Vem bestämmer?

Jag föreslog att gå med mamman och som en gest till änkans vilja (att mamman/exfrun inte skulle komma) inte sätta sig bredvid henne. Jag tyckte alltså att (Kvinnas) förslag att hävda sin rätt att sitta längst fram innebar att ?skriva änkan på näsan? att man är närmast, etc. Inte att dottern var intresserad av att bete sig så.

Vill man bara gå ta avsked av din pappa, och samtidigt (rätteligen) ta med sin mamma som stöd, spelar det kanske inte så stor roll var man sitter. Det skulle vara vara ett sätt att göra änkan lite till lags, eftersom hon verkar vara typen som tycker att sådant är viktigt, och inte skapa konflikt i onödan.

En annan möjlighet, är att dela upp det. Man kremerar ju oftast döda idag, så det går att ha en begravningsceremoni med kistan i kyrkan, och sedan en eller ett par månader senare en gravsättningsceremoni, då man sätter ner urnan i graven. 

Jag vet dom som har gjort så, när det har handlat om en officiell eller högt uppsatt person, där det av nödvändighet har varit en stor begravning, med många gäster från politiken, industrin, näringslivet o.s.v.. Då har familjen fått stå tillbaka vid begravningen (även om de såklart officiellt hade kunnat neka att hålla en stor begravning). Och sedan har de samlats endast de närmaste vid urn-nedsättningen, och då kunnat ta farväl i lugn och ro med sina egna familjeceremonier. T.ex. att de vuxna har druckit ett glas champagne var - och hällt ner ett i graven. Skolbarn har fått sjunga något eller läsa en vers, småbarn har fått lägga ner sina teckningar och små blombuketter. Sådant som inte fungerar så bra, om 300 främmande personer ska titta på - samt defilera förbi kistan. 

Det man kan lära sig av det här, är väl att det är vettigt att förbereda sin begravning, och prata med sina närmaste anhöriga (nej det är inte en exfru/exman) om hur de också vill ha det. Vilka de skulle vilja se på begravningen och inte, till exempel. Diskutera detta. Självklart bestämmer man själv, men då vet de anhöriga i alla fall om det - och det behöver inte komma som en chock när alla är upprivna ändå.

Skriv gärna upp det också i "Vita arkivet", så att det finns där svart på vitt, och inte behöver diskuteras. T.ex.:

"Jag önskar inte att min exfru Sara bjuds till min begravning. Men om jag skulle avlida medan något av våra gemensamma barn fortfarande är minderårigt, så är hon välkommen i egenskap av ledsagare till barnen".