Anonym (JOhanne)

Tue 19 Jan 2021 12:51

29 svar

Attraktion vs en trygg relation?

Jag tror att jag har ett relativt naivt sätt att se på relationer och jag vill gärna höra om ni tror det också eller om jag har belägg för mina tankar.

Jag är 30 år och har en jättefin och bra relation med en 39-årig kille. Han är trygg, snäll, har humor, har ett bra jobb, ser bra ut (ingen Tarzan, men välvårdad, lång och skäggig). Vi bor i ett fint hus, har en lugn vardag utan konstigheter, med mjukisbyxor i soffan framför idol typ. Han har ingen direkta laster, utan endast att han avgudar att spela golf vilket han gör då och då. Men annars vill han vara med mig, och han älskar mig av hela sitt hjärta säger han.

Tyvärr är det så at min dragning till honom blir mindre och mindre hela tiden. Jag ser inte honom som sexig längre. Spänningen är inte där. Har försökt piffa till det osv men jag kan bara inte se honom som i början.

Killar som honom växer inte på trän säger typ ALLA min vänner. Jag undrar mest om det faktiskt blir såhär oavsett vem man är med? Är det tryggt och bra utan friktion, ja då blir det ospännande till slut. Men jag orkar ju inte heller med en sån där jobbig på-av-relation med spänning, men också ångest och velande.

Fjäril kär

Tue 19 Jan 2021 13:07

#1

Attraktion finns inte per automatik, det är något man måste jobba på varje dag. Och nu menar jag inte sexiga trosor och massageolja utan att behålla glöden man attraherades av från början, dvs det driv och den ansträngning man gjorde då.

Mjukbyxor, obligatoriskt lördagssex och Idol i tv är väl exakt det som effektivt dödar attraktion. Självklart ska man kunna se tv och ha svenssonliv men det får inte bli på bekostnad av attraktion. Det spontana måste fortfarande finnas, knäppa påhitt och galna infall måste man också vårda precis som man vårdar det andra i relationen. Det är ju det oförutsedda som skapar attraktion och håller kvar intresset.

Anonym (Mkt frågor)

Tue 19 Jan 2021 13:09

#2

Det tenderar väl att bli så med åren antar jag. Man behöver kanske jobba aktivt för att behålla en viss nivå av passion. Inte sluta va nyfikna på varandra.

Jag har inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna jämföra. Men om känslorna dör helt blir det ju tillslut rätt tråkigt :( Då spelar det ingen roll hur bra förhållandet är. Sedan kanske det kan gå upp och ner med det där? Hur länge har du känt så? Hur länge har ni vart ihop?

Anonym (JOhanne) Trådstartaren

Tue 19 Jan 2021 13:19

#3

Fjäril kär skrev 2021-01-19 13:07:38 följande:

Attraktion finns inte per automatik, det är något man måste jobba på varje dag. Och nu menar jag inte sexiga trosor och massageolja utan att behålla glöden man attraherades av från början, dvs det driv och den ansträngning man gjorde då.

Mjukbyxor, obligatoriskt lördagssex och Idol i tv är väl exakt det som effektivt dödar attraktion. Självklart ska man kunna se tv och ha svenssonliv men det får inte bli på bekostnad av attraktion. Det spontana måste fortfarande finnas, knäppa påhitt och galna infall måste man också vårda precis som man vårdar det andra i relationen. Det är ju det oförutsedda som skapar attraktion och håller kvar intresset.

Jamen precis, lite så är det. Jag tycker mycket om tryggheten och det stabila, men har alltid pushat både mig själv och honom att hitta på saker ihop, överraska varann och vara lite busiga. Det var så i början, men det var snart 8 år sedan. Vi var yngre och allt var nytt och flirtigt. Han har blivit bekväm och anstränger sig inte mycket alls, glömmer min födelsedag, tycker det är onödigt att vara romantisk osv. Ska inte säga at jag är jordens mest roliga och spontana person men jag visar mina känslor så mycket jag kan med mina handlingar. Men efter flera år av att inte få något liknande tillbaka blir man så omotiverad.

Ett exempel är att jag spontanköpte en resa till honom och mig på hand födelsedag ett år, till hans drömresemål. Vi åkte två dagar senare. Jag har köpt in en kock som lagat hans favoritmat. Jag har skrivit små kärleksbrev osv osv. Men inget tillbaka. Förutom att han säger att såklart älskar mig.

Anonym (ärligt)

Tue 19 Jan 2021 13:47

#4

Anonym (JOhanne) skrev 2021-01-19 12:51:07 följande:

Jag tror att jag har ett relativt naivt sätt att se på relationer och jag vill gärna höra om ni tror det också eller om jag har belägg för mina tankar.

