Anonym (Aspig) skrev 2021-02-07 08:40:38 följande:
Vi är tre kollegor på jobbet där två har småbarn, den tredje har inga men jag tror att han vill ha.
Ibland blir det ju så att vi med barn pratar om våra, oftast gnäll om hur jobbigt det är. Efter en klagohistoria säger jag ibland saker som, låter det inte lockande? eller, blir du inte sugen nu? Jag gör det ju för att han ska känna sig med i samtalet och inte ignorerad. Är det helt fel tänkt av mig? Vi pratar inte särskilt ofta om barnen men vill inte helt avstå, det vore ju underligt det också.
Ursäkta för trådkapning men med alla klagomål på dumma frågor så tänkte jag att det var tillfälle att fråga. Har funderat på vad som är rätt och jag är inte så naturligt smidig socialt tyvärr.
Ett ärligt svar:
Jag tyclker att det är ännu dummare, mer ogenomtänkt än den Fråga TS pratar om.
Vad vet du om han kan eller har försökt? Kanske har han missfall i bagaget (ja, även män sörjer), eller som för mig, har ett änglabarn.
Tycker att du tänker mycket konstigt när du försvarar dig med att "han ska vara delaktig i samtalet". Jag menar, så krokigt borde inte vara möjligt att tänka.