Upptäckte via PM att min man är otrogen

Vilken löjligt bild du målar upp skulle jag snarare vilja påstå....

I stort sett ALLA som varit otrogna ljuger om sin otrohet och inte enbart "härdade psykopater" som du vill få det till Stina.

Det säger väl sig självt att om man klarar av att gå bakom ryggen på sin partner under lång tid, sitta och ljuga personen rakt i ansiktet under lång tid för att dölja det man håller på med eller möjliggöra det.... som tex säga att man ska jobba över när man egentligen ska knulla älskaren/älskarinnan. Så lär man inte ha några som helst problem med att ljuga när partnern frågar om man är otrogen.

Låter ju jättelogiskt... men prova och vänd på det. Prova att byta ut snoka med vara otrogen. 

Hur man bedra sin partner och ljuga personen i ansiktet dagligen, är min första tanke. Och hur ska man kunna undvika att slösa bort sitt liv på en sådan idiot?

Att komma på min partner med att vara otrogen och veta att jag slösat bort mitt liv på en idiot, ja herregud.... jag vet precis hur det skulle sluta. Men för att kunna göra något åt det måste jag ju få reda på det, och hur ska det gå till utan att snoka?

Alla borde ha rätt att få göra sina egna val och slippa slösa bort sitt liv på idioter.
Men hur ska man kunna nyttja den rätten om man inte vet något?

Jag tror snarare att väldigt få är så naiva som du är.

Jag undrar snarare hur du tänker när du tror att du öht kan ha en känsla när du inte har en jävla aning om vad som pågår bakom din rygg. Du påstår att tankeläsning inte existerar men tror samtidigt att du kan veta saker som pågår bakom din rygg... hur tänker du där?

Hur fan har du tänkt dig att du ska ta ansvar för vad din partners kan tänkas hitta på bakom din rygg?

Nej det handlar fortfarande inte om att hitta syndabockar, det handlar om att få reda på sanningen så man kan förhålla sig till, sanningen kan lika väl vara att din partner inte är otrogen, men det vet du ju inte förrän du luskat fram den.

Det skulle känna bra eftersom då vet jag att jag kan släppa mina misstankar och vara kvar i förhållandet och slipper fucka upp tillvaron för både mig och våra kids.

Hur skulle du känna om du 5 år senare upptäcker att din partner bedragit dig som du misstänkte då men aldrig tog reda på?

Givetvis skulle jag erkänna, förklara varför och ge henne en chans att förhålla sig till det och själv välja. Jag tror dock inte hon skulle bry sig eftersom både hon och jag är öppna med vårt privatliv, jag skulle heller inte bry mig. Varför skulle jag det, jag har inget att dölja?

Som sagt, du är väldigt naiv och verkar tro på tankeläsning. Dessutom verkar du ha oerhört svårt att öht sätta dig in i någon situation som inte motsvarar det du upplevt tidigare.

Du gör en fet tankevurpa i att tro att allt snokande beror kronisk kontrollbehov. Det säger ju allt om din oförmåga att förstå problematiken. Om man VET att ens partner är otrogen spå finns ju ingen anledning att snoka, då drar man bara. Anledningen till att man snokar är för att man INTE vet eller ens tror det. Man misstänker att det KAN vara så och då oftast av goda anledningar som tex, stora förändringar i sin partners beteende.

Jag skulle snarare vända det till att, det måste vara oerhört skönt att vara så naiv som du är och tro att du vet allt som händer bakom din rygg och kommer alltid göra det. Jag hoppas för din skull att det får förbli så och att du aldrig behöver väckas ut din naivitet den hårda vägen 

Förmodligen, Örjam är iaf helt säker på att de flesta erkänner rakt av på en gång, eller tom springer raka vägen hem och berättar det omgående.

Givetvis inte, det är ju det som är hela poängen. Människor är inte som robotar och gör likadant livet ut. Människor förändras ofta på vägen och som partner så lägger du märke till det genom förändringar i personens beteende. Och det är DET som i så fall orsakar misstankar och skäl att luska. Så din fråga "gäller det livet ut" är givetvis omöjlig att svara på. Det beror på hur ofta ens partner ändrar beteende och beter sig suspekt.

Det är INTE som du och andra verkar tro att luskande enbart sker som någon slags hobby bara för att man känner för det. Eller som Örjam så fint påpekade, av ren lathet och bekvämlighet. Om man gör det som ren hobby kan man säkert förhålla sig till det som du gör i din fråga, där man lite godtyckligt kan avgöra hur ofta man känner för att hobbyluska ungefär som man avgör hur ofta man ska träna... om man gör det som en konsekvens av ens partners udda beteende så hänger hur ofta på hur ens partner beter sig.

Prata om vad när du inte har något att komma med?

Och hur ska du "observera" vad din partner gör när du inte är där?

På vilket sätt är att låta sig luras och låta bli att ta reda på sanningen och slösa bort sitt liv på en idiot detsamma som att "vara den stora"? Jag tycker det låter oerhört onödigt att slösa bort 5 år av sitt liv i onödan när man kan ta reda på sanningen istället.Jag tycker absolut inte man är en större skurk av att luska än att vara otrogen. Otrohet är betydligt mer svinaktigt än att snoka.
Var har jag sagt att man måste ha allt öppet? Jag skrev att JAG och min partner har det så. Hur andra väljer att göra är upp till dem. Mina tankar är oxå mina egna, skillnaden är att jag inte bryr mig om min partner ser dem oxå. Det är inte så att vi sitter och rapporterar allt vi tänker och skriver, vi bryr oss bara inte om den andra ser det man tänkt och skrivit.

Varför är det så petigt med att ens partner inte ska få veta vad man tänker eller skriver?