Jag är 30 år och har en jättefin och bra relation med en 39-årig kille. Han är trygg, snäll, har humor, har ett bra jobb, ser bra ut (ingen Tarzan, men välvårdad, lång och skäggig). Vi bor i ett fint hus, har en lugn vardag utan konstigheter, med mjukisbyxor i soffan framför idol typ. Han har ingen direkta laster, utan endast att han avgudar att spela golf vilket han gör då och då. Men annars vill han vara med mig, och han älskar mig av hela sitt hjärta säger han.

Tyvärr är det så at min dragning till honom blir mindre och mindre hela tiden. Jag ser inte honom som sexig längre. Spänningen är inte där. Har försökt piffa till det osv men jag kan bara inte se honom som i början.

Killar som honom växer inte på trän säger typ ALLA min vänner. Jag undrar mest om det faktiskt blir såhär oavsett vem man är med? Är det tryggt och bra utan friktion, ja då blir det ospännande till slut. Men jag orkar ju inte heller med en sån där jobbig på-av-relation med spänning, men också ångest och velande.

Bra att du ser det redan nu innan ni skaffat barn. Även om du i nuläget inte gör ett beslut så kommer du nog ställas inför ett framöver då du själv märker attraktionen försvinna varje dag och du ska inte gå emot dig själv där.

Han låter superfin men kanske inte är rätt Superfin för dig i längden.
Vill du ha en man som är perfekt på pappret men som du inte har attraktion för?
Du kan i längden komma känna dig tom inombords om du inte är ärlig i dina känslor. Din kille förtjänar också den ärligheten.

Och, nej, du behöver inte välja (så som många kommenterat i liknande trådar) med antingen badboy eller svärmorsdröm.
Du kan få en charmig man du är attraherad av som har gott hjärta och inte är en badboy eller fram-och tillbaka ångesttyp:). De finns därute.
Du kanske får vänta tills rätt match dyker upp men då har du varit ärlig mot hur du känner, både för dig själv och din nuvarande kille.

Anonym (ärligt)

Tue 19 Jan 2021 13:57

#5

Anonym (JOhanne) skrev 2021-01-19 13:19:35 följande:

Jamen precis, lite så är det. Jag tycker mycket om tryggheten och det stabila, men har alltid pushat både mig själv och honom att hitta på saker ihop, överraska varann och vara lite busiga. Det var så i början, men det var snart 8 år sedan. Vi var yngre och allt var nytt och flirtigt. Han har blivit bekväm och anstränger sig inte mycket alls, glömmer min födelsedag, tycker det är onödigt att vara romantisk osv. Ska inte säga at jag är jordens mest roliga och spontana person men jag visar mina känslor så mycket jag kan med mina handlingar. Men efter flera år av att inte få något liknande tillbaka blir man så omotiverad.

Ett exempel är att jag spontanköpte en resa till honom och mig på hand födelsedag ett år, till hans drömresemål. Vi åkte två dagar senare. Jag har köpt in en kock som lagat hans favoritmat. Jag har skrivit små kärleksbrev osv osv. Men inget tillbaka. Förutom att han säger att såklart älskar mig.

Har du pratat om dina förväntningar och vad du känner du behöver få från honom för att känna dig uppskattad och för att hålla romantiken vid liv?

Han har nog blivit lite bekväm och tar dig för given.
Han kanske blir bättre där om han vet vad som gör dig extra glad vid märkesdagar? Vem vill inte göra sin partner glad? Alla är inte så bra på det och kan behöva en liten knuff.

Vissa människor ser inte alltid andra och kan tyvärr vara ego, då når man inte alltid fram även fast man försökt.
Om två människor är för olika i synen på detta kanske de ibland tom går olika vägar om allt det andra i relationen inte räcker.
Kan förstå om du upplever det som avtändande om det bara är du som tar initiativ och är spontan.

Men prata med honom och se vad som händer :)

Anonym (JOhanne) Trådstartaren

Tue 19 Jan 2021 14:26

#6

Anonym (ärligt) skrev 2021-01-19 13:57:46 följande:

Har du pratat om dina förväntningar och vad du känner du behöver få från honom för att känna dig uppskattad och för att hålla romantiken vid liv?

Han har nog blivit lite bekväm och tar dig för given.
Han kanske blir bättre där om han vet vad som gör dig extra glad vid märkesdagar? Vem vill inte göra sin partner glad? Alla är inte så bra på det och kan behöva en liten knuff.

Vissa människor ser inte alltid andra och kan tyvärr vara ego, då når man inte alltid fram även fast man försökt.
Om två människor är för olika i synen på detta kanske de ibland tom går olika vägar om allt det andra i relationen inte räcker.
Kan förstå om du upplever det som avtändande om det bara är du som tar initiativ och är spontan.

