Hej! Jag har försökt hålla ut och vänta på att denna tråd ska skapas men nu fick jag ta saken i egna händer då jag inte kan tänka på annat än den eviga väntan på BIM. Jag har lång cykel (33 dagar) så jag går direkt från januaritråden och hit..
Vi fyller tråden med hopp och stöd så hoppas jag att vi alla får uppleva ett mirakel snart 
Kopiera gärna listan och lägg till ditt namn och förväntad BIM.
LISTA:
litalu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
Hoppar in här med, fick min mens idag. 
talu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
paperlanterns, 2/3, 32 år (3:e försöket)
KNAS2, 2/3, 31 år (9:e försöket)
SMEL, 2/3, 27 år (6:e försöket)
Molybden, 2/3, 26 år (9:e försöket)
Sockerplanta, 3/3, 26 år (6:e försöket)
zelling, 6/3, 32 år, (försök 12)
Ericky, 8/3, 33 år (8:e försöket)
Soff 8/3, 32 år (11:e försöket)
Link92, 9/3, 29 år (20:e försöket)
jlinnea, 9/3, 26 år (8:e försöket)
BoringBrick92, 10/3, 28 år (4:e försöket)
Vickan31, 11/3, 31 år (9:e försöket)
Sellerin, 11/3, 32 år (6:e försöket)
MAKL, 14/3, 27 år (6:e försöket)
Emmalucy, 14/3, 34 år (2:a försöket)
apan95, 19/3, 25 år (16:e försöket)
Notalonee, 20/3, 27 år (1:a försöket)
Rumpelstiltskin, 31/3, 25 år (7:e försöket)
Lys12, 19/3, 26 år (2:à försöket)
Skriver om då BIM inte kom i rätt ordning 
Hoppar in här med, fick min mens idag.
talu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
paperlanterns, 2/3, 32 år (3:e försöket)
KNAS2, 2/3, 31 år (9:e försöket)
SMEL, 2/3, 27 år (6:e försöket)
Molybden, 2/3, 26 år (9:e försöket)
Sockerplanta, 3/3, 26 år (6:e försöket)
zelling, 6/3, 32 år, (försök 12)
Ericky, 8/3, 33 år (8:e försöket)
Soff 8/3, 32 år (11:e försöket)
Link92, 9/3, 29 år (20:e försöket)
jlinnea, 9/3, 26 år (8:e försöket)
BoringBrick92, 10/3, 28 år (4:e försöket)
Vickan31, 11/3, 31 år (9:e försöket)
Sellerin, 11/3, 32 år (6:e försöket)
MAKL, 14/3, 27 år (6:e försöket)
Emmalucy, 14/3, 34 år (2:a försöket)
apan95, 19/3, 25 år (16:e försöket)
Lys12, 19/3, 26 år (2:a försöket)
Notalonee, 20/3, 27 år (1:a försöket)
Rumpelstiltskin, 31/3, 25 år (7:e försöket)
Jag hoppar in i den här tråden redan. Vet inte när BIM är för jag har inte fått mens än. BIM +2 idag. Negativa tester. Har gett upp för februari nu. Har inga tecken på att mensen skulle vara på gång heller (brukar få mensvärk och ömma bröst innan). Antingen så kommer den väl sent eller så har det hoppat över den här månaden. Det var inte så länge sedan jag slutade med minipiller heller, så det kanske inte är jättekonstigt om det blir lite knasigt en månad.
Februari var 2:a försöket med första barnet. Jag är 25. Borde egentligen ha ÄL den 1 mars och BIM den 15/16 mars.
Känner mig just nu otroligt deppig för att mensen är sen. Känns som att mensen är ett kvitto på att allt står rätt till liksom.
