuxet på pasta och bröd. Men det går inte att tvinga eller tjata i dessa barn saker som de bara inte kan äta. Det man gör är att erbjuda men sen inget mer. Mitt barn kom igång med ätandet mer och mer ju äldre hen blev. 
Ett tips är att utgå från sånt barnet gillar och sen försöka sakta (väldigt sakta) bredda därifrån. Om man tex gillar köttfärs så kan man göra tacos, köttbullar, biffar osv. Viktigt att smaken blir den som barnet gillar, så att den tar steget att smaka. 

Mitt barn sa nyligen: "om någon tvingar mig att äta något som verkligen inte går, så känns det lika äckligt som om du skulle tvingas äta lera. Skulle du verkligen vilja äta lera?" Om man kan ta in detta så kanske det är lite lättare att acceptera att för vissa (ofta med diagnos) går det helt enkelt inte att äta exakt allt som de flesta andra tycker är rimligt att man äter. Det kan handla om konsistens, kryddning, värme eller t.o.m färgen. 

Vem lagade maten innan ni flyttade ihop?

Pappan får väl steppa upp och börja ta ansvar, laga mat som ungen gillar t ex. 

Du behöver inte göra ett dugg förutom att vara respektfull, däremot om pappan brister i sin uppfostran att det är skadligt för barnet så ska du göra en anmälan, men utöver det så är det viktigast med en respektfull ton från både barn och den nya partnern

Det bestämmer du och pappan. Pratade ni inte om detta innan ni flyttade ihop?

1. Du gör ich tar så mycket ansvar du känner dig bekväm med, du är en extra vuxen i huset , vilka regler som ska finnas måste du och mannen komma överrens om OCH där måste mannen också stå upp för och backa upp dig på regler HAN har varit med om att bestämma! 2. Maten... Av vad jag utläser handlar det om selektiv ätstörning något som ofta sammanfaller med npf-diagnosen autism, ( har barnet autism har det då ofta även ytterligarer någon npf diagnos) Är det SÄ så kan inte barnet fysiskt äta det som är " fel" Smaklökarna hos ett barn med SÄ är hyperkänsliga... De känner av små små smakändringar och smaksensationer som vi " vanliga" inte övh uppfattar, smaklökarna är därför lite " fel konstuerade" o uppfattar " normala" smaker som oätbara/farliga..går att jämnföra med allergier... Tex jag är allergisk mot äggviteämnet som gör tomater och jordgubbar röda- detta äggviteämne är ju inte farligt då hade ju alla som åt det blivit sjuka men MIN kropp är " fel konstruerad" och uppfattar detta som " oätbart/farligt" = jag får en fysisk reaktion om jag skulle äta dem...skillnaden med SÄ är att deras reaktion inte syns på utsidan med som i mitt fall utslag utan deras reaktion känns " bara" på insidan men är precis lika stor och precis lika jobbig ! Mitt ena barn har just SÄ ( o autism o ADHD) repurtuaren av mat är begränsad, maten ska vara " ren" dvs sås vid sidan av ..utom ketchup av " rätt" fabrikat som kan ätas på all mat ...när jag lagade mat när hen var mindre såg jag till att det alltid fanns en del hen kunde äta så att hen kunde äta sig mätt på det , och ibland tog jag undan en del av maten o tillredde på ett annat sätt...tex jag skulle göra kycklinggryta till middag då tog jag undan o stekte några bitar kyckling i kycklingkrydda vid sidan av så fick hen de bitarna o ris när resten av familjen åt grytan o ris.. Mitt barns SÄ var så pass allvarlig att hen dricker näringsdrycker och äter multivitaminer för att få i sig alla näringsämnen hen behöver då kosten ÄR väldigt ensidig , nu när hen är ung vuxen lagar hen mat själv men då blir det" pasta o korv, nuggets o nudlar" och samma sak varje dag i npgra veckor/månad innan hen bytter "maträtt" o äter varje dag MEN något som är Oerhört viktigt! Gör ingen " affär" av att barnet inte äter all mat eller försöka tvinga barnet att äta av allt då kan det bli en större låsning i stället ( MC/pizzeria etc om maten inte passat har aldrig varit ett alternativ här.... Vi bor långt ut på vischan )