Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi trodde han var död.

    Lör 16 jan 21:54 Läst 0 gånger Totalt 14 svar
    Anonym (Vi andra då?)
    Visa endast
    Lör 16 jan 21:54

    Kvinna, skild, 4 barn.
    Ex/barnafar med tillgång till vapen försvann. Efterlyst av polis. 
    Vi trodde han skulle hittas död. Han kom tillbaks och la in sig på psyket.  När han kommer ut är han hemlös och äger kläderna på kroppen. Han får hjälp med psykolog om han nu anser sig behöva. Men vi då, hans barn och jag? 
    Mitt inre är i kris. Fast han lever....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-01-16 21:57
    Ingen tidigare problematik. En vanlig man i chefspostion, uniformsyrke som fullständigt klappat ihop.

  • Anonym (Minna­)
    Visa endast
    Lör 16 jan 22:00 #1

    Det är väl inget som hindrar dig från att söka hjälp också? Eller hur menar du? Om ditt inre är i kris ska du naturligtvis kontakta vården. Gör det direkt på måndag så att du får prata med någon.

  • Anonym (oooo)
    Visa endast
    Lör 16 jan 22:01 #2 +1

    Man brukar få anhörigstöd. Kanske måste man säga till om det själv, det vet jag inte. 
    Det bör gå att söka på anhörigstöd och se vad som finns där ni bor.

  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 16 jan 22:15 #3

    Jo det vet jag, jag ska kontakta kurator på måndag. Lika bra för det här kommer ta på mina krafter.  Nu växer frågorna i mitt huvud.  Jag har redan fått höra- ja men han lever ju och är på rätt ställe. Absolut, det stämmer. 
    Det är så nytt allt och är helg. VI är fortfarande i ett chock. Han är på psyket och sover.
    Ber inte om råd. Bara skönt att berätta. När en människa gör så här så påverkar det ofta flera till. Jag och barnen kommer behöva stöd. 
    En tanke som lever i mig redan, kommer han försöka igen när det lugnar ner sig. 
    Tänkte han verkligen göra barnen faderslösa? HUR tänkte han? 
    Vet oxå att svar ska jag inte räkna med. Vi är skilda så jag räknas inte som anhörig längre. Barnen är alla över 18. 

  • Anonym (Liind­a)
    Visa endast
    Lör 16 jan 22:37 #4 +1

    Hemsk situation ni alla befinner er i.

    Hur han tänkte frågar du.. är han deprimerad så är ju allt svart och tankefunktionen påverkad. Då såg (skriver såg eftersom han nu tagit hjälp) han ingen ljusning och hans uppfattning var att ni (inkl barnen) skulle ha det bättre utan honom. Det var ju jättebra att han kom in och (förhoppningsvis) får hjälp nu. Kram!

  • Lör 16 jan 22:47 #5

    Hur länge var han borta? Ingen tidigare problematik, varför trodde du han var död?
    Har han försökt ta livet av sig? Det framgår inte riktigt. Att man har tillgång till vapen betyder ju inget, man kan ju ta livet av sig på många sätt om det är vad man vill. Men förhoppningsvis behövde han bara hjälp och vill egentligen inte det.

  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 16 jan 23:18 #6
    Anonym (Liinda) skrev 2021-01-16 22:37:47 följande:

    Hemsk situation ni alla befinner er i.

    Hur han tänkte frågar du.. är han deprimerad så är ju allt svart och tankefunktionen påverkad. Då såg (skriver såg eftersom han nu tagit hjälp) han ingen ljusning och hans uppfattning var att ni (inkl barnen) skulle ha det bättre utan honom. Det var ju jättebra att han kom in och (förhoppningsvis) får hjälp nu. Kram!


    Jo det förstår jag att han inte tänkte klart. Jag är rädd nu att allt fokus kommer vara på honom och att ingen fattar hur jag och barnen mår. Vilka tankar dyker upp nästa gång han inte svarar...
  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 16 jan 23:26 #7
    Tow2Mater skrev 2021-01-16 22:47:54 följande:

    Hur länge var han borta? Ingen tidigare problematik, varför trodde du han var död?
    Har han försökt ta livet av sig? Det framgår inte riktigt. Att man har tillgång till vapen betyder ju inget, man kan ju ta livet av sig på många sätt om det är vad man vill. Men förhoppningsvis behövde han bara hjälp och vill egentligen inte det.


    Om jag skriver att vi misstänkte att han skjutit sig så är det så. Det är inget jag hittar på för att få tråden mer intressant. 
    Hur länge han var borta är irrelevant eftersom polis bedömde det som ett akut ärende. 
    Jag vill inte lägga till mer fakta om dagen han försvann och vilket yrke det är.  Det finns trots allt en risk att någon känner igen detta.  
  • Anonym (Minna­)
    Visa endast
    Lör 16 jan 23:27 #8 -1 +1
    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-16 23:18:26 följande:
    Jo det förstår jag att han inte tänkte klart. Jag är rädd nu att allt fokus kommer vara på honom och att ingen fattar hur jag och barnen mår. Vilka tankar dyker upp nästa gång han inte svarar...
    Vilka är det du vill ska fokusera på dig och barnen och som du är rädd att han stjäla uppmärksamhet från? Vilka är dessa som ska fatta hur ni mår? Hänger inte alls med faktiskt.
  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 17 jan 00:10 #9
    Anonym (Minna) skrev 2021-01-16 23:27:55 följande:
    Vilka är det du vill ska fokusera på dig och barnen och som du är rädd att han stjäla uppmärksamhet från? Vilka är dessa som ska fatta hur ni mår? Hänger inte alls med faktiskt.
    Nej jag förstår att du inte förstår. Kanske jag överdriver enligt dig till och med...
    Tänk dig in i situationen. 
     