Mensen kom 1 dag sent. Ska försöka plocka ihop hjärtat som än en gång gått sönder. Nu hoppas vi på plus i mars
talu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
paperlanterns, 2/3, 32 år (3:e försöket)
KNAS2, 2/3, 31 år (9:e försöket)
SMEL, 2/3, 27 år (6:e försöket)
Molybden, 2/3, 26 år (9:e försöket)
Sockerplanta, 3/3, 26 år (6:e försöket)
zelling, 6/3, 32 år, (försök 12)
Ericky, 8/3, 33 år (8:e försöket)
Soff 8/3, 32 år (11:e försöket)
Link92, 9/3, 29 år (20:e försöket)
jlinnea, 9/3, 26 år (8:e försöket)
BoringBrick92, 10/3, 28 år (4:e försöket)
Vickan31, 11/3, 31 år (9:e försöket)
Sellerin, 11/3, 32 år (6:e försöket)
MAKL, 14/3, 27 år (6:e försöket)
Emmalucy, 14/3, 34 år (2:a försöket)
Hopeforaplusa 15/3, 28 år (7:e försöket)
apan95, 19/3, 25 år (16:e försöket)
Lys12, 19/3, 26 år (2:a försöket)
Notalonee, 20/3, 27 år (1:a försöket)
Rumpelstiltskin, 31/3, 25 år (7:e försöket)
Hej, hoppar in här i tråden.
Har slutat räkna försök då vi haft 1 år av nån typ av blockad i huvudet på sambon. Så fort man pratat ägglossning kan han inte komma. Väldigt frustrerande och ledsamt då man liksom behöver de där spermierna. Vi beslutade iaf efter alla dessa månader att prova heminseminering och gjort 2 försök. Inga lyckades tyvärr så nya tag!
Denna månaden bestämde sig dock både ägglossning och mens för att utebli.. tagit 3 tester och alla negativa! Hoppas mars blir en bra månad!
Tack för att ni delar med er och får en att känna sig mindre ensam <3
Hej, hoppar in här i tråden.
Har slutat räkna försök då vi haft 1 år av nån typ av blockad i huvudet på sambon. Så fort man pratat ägglossning kan han inte komma. Väldigt frustrerande och ledsamt då man liksom behöver de där spermierna. Vi beslutade iaf efter alla dessa månader att prova heminseminering och gjort 2 försök. Inga lyckades tyvärr så nya tag!
Denna månaden bestämde sig dock både ägglossning och mens för att utebli.. tagit 3 tester och alla negativa! Hoppas mars blir en bra månad!
Tack för att ni delar med er och får en att känna sig mindre ensam <3
Mensen kom 1 dag sent. Ska försöka plocka ihop hjärtat som än en gång gått sönder. Nu hoppas vi på plus i mars
talu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
paperlanterns, 2/3, 32 år (3:e försöket)
KNAS2, 2/3, 31 år (9:e försöket)
SMEL, 2/3, 27 år (6:e försöket)
Molybden, 2/3, 26 år (9:e försöket)
Sockerplanta, 3/3, 26 år (6:e försöket)
zelling, 6/3, 32 år, (försök 12)
Ericky, 8/3, 33 år (8:e försöket)
Soff 8/3, 32 år (11:e försöket)
Link92, 9/3, 29 år (20:e försöket)
jlinnea, 9/3, 26 år (8:e försöket)
BoringBrick92, 10/3, 28 år (4:e försöket)
Vickan31, 11/3, 31 år (9:e försöket)
Sellerin, 11/3, 32 år (6:e försöket)
MAKL, 14/3, 27 år (6:e försöket)
Emmalucy, 14/3, 34 år (2:a försöket)
Hopeforaplusa 15/3, 28 år (7:e försöket)
apan95, 19/3, 25 år (16:e försöket)
Lys12, 19/3, 26 år (2:a försöket)
Notalonee, 20/3, 27 år (1:a försöket)
Rumpelstiltskin, 31/3, 25 år (7:e försöket)
Många bekanta namn som är med i denna tråden också. Jag håller tummarna hårt för oss alla!<3
Känner verkligen igen det där att man varit riktigt nere runt mens, men helt plötsligt några dagar senare känns livet väldigt hoppfullt igen. Intressant hur våra hormoner kan påverka hur man upplever världen och livet så mycket som de gör!
