När är man för gammal för ett barn till?
Vi fick barn samma år som jag skulle fylla 30. Min man var då 41. Mindre än ett år senare blev vi gravida igen. Det andra barnet dog dessvärre sent i graviditeten och det tog väldigt hårt på oss och hela vårt förhållande skakades om. Vi hade en otroligt tuff period men vi hittade tillbaka till varandra igen.
Nu har vi en snart 7-åring. Jag fyller 37 och min man fyller 48 i år. Ibland pratar vi om att skaffa ett barn till, men jag räds lite för det faktum att vi nu är "gamla." Samtidigt så känner jag att det liksom var meningen att vi skulle ha två barn och jag vill ha två barn. Vi har plats hemma för två barn.
Min mamma fick ett sladdbarn när hon var 37 och hon säger att bebistiden med det barnet höll på att få henne att gå under. Å andra sidan var hon bara 20 när hon fick mig, så när hon hade det att jämföra med, så kände hon sig kanske lite extra gammal och trött när hon satt med en bebis 17 år senare, tänker jag.
Min är uppvuxen med äldre föräldrar (när han föddes var mamman 40 och pappan 51.) Hans pappa fick en stroke när min man var 10 år, så det har präglat hans liv väldigt mycket. Båda hans föräldrar dog innan han fyllde 30.
Allt det här har vi att förhålla oss till och slår emot oss ibland när vi hamnar i diskussionsstadiet "hade det inte varit mysigt med ett barn till?"
Hur ska man tänka? När är man för gammal? Ingen av oss känner sig särskilt gammal, men för ett barn till kanske vi är gamla? Hur blir syskonrelationen med så pass stor åldersskillnad? Vi lägger ned ofantligt mycket av vår tid på det barn vi redan har - kanske för mycket tid - eftersom han är klok och smart och långt före sina klasskamrater i det mesta, men det kanske också är för att han ständigt får vår totalt odelade uppmärksamhet hela tiden.