    Det var ett dåligt val att skriva och berätta om vårt kaos. 
     
  • Anonym (Minna­)
    Visa endast
    Sön 17 jan 00:23 #10 +2
    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-17 00:10:05 följande:
    Nej jag förstår att du inte förstår. Kanske jag överdriver enligt dig till och med...
    Tänk dig in i situationen. 
     
    Det var ett dåligt val att skriva och berätta om vårt kaos. 
     
    Jag säger inte att du överdriver, men jag förstår inte vilka personer du menar. Du kanske kan förklara hur tankarna går?

    Min man försökte ta livet av sig 2017, så jo, jag kan tänka mig in i situationen. Jag hittade honom i garaget. Där låg fokus naturligtvis först och främst på honom. När saker sedan lugnat sig något, gick jag också och pratade om det och om den oron jag kände. Det är svårt att skriva något utan att riktigt förstå. Om du menar personer inom vården så kommer ju fokus att ligga på honom, men du kan ju själv starta upp ett eget "ärende" kring dig själv och ditt mående. Det kan även dina barn göra, för som jag förstått det är de vuxna. Tror inte att ni automatiskt kommer att "fångas upp" av vården, utan måste själva söka vården. Känns som att du är i chock nu, vilket är förståeligt. Ta en stund i taget och så ringer du vården på måndag.
  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 17 jan 00:35 #11
    Anonym (Minna) skrev 2021-01-17 00:23:14 följande:
    Jag säger inte att du överdriver, men jag förstår inte vilka personer du menar. Du kanske kan förklara hur tankarna går?

    Min man försökte ta livet av sig 2017, så jo, jag kan tänka mig in i situationen. Jag hittade honom i garaget. Där låg fokus naturligtvis först och främst på honom. När saker sedan lugnat sig något, gick jag också och pratade om det och om den oron jag kände. Det är svårt att skriva något utan att riktigt förstå. Om du menar personer inom vården så kommer ju fokus att ligga på honom, men du kan ju själv starta upp ett eget "ärende" kring dig själv och ditt mående. Det kan även dina barn göra, för som jag förstått det är de vuxna. Tror inte att ni automatiskt kommer att "fångas upp" av vården, utan måste själva söka vården. Känns som att du är i chock nu, vilket är förståeligt. Ta en stund i taget och så ringer du vården på måndag.
    Tack för fint svar. Jo vi är i chock och det är helg. Det här hände i torsdags. Jag kommer kontakta kurator på måndag. 
    Tack för att du delade din upplevelse. Vi slapp ju just den detaljen. 
  • Anonym (Asdf)
    Visa endast
    Sön 17 jan 13:43 #12 +1
    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-16 23:18:26 följande:

    Jo det förstår jag att han inte tänkte klart. Jag är rädd nu att allt fokus kommer vara på honom och att ingen fattar hur jag och barnen mår. Vilka tankar dyker upp nästa gång han inte svarar...


    Beklagar er situation. Har han en historik på psyket och någon diagnos eller psykisk sjukdom i botten? I så fall fångar antagligen vården upp honom i linje med tidigare behandling /läkare. Om det här är första gången något sånt här händer med honom behöver den som är närmast anhörig (föräldrar, syskon? Ni är skilda?) behöva ligga på för att han ska få rätt vård.

    Att allt fokus är på den sjuke är förstås ganska naturligt. Du får söka hjälp och stöd separat för dig och barnen. Det är inget som kommer automatiskt.

    Bor barnen växelvis, har ni schema? I så fall bör du ta en kontakt med soc, det kan ju dröja innan han kan ha barnen igen. Soc bör också kunna ge dig information om vart du ska vända dig för att få hjälp och stöd åt dig och barnen.
  • Anonym (Vi andra då?) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 17 jan 14:17 #13
    Anonym (Asdf) skrev 2021-01-17 13:43:11 följande:
    Att allt fokus är på den sjuke är förstås ganska naturligt. Du får söka hjälp och stöd separat för dig och barnen. Det är inget som kommer automatiskt
     Fråga: Har han en historik på psyket och någon diagnos eller psykisk sjukdom i botten? 
    Svar: Nej
    Fråga : 
    Bor barnen växelvis, har ni schema?
    Svar: Nej. Barn 18-27 men 18 bor hos mig heltid  Gymnasiet. 

    Fast anställd,  HR-ansvarig. Uniformsyrke. Enorm uppbackning av en arbetsgivare som är specialist på att ta hand om människor i kris. Deras plan har redan kickat igång. 
    Den förmånen har inte jag och räknas inte heller som anhörig längre eftersom vi är skilda. 


  • Anonym (Asdf)
    Visa endast
    Sön 17 jan 14:42 #14 +1
    Anonym (Vi andra då?) skrev 2021-01-17 14:17:24 följande:

     Fråga: Har han en historik på psyket och någon diagnos eller psykisk sjukdom i botten? 

    Svar: Nej

    Fråga : Bor barnen växelvis, har ni schema?

    Svar: Nej. Barn 18-27 men 18 bor hos mig heltid  Gymnasiet. 

    Fast anställd,  HR-ansvarig. Uniformsyrke. Enorm uppbackning av en arbetsgivare som är specialist på att ta hand om människor i kris. Deras plan har redan kickat igång. 

    Den förmånen har inte jag och räknas inte heller som anhörig längre eftersom vi är skilda. 


    Ok, skönt att barnen är vuxna och att hans arbetsgivare tar ansvar och har resurser. Kolla med din egna arbetsgivare vad du kan få för hjälp där, stödsamtal kanske finns?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll