Barnet vaknar så in i helsike tidigt varje morgon...

Kan förstå att om man inte är morgonmänniska så känns det jobbigt.

Sonen var lika morgonpigg och det släppte lite när han var sex.

Det enda tipset har har är att mysa i soffan

Samma här med vår tvååring. Men hon vaknar mellan 5-5.30. Jag blir galen snart, men tänker att det är en period när hon är liten och det blir bättre när hon är äldre.

När dottern är stor nog ska vi fixa med en klocka till henne, en som lyser rött när man ska sova, gult när man får lov att gå upp själv (men vara tyst/läsa bok) och grönt när det är ok att hon väcker oss. Vi tränar på färgerna, men hon kommer ju inte vara redo för en sån klocka förrän hon är 3-4. Något ni vill testa?

Ändå ganska okej. Vi var oftast uppe vid fyra varje morgon. Det går över om några år, speciellt när dom blir tonåringar. I övrigt är det bara att stå ut.

Haha. Ja det är så olika vad man är van vid. Efter 05 är för oss sovmorgon. 04 är standard.

Barnet är två år och vi har försökt allt för att ställa om tiden.

Tips är att låta barnet lyssna på ljudbok en stund i sängen så får man Iaf ligga kvar och inte kasta sig upp sekunden efter att man vaknat.

Är ni två föräldrar kan ni turas om att gå upp varannan dag. Något som tyvärr inte fungerar hemma hos oss. De dagar vi båda är hemma går jag ofta ocj sover igen när han kommer upp runt 08.

Någon har redan nämnd sömnträningslampa. Med en treåring är det mycket möjligt att en sådan kan fungera

Kvart i sex är inte så farligt tidigt väl? Vill ni sova ca 8 tim räcker det att lägga sig kl typ 22.

Jättemånga går upp vid sextiden för att de ska upp och gå till jobbet och skolan. Mitt råd är att göra som de, gå och lägg er i tid (om ni inte jobbar då så klart!). Gå upp med barnet och använd tiden på morgonen på samma sätt som ni använder ledig tid på eftermiddag/kväll.

Min 4-åring och 5-åring går alltid upp vid 05-06, men vi har lärt dem slå på lite barnTV. Så får de vara vakna och titta det själva en stund tills vi andra går upp. Vaknar 1-åringen tidigt, däremot, då är det ju bara att pallra sig upp Men han sover ibland till 07, om vi har riktigt flyt, så då blir det ju lite längre i alla fall (å andra sidan tvingar han upp oss vid 04 ibland.....).

Så mitt svar är väl att förr eller senare kan barnet antingen stiga upp och vara själv en stund, eller så växer beteendet bort. Vissa är ju bara morgonpigga till skolåldern, sedan blir ni barnets väckarklocka istället.

Usch, jag är så kallat morgonpigg och det är verkligen inte kul. Jag kan i princip inte vara uppe sent utan att få dagen efter förstörd pga sömnbrist. Nu är jag i en period där jag vaknar kl 4 varje morgon och det är helt omöjligt att somna om. Jag har provat alla möjliga och omöjliga tips men ingenting fungerar. Aldrig någonsin får man känna sig utsövd. Det blir ganska stressande i längden.

Jag har kanske totalt tre gånger i mitt liv sovit till efter 8 på morgonen. Lägger mig såklart tidigt men att lägga sig ännu tidigare ger ännu sämre sömn med fler uppvak. Inte ens när jag var tonåring och hängde ute med kompisar kunde jag sova länge, tvärtom. Kom jag hem två hade sömntåget gått och jag sov lätt och oroligt fram till fem eller något. Sen förflöt bästa dag i trötthet (inte sömnighet) och huvudvärk.

Irritera dig inte på ditt barn, tyck synd om det istället! Man rår inte för sin kroppsklocka.

MEN för att vara konstruktiv. Vi så kallat morgonpigga är ofta väldigt lättväckta på morgonen. Vårt problem består i att vi inte kan somna om. För att underlätta för ditt barn kanske du kan göra rummet väldigt mörkt och tyst, om barnet sover bättre i sådana förhållanden?

Det är normalt. Så vad är problemet? Sova får du göra när ditt barn blir vuxen.

Kvart i sex? Det är nästan att betrakta som sovmorgon hos oss.
Barn är ju egna individer så om hen sover hela natten och bara råkar vara morgonpigg så får du nog lära dig att följa hens mönster och hantera det.
Vi har två barn. Första sjukt morgonpigg, uppe runt 5 varje morgon. Ändrades i samband med skolstart ungefär, men fortfarande nu som tonåring inte den som sover bort halva helgen utan han är uppe senast 8 även på helgerna.
Sen fick vi ett till barn, en sladdis. Och naiv som jag var tänkte jag mig att han skulle vara en annan sort. Icke.
Så vi föräldrar (som ju behöver kvalitativ sömn pga jobb) får helt enkelt lägga oss tidigare. För vi vet att han mest troligt vaknar senast 5-5:30 och att chansa är bara dumt.

Jag är också morgonpigg, men inte så extremt som du är. Jag sover utan problem på natten, om jag är trött någon gång och inte behöver gå upp, så somnar jag om utan problem. Du är inte bara morgonpigg, du har ju även andra problem med sömnen.
Jag tror det är lika tufft med din övriga sömnproblematik, oavsett om man är morgonpigg eller kvällspigg.

Det är normaltid här hemma. Den äldre som är 4 vaknar mellan 5.45 och senast 6.30. Den yngre mellan runt 5 och som allra senast drygt 6. Eftersom den yngre sover som en kratta nästan jämt och med mig tar pappan över på morronen så jag kan sova åtminstone 2 timmar i sträck. 3 timmar har väl hänt typ 3 ggr sen han föddes.

Man får sova ordentligt när de är tonåringar helt enkelt.  

Tja...
6-tiden är i allra högsta grad normal tid. När telningarna vaknar vid 3-4 så är det alldeles för tidigt.
Då är det jobbigt på riktigt.

Eller om man har ett kvällspiggt barn och ett morgonpiggt. Det är också riktigt jobbigt eftersom det alltid ger för lite sömn och ingen egen vuxentid.

Men alltså, skaffar man barn måste man inse att man som förälder måste anpassa sig till dem och inte alltid kräva det omvända, att barnen anpassar sig efter sina föräldrar.