Hur märkte du att din partner hade Asperger?

Jag märkte det ganska direkt när vi träffades.

Han visst ju om det själv också.

Vad var det funkade märket till?

Jag vet inte vad jag skrev där. Tryckte på skicka innan jag var klar.

Vad var det du lade märket till? Hur funkar ert liv idag?

Han är väldigt rakt på sak, svert eller vit och låser sig på vissa ämnen.

Jag frågade typ 3e gången vi sågs om han ville ses på lördag och han svarade Nej, jag tänkte att han inte ville ses mer men han svarade helt enkelt bara på frågan .

Så efter helgen ringde han och sa att han ville ses på onsdagen.

Vi har det jätte fint tillsammans idag men jagsktar mig för att fråga om han vil xxx , xxx utan säger att vi ska xxx och xxx.

Jag förstår. Jag har flyttat ihop med en tjej som också är oerhört svartvit. Inga nyanser, allt är på det ena eller det andra sättet hela tiden.

Kommunicerar väldigt speciellt också. Det flyter inte på, utan det är långsamma krångliga konversationer. Svår att kommunicera med. Oerhört frustrerande. Hon är känslig för olika ljud och dofter också.

I övrigt har vi det konstigt nog ganska bra ändå. Livet funkar faktiskt bättre än med tidigare flickvänner jag haft. Hon år stabil och pålitlig och bra på många vis och jag trivs över förväntan med rutinen i livet men. Jag misstänker en diagnos hos henne faktiskt.

Jag tycker att det är den enklaste relationen jag haft.

Säger han något så är det det han menar.

Lätt att förhålla sig till

Jag tycker dock att det finns två sidor av det hela och oroar mig lite för framtiden. Betydligt mindre konflikter i det här förhållandet vilket är så skönt, och ja det är rak kommunikation. Tyvärr mest åt det ena hållet. Hon är inte lika bra på att ta emot rak kommunikation som hon är att ge. Tolkar ofta fel och tar saker som kritik. När jag försöker va rak. Så det kan bli konflikter ändå helt i onödan ibland. Men inte ofta..

Fattar inte alltid ett skämt. Eller jo skämt fattar hon, men snarare fattar hon liksom inte om jag säger nåt på allvar eller på skoj. Jag tänker att det framgår av sammanhanget. Säger jag nåt som låter helt outrageos så skojar jag väl ändå RIMLIGEN, men nej det går inte alltid fram vilket kan göra konversationen lite stötig. Ingen stor grej, men lite frustrerande ändå vid tillfälle.

Tonläget är ofta svårt att tolka också. Jag kan inte alltid höra vad det är människan försöker ha sagt genom att lyssna på språkmelodi och betoning. Språket är väldigt platt om man säger så. Det blir jag lite trött av. Jag blir väldigt trött av att behöva lyssna så aktivt på vad som sägs. Får inte så mycket hjälp av kroppsspråk och minipauser eller betoningar i hennes språkmelodi o.s.v. Det här är nästan det som skapar mest frustration ändå i vardagen. Det är den jobbigaste biten. Det och att hon lätt tar saker som kritik om jag är rak. Är jag inte rak går budskapet inte fram. Moment 22 där liksom.. .

Hon har som sagt ingen officiell diagnos och jag kan ju inte säga bestämt att det är AS, men jag är 100 procent övertygad om att det är nåt. Efter att vi flyttat ihop ser jag att det här inte är en människa som fungerar normalt som alla andra. Behöver som sagt för det mesta inte va nåt direkt bekymmer, snarare inte alls, men jag märker att nåt är det om man säger så. Har tagit lång tid av grubblande och googlande för att försöka förstå mig på.

Vet dock inte om och hur i så fall jag ska lägga fram mina misstankar. Hon har själv skojat nån gång det.

Monotont pratande personer är jobbigt

Har haft en nära killkompis i många år med lätt autism och när jag träffade min nuvarande sambo så var det mycket likheter mellan dessa två. Tex extremt dålig på det sociala, han var inte stark på det romantiska och flirtiga planet utan jag fick i princip skapa relationen på egen hand. Men nu efter ett år så är det inga problem. Det enda som jag tycker är jobbigt är att min sambo inte förstår ironi och sarkasm och tar ofta illa upp och blir ledsen eller arg över små skämt. Det kan vara lite jobbigt då jag själv är en väldigt skämtsam person