• Anonym (528)

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    sextiotalist skrev 2021-01-27 12:53:00 följande:
    Det du ska börja med är att acceptera hans ståndpunkt. Som jag skrivit innan, man behöver inte förklara. Det är ingen vetenskaplig tes han ska bevisa, han har sin uppfattning, och den ska han få ha, utan att behöva analysera varför. För acceptera du hans ståndpunkt, så blir det nog lättare för honom att acceptera din förändring. För det är faktiskt du som genomgått en radikal förändring. 
    Sedan tipsar jag om att du bör samtala om din tro och hur den påverkar dig med dina gelikar, för även om det inte är ditt syfte, så kan det mycket väl uppfattas det du säger som du vill frälsa honom.
    Men du är nog som de flesta nyfrälsta (oavsett om det är religion, politik eller dieter), du är inne i bubblan och vill gärna att andra ska känna som du gör och delar med dig. 
    Det har ju TS gjort hela tiden, det är ju maken som inte accepterar hennes...
    Vidare skriver hon ju att hon inte alls pratar mycket eller överhuvudtaget försöker sälja in sin tro till maken då han tydligt har aversioner mot den.

    TS verkar inte nyfrälst, hon skriver hon hittat till sin tro allteftersom.
    Det behöver heller inte vara en tro hon delar med andra eller som du uttrycker "gelikar", det står inget om det. En tro kan vara helt personlig och unik.
  • Anonym (528)
    Anonym (Tror) skrev 2021-01-27 08:51:30 följande:

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!


    Tråkigt höra din man trycker ned dig och inte accepterar dig för den du är.

    För mig skulle det inte funka om min partner inte accepterade min tro och hur jag lever i mina övertygelser. Han behöver inte dela den, men det skulle inte funka om han var irriterad eller svartsjuk på det jag tror på.

    Vissa som blir arga över andras tro kanske känner att sånt de inte kan kontrollera eller se med blotta ögat känns skrämmande eller som nonsens. De reagerar med ilska. 
    Kanske också skrämmande för din man att du hittat något som ger dig styrka och tillit i livet? Du utvecklas på ditt sätt och han är inte på samma våglängd längre?
    Han förstår inte detta, blir arg och gör dig ledsen.

    Tyvärr låter ni för olika här och som ni vuxit isär.
    Om han inte kan acceptera din tro och den du är och växer till, kommer ni nog gå skilda vägar. 

    <3<3<3
  • Anonym (528)
    Anonym (jaha) skrev 2021-01-28 00:41:32 följande:
    Det här är så typiskt troende människor, alla andra ska acceptera deras tro men de själva behöver inte acceptera att andra inte tror på deras fantasier. Det är alltid om världen som ska böja sig för deras tro, aldrig tvärtom.

    Inte undra på att troende människor är omöjliga att leva med om man inte delar samma tro. Det finns ju noll tolerans för något annat än deras tro samtidigt som de påstår att deras tro består av tolerans. Drömmer
    Du läste tydligen inte allt jag skrev:

    "För mig skulle det inte funka om min partner inte accepterade min tro och hur jag lever i mina övertygelser. Han behöver inte dela den, men det skulle inte funka om han var irriterad eller svartsjuk på det jag tror på."

    -Min partner behöver inte dela min tro- vad var det i det du inte förstod? 

    Jag respekterar och accepterar ifall min partner inte delar min tro, och min partner respekterar och accepterar jag har min tro. 
    Varför är detta så svårt för dig att hantera att du behöver förlöjliga det?
    Känner du dig hotad av en sådan konstellation?

    Det är en sak om du tycker tro är fantasier men det har inget med mitt inlägg att göra. Mitt inlägg handlar om att jag tycker det behövs acceptans från bådas sidor för att relationen med olika tro och tänk ska fungera.

  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 00:53:42 följande:
    Om min fru på riktigt utvecklades och fick mer styrka och tillit i livet skulle jag bli jätteglad. Om det skedde p.g.a. att hon började tro på något utan bevis skulle jag bli orolig.

    Hennes man söker fortfarande sanningen och vill ha bevis innan han "tror". Ts har lämnat den vägen. Kallar du det att växa?
    Vi vet väl inte vilka bevis TS har fått?
    Det är individuellt vad man "får" från sin tro och hur man känner.

    * Så du menar att ifall din fru börjar tro på något andligt skulle du bli orolig?
    * Menar du att du skulle tro hon har psykiska problem?
    * Blir du orolig över folk som tror på att människan har en själ?

    * Tycker du människor med tro ska avsäga sig den för att göra någon annan nöjd?

    Då antar jag varken din fru eller du är döpta eller konfirmerade och inte era barn heller om ni har några. Och inga i din närmsta vänskapskrets heller? För du skulle väl vara orolig för dem då? (Medlemmar i kyrkan då med tro och sånt utan bevis).

    "Sanningen"? Berätta gärna vad den är för något, låter intressant.
  • Anonym (528)
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 06:08:57 följande:
    Nej, det är ju TS som inte accepterar att mannen inte delar hennes tro. Hon skriver ju uttryckligen att hon vill att han ska säga att hon kan ha rätt för annars känner hon sig "ledsen, nedtryckt och ensam". Mannen tror inte på hennes gud och det får hon acceptera. Skulle han säga så som hon vill att han ska säga, så skulle han vara oärlig mot sig själv. Vill hon att han ska säga så, så får hon väl också själv säga att hon kan ha fel, men det skriver hon ingenstans att hon är beredd att göra.
    sextiotalist skrev 2021-01-28 07:13:24 följande:
    Och det är han som ska förklara varför han inte tror
    Var står det i TS text att hon vill att han ska säga att hon kan ha rätt?

