Vem bestämmer?

Jag skulle helt bortse från änkans irrationella och själviska behov och stötta dottern i det hon vill och hennes sorg. Jag skulle vara helt lyhörd för och följsam för dotterns behov och inte ta några som helst hänsyn till änkan. Det finns ju ingen anledning för dig att upprätthålla någon god relation till henne med tanke på din dotters ålder - du och änkan behöver ju inte ha något mer med varandra att göra efter det här. 

Beklagar sorgen!

Du har inte med "att vilja ha med sig den som står henne närmast" som alternativ? Det är tidigt att tappa en förälder när man är 24 år, i andra sammanhang är man förstås vuxen vid den åldern men i en situation som den här är det förstås väldigt skönt och nödvändigt att ha med sig den person man upplever sig få bäst stöd av och som är den man är trygg med i sin sorg. 

Så märkligt att du inte kan förstå det.

Inte för att jag tycker att Anonym (XXX) har rätt i något annat hon skriver men du har som vanligt fel. Ordet ledsagare kan givetvis användas i helt andra sammanhang än när det handlar om funktionshindrade.