Jag blir lite frustrerad. Jag och sambon har påbörjat en fertilitetsutredning, men jag upplever att de är väldigt enkelspåriga. På mig har de kollat om det finns några fysiska hinder/avvikelser och avvikande värden på progesteron, AMH och TSH. Ang. min tidiga ÄL sa läkaren ?-Ja, dag 11 är ju lite tidigt egentligen.? Nu är slutsatsen att ivf är nästa steg. Men hallå! Jag har ÄL på dag 11, jobbig mensvärk och hormonell migrän, vilket tyder på hormonell obalans. Efter att ha läst på så tror jag att det skulle kunna handla om östrogendominans till följd av lågt progesteron för min del. Men det här är ju bara chansningar och något som skulle behöva utredas med blodprover. Men det säger läkaren nej till. Suck. Är det inte bättre att försöka få mina hormoner i balans så att jag kanske kan bli gravid på naturlig väg istället för att hetsa för ivf (som ju kostar en massa resurser för samhället)? Förstår inte resonemanget och har svårt att tro att jag kan få hjälp via min vårdcentral med detta också. Alternativet är att gå till en privat klinik som har kunskapen, men där vården inte är landstingsfinansierad och då kostar multum. Är det inte helt galet att man inte kan få mer hjälp att må bra? Någon som har några andra/bättre erfarenheter kring utredning av hormonell obalans? Hör gärna om dem isf :)
Sorry för lite långt och negativt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite av den här frustrationen...
Många bekanta namn som är med i denna tråden också. Jag håller tummarna hårt för oss alla!<3
Känner verkligen igen det där att man varit riktigt nere runt mens, men helt plötsligt några dagar senare känns livet väldigt hoppfullt igen. Intressant hur våra hormoner kan påverka hur man upplever världen och livet så mycket som de gör!
Jag blir lite frustrerad. Jag och sambon har påbörjat en fertilitetsutredning, men jag upplever att de är väldigt enkelspåriga. På mig har de kollat om det finns några fysiska hinder/avvikelser och avvikande värden på progesteron, AMH och TSH. Ang. min tidiga ÄL sa läkaren ?-Ja, dag 11 är ju lite tidigt egentligen.? Nu är slutsatsen att ivf är nästa steg. Men hallå! Jag har ÄL på dag 11, jobbig mensvärk och hormonell migrän, vilket tyder på hormonell obalans. Efter att ha läst på så tror jag att det skulle kunna handla om östrogendominans till följd av lågt progesteron för min del. Men det här är ju bara chansningar och något som skulle behöva utredas med blodprover. Men det säger läkaren nej till. Suck. Är det inte bättre att försöka få mina hormoner i balans så att jag kanske kan bli gravid på naturlig väg istället för att hetsa för ivf (som ju kostar en massa resurser för samhället)? Förstår inte resonemanget och har svårt att tro att jag kan få hjälp via min vårdcentral med detta också. Alternativet är att gå till en privat klinik som har kunskapen, men där vården inte är landstingsfinansierad och då kostar multum. Är det inte helt galet att man inte kan få mer hjälp att må bra? Någon som har några andra/bättre erfarenheter kring utredning av hormonell obalans? Hör gärna om dem isf :)
Sorry för lite långt och negativt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite av den här frustrationen...
Många bekanta namn som är med i denna tråden också. Jag håller tummarna hårt för oss alla!<3
Känner verkligen igen det där att man varit riktigt nere runt mens, men helt plötsligt några dagar senare känns livet väldigt hoppfullt igen. Intressant hur våra hormoner kan påverka hur man upplever världen och livet så mycket som de gör!
Jag blir lite frustrerad. Jag och sambon har påbörjat en fertilitetsutredning, men jag upplever att de är väldigt enkelspåriga. På mig har de kollat om det finns några fysiska hinder/avvikelser och avvikande värden på progesteron, AMH och TSH. Ang. min tidiga ÄL sa läkaren ?-Ja, dag 11 är ju lite tidigt egentligen.? Nu är slutsatsen att ivf är nästa steg. Men hallå! Jag har ÄL på dag 11, jobbig mensvärk och hormonell migrän, vilket tyder på hormonell obalans. Efter att ha läst på så tror jag att det skulle kunna handla om östrogendominans till följd av lågt progesteron för min del. Men det här är ju bara chansningar och något som skulle behöva utredas med blodprover. Men det säger läkaren nej till. Suck. Är det inte bättre att försöka få mina hormoner i balans så att jag kanske kan bli gravid på naturlig väg istället för att hetsa för ivf (som ju kostar en massa resurser för samhället)? Förstår inte resonemanget och har svårt att tro att jag kan få hjälp via min vårdcentral med detta också. Alternativet är att gå till en privat klinik som har kunskapen, men där vården inte är landstingsfinansierad och då kostar multum. Är det inte helt galet att man inte kan få mer hjälp att må bra? Någon som har några andra/bättre erfarenheter kring utredning av hormonell obalans? Hör gärna om dem isf :)
Sorry för lite långt och negativt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite av den här frustrationen...