Men prata med honom och se vad som händer :)

Ja så är det garanterat. Vi har pratat om det och har bättrar sig faktiskt då, iaf för ett tag. Han försöker i alla fall.

Tyvärr är det lite det jag annars är attraherad av. En man som bara vet hur han ska göra för att få mig nöjd. Som vet vad han ska säga, göra. En man som styr lite och tar för sig och bara ordnar upp saker. Där man inte behöver pusha, tjata och förklara allt hela tiden. Med män med ett sådant sätt kanske tenderar att vara styrande på fler plan och vill domdera osv. Och då är ju inte det heller bra. Jättesvårt verkligen det här.

Anonym (DD)

Tue 19 Jan 2021 14:33

#7

Anonym (JOhanne) skrev 2021-01-19 12:51:07 följande:

Jag tror att jag har ett relativt naivt sätt att se på relationer och jag vill gärna höra om ni tror det också eller om jag har belägg för mina tankar.

[...]

Killar som honom växer inte på trän säger typ ALLA min vänner. Jag undrar mest om det faktiskt blir såhär oavsett vem man är med? Är det tryggt och bra utan friktion, ja då blir det ospännande till slut. Men jag orkar ju inte heller med en sån där jobbig på-av-relation med spänning, men också ångest och velande.

Hur länge har ni varit tillsammans?

Jag har en bekant som under närmare 20 år hann med sex stycken treåriga förhållanden. Hon tröttnade alltid på killen efter ungefär lika lång tid. När hon skulle fylla 40 tog hon sig samman och bestämde att inte bryta med nästa, så då skaffade de barn och är fortfarande ett par. (Fast hon suckar en hel del över det...)

Jag tror alltså att det aldrig kommer finnas någon som kommer duga åt dig i längden om du fortsätter förvänta dig det som du nu gör.

Anonym (Peter)

Tue 19 Jan 2021 14:37

#8

Anonym (JOhanne) skrev 2021-01-19 14:26:40 följande:

Tyvärr är det lite det jag annars är attraherad av. En man som bara vet hur han ska göra för att få mig nöjd. Som vet vad han ska säga, göra. En man som styr lite och tar för sig och bara ordnar upp saker. Där man inte behöver pusha, tjata och förklara allt hela tiden.

Hur långa förhållande - med vardag - har du haft med såna män, eller pratar du enbart om såna du dejtat?

Varför har det tagit slut?

Anonym (ärligt)

Tue 19 Jan 2021 14:40

#9

Anonym (JOhanne) skrev 2021-01-19 14:26:40 följande:

Ja så är det garanterat. Vi har pratat om det och har bättrar sig faktiskt då, iaf för ett tag. Han försöker i alla fall.

Tyvärr är det lite det jag annars är attraherad av. En man som bara vet hur han ska göra för att få mig nöjd. Som vet vad han ska säga, göra. En man som styr lite och tar för sig och bara ordnar upp saker. Där man inte behöver pusha, tjata och förklara allt hela tiden. Med män med ett sådant sätt kanske tenderar att vara styrande på fler plan och vill domdera osv. Och då är ju inte det heller bra. Jättesvårt verkligen det här.

Ja, ni kanske inte riktigt matchar där men fint att han försöker så gott han kan/vill. Han kanske inte är lika påhittig och spontan som du, det är ju personlighetsdrag.

Det låter som ni har mycket fint sinsemellan och i grunden bra känslor för varann.
Förhoppningsvis kan ni få in mer spontanitet och romantik (speciellt från hans sida). Annars kanske du kan känna dig mindre åtrådd i längden och romantiken och attraktionen sina ännu mer :/.

Mimosa86

Tue 19 Jan 2021 14:59

#10

Men hallå

Lever man tillsammans så smyger sig vardagen på. Speciellt om man har barn. Det går inte att bortse ifrån. Och vardagen är sällan glamorös och färgsprakande (tack och lov). Det är därför filmer om passionerad kärlek brukar innehålla:

- omöjlig kärlek där parterna aldrig kan få varandra.

- en part dör.

- en part är en vampyr.

- parter lever under ständig flykt och i våldsam miljö.

- den ena parten är prins/prinsessa vilket blir ett helt nytt liv för den andra parten.

I verkligheten tampas vardagens män och kvinnor med att få jobb, familj att funka. Blir det falukorv idag kanske vi kan lyxa till det med stek till helgen?

Vill du minimera vardagen så får ni införa förändringar som tex mjukisförbud, romantisk kvällar mitt i veckan och nya sexställningar eller anställ en butler.

Håll fast i en bra partner! För det är betydligt trevligare att äta falukorv, se på spåret och hänga tvätt med en bra person än att göra detta med en person som brister.

Attraktion vs en trygg relation?

INNEHÅLL