Våldtäkt

Han gjorde det han inte fick, flera ggr (han avbröt och började om vid ett par tillfällen), trotts att jag skrek på han, puttade och allt jag nu gjorde.. Jag ser han framför mig hela tiden. Dofter, minnen, saker, namn.. Allt triggar det. Det är anmält och har gått ett par veckor nu. Men jag fixar inte att vara helt ensam. Jag kan ibland köra och handla men sen plötsligt så kan jag inte vissa gånger. Vissa gånger somnar jag som en stock andra så kan jag ligga vaken hela nätterna.. Min pojkvän vet allt som hänt och stöttar mig, men han förstår inte helt och det förstår jag han inte gör.. Men jag vill inte vara ifrån han just nu. Och han behöver ju gå och jobba. Jag har kurator hjälp och ska få gå till en psykolog nu med KBT. Men behöver min kille hemma. Jag är rädd, orolig, ledsen, panik attacker ja allt.. Ena stunden skrattar man och andra panik. Ena stunden kan jag snacks med folk och andra inte.. Men nu när det gått ett tag så vill jag helst bara undvika folk. Stänger gärna in mig perioder under dagen på rummet för kunna andas. Minnet är väck helt mellan varven. Känns som jag är så sönder stressad så jag vet snart inte hur man andas trotts kroppen tar hand om det själv..

Men kan man någonsin gå vidare? Jag hade önskat han kunde vara hemma mer hos mig. Men samtidigt är jag rädd för jag då aldrig 'tar mig i kragen' och vågar prova och fixa detta.. Men det känns för nära inpå..