Attraktion vs en trygg relation?

Jag tror man kan få både spänning och trygghet -men inte hela tiden och inte om man inte jobbar på det och är öppna och ärliga mot varandra. Attraktion och lust är färskvara, den måste erövras precis som man behöver komma ihåg varför man en gång valde varandra, under vissa perioder mer intensivt än andra.

Men...finns inte den viljan och du ser din partner mer som en snäll kompis så är min erfarenhet att det är väldigt svårt att hålla ihop på sikt. Det låter kanske banalt och enkelspårigt men slutar man ligga så kommer man någonstans till en brytpunkt. Så frågan är: vad vill du? Vad behöver du för att må bra? Var ärlig mot dig själv och din partner, det är han sannolikt värd.

Att dina vänner och familj tycker att han är ett kap är av mindre betydelse, det är du som ska leva i relationen. 

När man känner som du gör tror jag att det kvittar vad han gör i framtiden. Man har olika personlighet och han kommer inte att kunna ändra sig så pass att du blir nöjd. Då måste han hela tiden göra våld på sin personlighet och spela en roll och det håller inte i längden. Så ditt val är nog att gilla läget eller bryta och hoppas att du hittar någon som lever upp till dina krav och att du inte tröttnar. 

Kvinnor tycker att attraktion är viktigast. Så är du den trygga mannen, så kan du räkna med att du troligast hamnar i kompisfacket.

Det finns människor som har både attraktion och trygghet i relationer, som varar.

Min trygga man är attraktiv också.

Hade han bara varit en av sakerna hade vi aldrig varit tillsammans så länge som vi varit.

Jag tror du har en naiv bild av relationer som du skriver, men jag tror inte heller du kan övertala dig själv att känna att nuvarande kille är perfekt, oavsett hur många bra egenskaper han har.

Eftersom att ni har levt väldigt länge med varandra, så kan det vara så att man har den här rutinen som man är van med varandra. Ingenting är roligt eller spännande längre då man vet allt om sin partner. Det är nog ganska vanligt att många par känner så. Dock så håller jag med att man ibland ska överraska, hitta på något ihop osv, för att hålla igång kärleken.

Lösningen som jag har sett och hört från väldigt många par är att man behöver komma ifrån varandra i några dagar. Du kanske behöver komma ut och göra nånting. Hälsa på släktingar som bor långt bort, åka upp till stuga om ni har det. Nu är det väl lite svårt när det är Corona men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Samtidigt låter du honom vara, låt honom sitta i soffan om det är det nu han vill. Med tiden kommer ni skapa den här längtan som ni saknar varandra.

Sedan skulle det också vara bra om ni prata känslor med varandra om ni inte redan har gjort det. Börjar med och fråga lite hur han mår i relationen, om han saknar det ni hade förut, bara för att blicka tillbaka till dom känslorna som ni/du inte upplever idag. Och så kanske du nämner att du saknar det ni hade förut, vad du har för behov och uppskattar om han ex. överraskar dig, tar intiativ osv :)

Jag läser också in här att hon gjort mycket för att visa att hon älskar honom (resa, kock) men att han inte gö några överraskningar tillbaka. Förstår känslan av att det blir tråkigt då. Man måste jobba på en relation hela livet, visa uppskattning, inte ta varandra för givet.

Ja, dn  första spänningen och passionen försvinner nog med åren nästan oavsett vem man lever med. I de undantagsfall där den inte gör det får man som du ju är inne på ofta massa andra nackdelar på köpet. Sådana relationer är ofta skitjobbiga på andra sätt.

Om du vill ge honom och den  den här  relationen en chans : testa att göra saker som helt bryter av vardagen.

Vinterbada och hoppa in i bastun efteråt.  Hyr en stuga i vildmarken en helg eller en vecka.Ta en lång promenad  tillsammans mitt i natten. Drick er halvfulla mitt på dagen. Eller vad som helst som du kan komma på som är möjligt att göra i corona-tider.

Att se sin partner i nya situationer eller situationer man inte sett honom i på länge kan återuppväcka attraktionen. Lika så att se honom göra saker han är riktigt bra på.

Klassiska grejer som soft musik, levande ljus och sexiga underkläder eller att ta in på hotell tillsammans kan ibland  fungera men de kan också skapa en jobbig stress och press.

Men jag hade inte uppskattat en överraskningsresa eller inhyrd kock! Eller andra överraskningar heller, jag vil hellre att vi planerar tillsammans. Och jag hade hellre hört henne säga att hon älskar mig. Till slut går det ju slentrian i överraskningar också, det tar bara lite längre tid. Jag tror att det handlar om att acceptera varandras olikheter, att vardagen alltid kommer i en relation och att istället fokusera på det som är bra.
Jag tror att TS tröttnat på sin man och tappat attraktionen. Istället för att erkänna det letar hon fel och lägger skulden på honom. Visst, det är inte bra att glömma partnerns födelsedag, men det är inte jordens undergång. Det är lätt att ta varann för givna men det går att åtgärda om bägge verkligen vill. Jag tycker att TS fick bra tips i inlägg #17.

