V 7+0 väldigt lite symptom

6 graviditeter och aldrig ömma bröst. Få symptom före v.9 med första barnet. Med andra kom de just v.7. Man kan aldrig jämföra sig med andra och inte heller med ens egna tidigare graviditeter. En bekant till mig hade endast utebliven mens som symptom och hon var gammal så hon trodde det var klimakteriet. När hon gjorde UL var hon redan i 5:e månaden! Vissa går hela tiden ut och mår bra.

Hade mitt första hälsosamtal via telefon idag. Sen första besöket 12/2. Enligt appen har jag bf den 7 september. I min förra graviditet blev jag bara flyttad en dag så då stämde appen rätt bra. Nu får jag väl se för har haft lite olika längd på de få cyklerna jag har hunnit att få sen sonen föddes. Men sista två innan pluset låg på 27-29 dagar och det var det jag hade innan jag blev gravid förra gången.

Nej man kan ju aldrig riktigt andas ut, men sist bestämde jag mig efter kuben att orolig inte skulle få vara min huvudkänsla. Det funkade och jag trillade egentligen bara dit ett par gånger efter det. Sen försöker jag tänka den här gången att jag inte har så mycket att förlora. Med sonen hade vi försökt bli gravida i nästan fyra år och ett missfall då hade nog knäckt mig totalt. Den här graviditeten är inte alls planerad på samma sätt utan mer: blir det så blir det. Jag har inte räknat med ett syskon utan tänkt att sonen är det barnet vi kommer att ha. Allt annat är en bonus. Men.... som du skriver - det är svårt att leva som man lär. Sitter ju här och är orolig så det är lättare sagt än gjort.

Hur många barn har du? Är det andra för dig också?

Spännande! så roligt att någon annan är med om precis samma sak, man tror man är ensammast i världen haha.

Ja visst är det så.. och samtidigt händer det så händer det man kan ju inte varken förebygga eller hindra det ändå så egentligen är det ju värdelös energi att lägga! Fantastiskt med er son, känns som ett riktigt mirakelbarn <3

Vi har en son, 1 år snart

Jag vet! Så ensamt! Det är ju de där första veckorna när man inte berättar för någon heller. Nu är det lättare i och med covid. Inte riktigt lika mycket grejer att ducka för.

Nej jag vet! Jag försöker tänka så - tar det slut kan jag inte göra något åt det. Jag är nog mest rädd för MA och att behöva göra en abort.

Ja..... han är lite av ett mirakelbarn efter massa olika turer och till slut blev han till naturligt precis när vi skulle gå vidare med egenbetalda ivfer. Och blir den här bebisen verklighet är det ännu en mirakelbebis för vi hade inte bestämt oss för att börja försöka utan sa mest att vi slutar skydda oss i december och ser vad som händer. Så hade vi sex en gång typ två dagar innan ägglossning och hux flux var jag gravid.

Men då blir det ju rätt tajt mellan era två också. Hur känns det? Jag är väl inte riktigt vän med att det blir knappt 17 månader mellan men blir det så är jag lyckligast i världen. Haha! Om än lite panikslagen över att palla två små bebisar.

Nej verkligen. Har 2 nära vänner dock som också är gravida så vi har varandra iallafall! Haha nej precis!

Ja jag också.. jobbiga tankar.

Haha så roligt. När ni minst anade det!

Det känns underbart och min högsta dröm! Hade jag fått välja hade de gärna gått snabbare men nu tog de 5 ?långa? men för många snabba månader

Jag var mer panikslagen av att de skulle bli ett stort glapp emellan dom och typ börja om med småsmåbarns åren för långt emellan. Det är så roligt att man har sån olika syn på det! Jag känner att jag stökar hellre av de här tätt inpå och sen får de växa ihop tighta tillsammmans är min förhoppning och mål nu ligger jag väl här med trillingar i magen eller nått så jag kommer säkert få äta upp mina ord! Haha.

Jag förstår din oro och jag är/var likadan! Inte en dags illamående och mådde inprincip som vanligt med lite extra hunger typ. Är i vecka 12 o bebis mår bra! Man kan verkligen ha en bra/symtomfri grav OCH att den flyter på som den ska!

Jaha..... Där fick jag en liten blödning. Har inte en bra magkänsla alltså..... usch. Vill bara gå och gräva ner mig!

Jag blödde rejält v.7 och fick barn ändå. Övertygad om missfall, men det var det inte. Jag förstår din oro- det tog drygt 10 år för mig att få barn. Men ge inte upp hoppet än! Du har mina tummar!