    Eller att han ska säga varför han inte tror?

    Uppfattar inte alls detta i TS text, så visa gärna var det står?

  • Anonym (528)
    Glinda från Oz skrev 2021-01-27 19:53:45 följande:
    Jag skulle också ha svårt för någon som inte tänker självständigt. Oftast handlar det om att den troende inte accepterar homosexuella, aborter, ha sex före äktenskapet mm Religion handlar i grunden om kontroll och att döma andra så mycket man kan, den med mest fördomar vinner.
    TS har inte nämnt vilken tro hon har. Eller om hen vänt sig till någon specifik religion heller.

    Blanda inte in vissa individers/sekters/religioners värderingar om du inte vet vad TS tror på. Känns ju lite dumt att anta bara sådär...Obestämd

  • Anonym (528)
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 16:56:36 följande:
    Det står ju redan i trådstarten.
    Citera det då, exakt:
  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 08:31:56 följande:
    Sluta lägg ord i munnen på mig.

    Jag pratade om MIN fru. Ingen annan. Och jag skrev specifikt UTAN BEVIS.

    Sanningen? Antingen finns det en gud eller så finns det inte en gud. Båda kan inte vara sanna. En av de är falsk. I brist på bevis tror jag att gud inte finns. Det betyder inte att min brist på tro på gud är det som är sant. Jag är villig att ändra mig. Men då vill jag ha bevis.

    Byt ut gud mot enhörningar, älvor, vittra, Zeus, hustomtar eller något annat så ser du att du håller med mig.

    Och om ts fått bevis från sin tro hade hon inte behövt tron.
    Men du vet ju inte vilken tro TS har eller om den har att göra med någon specifik gud?
    Varför skulle du ändra dig om du fick "bevis", det behöver du väl inte, vi har fri vilja för vad vi tror på?

    Jag ställde frågor för jag var nyfiken på varför du skulle bli orolig.
    Du har inte svarat på några av dem.
  • Anonym (528)
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 18:29:42 följande:
    Ska det vara nödvändigt, när du kan läsa själv? Men visst, var så god: ?Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt?.
    Ts önskar alltså att hennes man hade "öppensinnad inställning"...
    Hon tycker det det kanske varit lättare om hon fått makens acceptans.

    Hur får du det till att hon vill att han ska säga att hon har rätt???
    Det står ju ingenstans så det är bara något du fått för dig då?
  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 18:59:15 följande:
    Du måste sluta lägga ord i munnen på mig. Jag skrev att jag är villig att ändra mig.

    Oavsett om gud eller inte är inblandad tycks det krävas tro. Vad gör det då för skillnad?

    Och angående min fru så skulle jag utifrån hennes tidigare agerande bli orolig.

    Hur vet du att vi har fri vilja för vad vi tror på?
    Var har jag lagt ord i din mun?

    Jag ställde frågor till dig då jag uppriktigt var nyfiken hur du tänker.

    Helt naturligt bli orolig ifall det skulle bli förändring i partnern om hen börjar tro på något man inte har en aning om, men då får man väl prata med partnern och se vad det handlar om.
    Sedan får man se om man kan få det funka ändå och acceptera varandras olika tro. Ibland kanske det inte går.
    TS man tror ju även han på något; det materiella som kan bevisas.
  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 19:18:34 följande:
    Nu är du bara direkt oärlig. I inlägg 100 skrev du:

    "Var står det i TS text att hon vill att han ska säga att hon kan ha rätt?"
    Haha, du fattar visst inte.

    TS har inte i sin text någonstans skrivit att hon vill att maken ska säg att hon har rätt.
    Hon uttrycker önskan att han accepterar att hon har sin tro.

    Hänger du med nu?
  • Anonym (528)
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 19:34:01 följande:
    "Så kanske det kan vara" betyder ju i sammanhanget exakt detsamma som "du kanske kan ha rätt". Men mannen anser ju inte att det kan vara så. Alltså skulle han ljuga om han sa så. Ja, hon vill att han ska ha en "öppensinnad inställning", vilket ju innebär att hon inte vill att han ska avfärda hennes tro, utan överväga möjligheten att hon har rätt. Vilket ju är detsamma som att han ska säga att hon KAN ha rätt. Vilket hon inte har någon som helst rätt att kräva av honom. Han delar som sagt inte hennes tro och det får hon acceptera. Om han ska vara "öppensinnad" så ska hon vara det också, och överväga möjligheten att hon har fel. Men det verkar hon ju inte göra.
    Nej, det är inte detsamma.
    Står inte hon bett honom överväga att hon har "rätt" eller kan ha rätt.

    Två personer kan vara oense i tro men acceptera detta. Precis som två människor med olika politiska värderingar kan leva ihop.
  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 19:41:00 följande:
    T.ex. när du påstod att jag skulle ändra mig om jag fick bevis. Jag skrev ganska tydligt att jag är villig att ändra mig. Det är en jävla skillnad.

    Är det skillnad på att tro på något som kan bevisas och att tro på något som inte kan bevisas?
    Jaha, då var jag inte tydlig. Jag undrade varför? Alltså varför skrev du så, att du är villig att ändra dig?

    Precis.
  • Anonym (528)
    Trent skrev 2021-01-28 20:08:55 följande:
    För att jag bryr mig om vad som är sant
    Jaha, ok. Vad är sant för dig?
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.