Alltså visst, alla gillar inte överraskningar. TS verkar dock uppskatta det vilket hennes partner kanske kunde varit observant på. Eller på andra sätt visa, massage, laga middag, whatever. Att glömma sin partners födelsedag är dock oerhört nonchalant. Kommer man inte ihåg dagar som kke är viktiga för ens partner? Att säga att man älskar sin partner är väl ändå självklart, eller ska man vara tacksam över så lite? Förstår att en relation går på sparlåga om det enda som skiljer det från en vänskapsrelation är att man bor ihop och säger "jag älskar dig".

Visst kan man sluta ta varann för givet, på sitt eget sätt! Men man behöver också vara lyhörd för vad ens partner uppskattar, inte bara vad man själv är bekväm med.

Du anar inte hur många som har svårt att säga de där tre orden - och mena det! Så det är värt mycket. Och att åka på resa, laga middag och gå på spa kan man göra med en kompis.
Men vi är egentligen överens, man ska vårda sin relation och vara lyhörd. Killen behöver säkert skärpa sig, men tror du att det hjälper? Jag menar, man kan var sur och besviken på sin partner men ända känna attraktion och vilja älska. Jag har en känsla av att TS` problem ligger djupare än så.

Det finns de som vittnar om attraktion som aldrig dör och trygga relationer som varar tills döden skiljer dem åt. Så det finns uppenbarligen. Alla får bara ett liv att leva så man kan ju inte veta om de som menar att attraktionen alltid dör tillslut eller att man måste arbeta för att bibehålla den har rätt eller om de bara inte hittat rätt person. Många tycker att det är tillräckligt, de nöjer sig och tycker att det är bekvämt som det är och då slutar de ju leta efter en som attraktionen håller i sig med. Många är nog nöjda där men det låter som att du inte är nöjd med hur du har det nu. Och då är det kanske dags att gå vidare?

En bra människa som man trivs med är något fint och något man vill ha i sitt liv. Men bara för att man en gång varit attraherad betyder inte att man måste fortsätta vara partner med den personen. Kanske kan man bli vänner istället eller kanske vill den andre bryta helt. Oavsett vilket så måste inte ett förhållande bli olidligt för att man ska vara rättfärdigad att lämna. Man har alltid rätt att lämna och ingen äger dig.

Glömmer bort din födelsedag? Jag skulle inte säga att han är en speciellt bra kille då.

Inget som säger du inte kan få en trygg relation med en ny partner du är attraherad av. Tror mycket beror på i vilken ålder man träffades. Är man yngre är risken större att ens preferenser ändras under åren än om man träffas som äldre.

Det där är normalt, att attraktionen varierar i styrka. Du var ju attraherad av honom i början. Även om du skulle träffa en otrygg man skulle attraktionen där också dala, och då sannerligen så mycket att du skulle tycka att han var olidlig pga hans otrygga personlighet och du skulle säkert lämna så fort den fysiska attraktionen försvann, vilket det är normalt att den gör i perioder i ett långt förhållande i a f för oss kvinnor.

Men nyförälskelsen kan också komma tillbaka när det gått tillräckligt lång tid. Ibland behöver man bara fortsätta ha sex med sin partner regelbundet även när ens attraktion dalar för att inte attraktionen och suget ska försvinna helt. Du kommer definitivt tröttna på en ny man också tids nog.

Men visst VILL du ha drama, gräl, svartsjuka, otrohet m.m. så är det ju bara att inse att det är det du vill ha, och gå vidare till en sådan relation. Inget fel i att vilja ha det otryggt i en stormig relation om det ÄR så man vill leva.

Jag kan då få din trygge man när han då blir tillgänglig efter att du lämnat honom Vi är nog många tjejer som står i kö till honom i så fall, och i utbyte får du någon av alla de otrygga männen som hela Tinder kryllar av

Håller med

Jag tror inte att attraktionen alltid  försvinner förr eller senare men däremot tror jag att passionen nästan alltid försvinner förr eller senare och de få relationer där den inte gör det är som jag skrev tidigare i tråden nästan alltid skitjobbiga på andra sätt.

För mig är det en ganska stor skillnad på att inte längre vara attraherad alls  av sin partner och på att inte känna någon passion eller tycka att förållandet är spännande  längre.

Jag tycker inte att alla par ska hålla ihop "bara för att" men man har nog en ganska naiv syn på relationer om man är 30 år och tror att det ska fortsätta vara passionerat och spännande år efter år efter år....

Jag tror att Det är Hollywood som hjärntvättat människor till att tro att en relation prompt måste vara passionerad för att inte vara värdelös.

Är man däremot inte det minsta attraherad av sin partner längre och dessutom missnöjd med andra saker i relationen, ja då är det ju en helt annan femma.

Ja, jag vet inte. De flesta hinner inte med så många relationer så vem kan egentligen veta? Det viktiga är enligt mig att man inte stannar med någon bara för att vara snäll eller för att man har fått berättat för sig att det enda rätta är att alltid försöka hålla ihop, laga och kämpa för ett förhållande. Man borde bara stanna för att man själv faktiskt vill det.