Arbetslös,skilsmässa - ångest.!!!
Jaa vart ska jag börja..... tar lite kort.
En tjej och mamma som varit hemma med alla tre gemensamma barn från dag ett ,det är tre barn mellan 8-1,5 åldrar... jag har varit hemma med alla tre alla har varit hemma mellan 13-18 månad/barn. Det har blivit så automatiskt då jag jobbat alltid som timvik ,så att så fort vi väntade barn så blev jag hemma och ingen anställning att gå tillbaka till,det är något pappan vetat om så inget nytt han visste hur det blir tufft när mammapenning tar slut. Nu står jag med enbart 3 barnbidrag på kontot,1,5 åring har börjat på förskolan men varit hemma senaste 2 veckor då jag är arbetslös och många av personal är sjuk så de ?tvinga? barnet va hemma om man inte hade behov... så är lite svårt att ens söka jobb... blir paus till mars då alla väl frisknat till av personal. Hur som,vi ska skiljas också... då det blivit en ond cirkel. Han jobbar 7-16,jag är hemma med barnen den stora går i skolan o de andra två är hemma ,barn nr 2 har varit hemma sen april förra året 2020 eftersom det kom corona och samtidigt har jag varit jemma med bebisen nr 3 så lät ja han va hemma,men nu runr kul kände jag att jag håller på och blir knäpp..... 3 åring är i sådan trots ålder och aldrig lugn stund med han,låter inte ens 1 åring sova i fred stackars blir väckt jämt.
Så det har spårat ut totalt.... barn barn barn barn 24/7
vi två vuxna bråkar.... han jobbar 7-16.... barnen är övertrött,jag är typ helt utbränd efter typ 3 år hemma då 2 och 3 nr barnen kom ganska tätt jag hamn knappt börja jobba mellan de.
vi ska iaf nu gå skilda vägar,har bestämt att vi ska del barnen han har de tre o jag fyra dagar... ju med sju dagad i veckan så blir det så lite ojämt men det är ingen fara. Jag är ledsen att inte då träffa barnen tre dagar,de är så mycket ?mina? jag har varit hemma med alla tre varje dag,så känns som jag kommer bli deprimerad. Vi ska precis börja processen och då väntar man 6 månad så det känns lite lättande jag tänker 6 månader hinner jag va med de utan att tappa de tre dagar och inte se,så man är ju lite konstig... jag håller på och blir tokig av att vara hemma med de pcj aldrig träffa kompisar,göra något kul utan allt är bara lämna /hämta,handla ,byta blöjor,laga mat..... så egentligen borde man tycka de är skönt att de är borta hos pappa 3 dagar så man hinner få energi... Det som är värst är ju min ekonomi. Jag har ingenting som jag nämnde här uppe... då jag alltod varit timvik så har ja ingen anställning är arbetslös nu.. ingen a kassa då ja jobbat lite för lite timmar.
jag är mest rädd/nervös sen när 6 månader passerat.. pappan kommer ju hitta en lgh och flytta då,just nu är han tvungen att vara här och leva 6 månader då vi är gifta så anses han tvungen att försörja under betäkningstiden.
Sökt nu massa jobb men bor i liten stad och nu är ju attans corona här också så finns knappt jobb är kris,även välutbildade är varslade o allt.
Så jag undrar är det någon som känner igen sig?varit arbetslös mitt i separation/skilsmässa? va gör jag sen om 6 månader när jag står med halva tre bidrag ca 2200kr som enda inkomst,jag hoppas att på 6 månader hitta jobb men det verkad omöjligt. Är barnskötare annars så inte mycket jobb då förskolor gapar tomma i princip nu. Sökt alla
vård jobb men det är fullsmockad där.
Hur snabb är soc då? va gör ja sen tex 1 september när han flyttar till sin nya lgh? hinner de betala det ja har norm för ?hur ska j betala hyra,el?mat...? inga sparpengar.... inte direkt lätt att låna av familj flera tusen.
