Vem bestämmer?

Dottern ÄR den närmaste anhöriga. De är släkt. Jag tycker att hennes behov går först.

Jag håller inte med. Den döde vet inte om det längre. Begravningen är för de anhörigas skull, och först och främst för den närmast anhörigas skull.Men det resonemanget, skulle ingen vilja gifta sig med någon som har barn sedan förr. Om den förra frun/maken ändå alltid kommer att vara viktigare, för att de har barn ihop. Eller så måste man själv skynda sig att föda ett barn åt karln, så att man ska komma på samma nivå som gamla frun? Nä. men jag vet att det FINNS exfruar som resonerar precis så, och just därför kan det vara känsligt för den nya frun, om exfrun även på begravningen ska komma och ta plats. 

Änkan ARRANGERAR ju begravningen. Det är hennes uppdrag och ansvar. Hon kan knappast stanna hemma. 

Det kan ju även vara sådana saker, som att svärföräldrarna på olika sätt alltid har visat, att de ser den tidigare svärdottern som sin riktiga svärdotter. D.v.s. att en massa människor i kyrksalen är medvetna om konflikten. Svårt att gå in i en stillhet då, koncentrera sig på vad prästen säger och ta farväl av den döde.

Skulle du även tränga dig in på mottagningen efteråt? Även om den hölls i änkans hem? I så fall kan hon ringa på polisen. Kyrkorummet är officiellt öppet för alla, men gammal god sed säger ändå att man inte går på privata förrättningar i kyrkan - som bröllop, dop, konfirmering och begravning - om man inte är bjuden.

USCH så ni resonerar! Om jag skulle hamna i denna situation (som änkan), så skulle jag låta göra en direktkremering (alltså utan ceremoni innan), och sedan hålla en privat ceremoni med urnan närvarande i mitt hem. Det finns även kristna pastorer och präster som - mot ersättning - ställer upp på att utföra sådana ceremonier i privata hem. Faktiskt även utan dottern i detta fallet, om jag skulle vara orolig för att hon skulle skvallra för modern om när ceremonin ska hållas - och denna kanske skulle komma dit och bråka. Sedan skulle jag sätta in en dödsannons och skriva "begravningen har ägt rum i stillhet". 

Ja, men du har ju ALLTID en uppsättning exempel från din egen släkt och vänkrets, som bevisar din tes. Oavsett vad frågan gäller. Man kan inte argumentera så. Du som har vetenskaplig skolning också, borde ju veta det. 

En annan möjlighet, är att dela upp det. Man kremerar ju oftast döda idag, så det går att ha en begravningsceremoni med kistan i kyrkan, och sedan en eller ett par månader senare en gravsättningsceremoni, då man sätter ner urnan i graven. 

Jag vet dom som har gjort så, när det har handlat om en officiell eller högt uppsatt person, där det av nödvändighet har varit en stor begravning, med många gäster från politiken, industrin, näringslivet o.s.v.. Då har familjen fått stå tillbaka vid begravningen (även om de såklart officiellt hade kunnat neka att hålla en stor begravning). Och sedan har de samlats endast de närmaste vid urn-nedsättningen, och då kunnat ta farväl i lugn och ro med sina egna familjeceremonier. T.ex. att de vuxna har druckit ett glas champagne var - och hällt ner ett i graven. Skolbarn har fått sjunga något eller läsa en vers, småbarn har fått lägga ner sina teckningar och små blombuketter. Sådant som inte fungerar så bra, om 300 främmande personer ska titta på - samt defilera förbi kistan. 

Det får man inte skriva här. Men hennes riktiga förnamn börjar i alla fall på M!