Ni som valde att stanna efter affär

Jag bröt först upp, inte för att jag valde "den andre" utan för att jag inte trivdes i mitt förhållande. Min man övertalade mig dock att stanna (trots alla korten på bordet). Det funkade ett tag. När vi kommit över den värsta biten hade vi det nog bättre än någonsin. Vi flyttade, började om helt på ny kula. Men så föll vi in i våra gamla mönster igen + en kvävande svartsjuka... Jag klandrar honom inte för det egentligen, jag gjorde ju fel. Men samtidigt kan jag känna att han inte kan förvänta sig att jag ska finna mig i att bli straffad för det resten av förhållandet och ändå leva vidare i det. Så nu planerar jag att gå isär på riktigt så att säga. Har inte träffat någon ny vid sidan om, jag inser bara att det fanns skäl till att det blev som det blev redan första gången. Så nej, inte nöjd med mitt beslut.

Jag förlät och stannade. Vi flyttade långt från älskarinnan och började om. Det var bra ett tag men blev sig aldrig likt. Mina känslor för honom svalnade helt med tiden och jag började känna avsmak för honom och hur han kränkt mig.

Idag lever jag med en annan man och är lycklig.

Sorry, missade att det skulle vara rån den otrognes perspektiv.

Ingen fara tycker jag, bra att höra båda sidors erfarenheter.

Absolut!

Lite konstig frågeställning tycker jag. Ingenting är som innan, för någondera parter.
Hur skulle det kunna vara det?

Nej men efter en tid kanske det kan bli det? Man hör ju tom om förhållande som blivit bättre efter otrohet då de jobbar på problemen som fanns i förhållandet.

Förtroendet försvann och jag litade inte på honom efter upptäckten. Gick några år, förtroendet började byggas upp igen. Han var otrogen igen, jag förlät. Sedan igen. Till sist lämade jag honom. Vad har jag lärt mig? Att aldrig förlåta otrohet. Ett löfte är ett löfte. Kan man bryta det finns det ingen kärlek kvar.

Nja, jag tror att det kanske kan stämma på en minoritet. Men de flesta där detta förekommer, tror jag förlåter av helt andra skäl, barn, ekonomi, bekvämlighet. Men glömma, och att det blir som innan tror jag inte på. Det håller ett par/några år, men sen går dom isär, tilliten finns liksom inte kvar. Och varför skulle den finnas, efter ett sådant svek som otrohet är?

Bättre? Jag tror att få bedragna innerst inne tänker "vad bra att sambon knullade med XXX, så att vårt förhållande nu blivit bättre".

Man kanske kan konstatera att man blivit bättre på att kommunicera och annat, men det som skett kommer alltid finnas kvar som ett ärr i själ och hjärta. Man lära sig leva med ärren, och tragiskt nog kommer ärren finnas kvar även om man hittar en ny partner.