Otrohet - gått ett år nu..

För ett år sen konfronterade jag min man med att ha varit otrogen med en kollega i 3 år. Bröt ihop, gick på egna samtal, gick på samtal tillsammans. Vi försöker fortfarande att få till allt här hemma och runtomkring. Men nu, ett år senare, mår jag fortfarande lika dåligt. Det har inte blivit bättre. Jag är sjukskriven till o från pga mitt mående, jag är arg och ledsen konstant hemma, jag litar inte på min man, det är nästan så att jag väntar på att han ska göra ytterligare ett sendsteg. Jag vet inte vad jag ska göra, vad vi ska göra. Vi gör saker tillsammans, men i bakhuvudet ligger det i huvudet sveket han utsatt mig för..

Hur länge mår man så här? Hur länge är okej att må så här? När börjar man lita och bry sig om livet igen?

Om ni inte gått i gemensam parterapi så tycker jag ni borde göra det igen, och gå till någon helt ny par/familjeterapeut.

Min kille var också otrogen några månader mot mig när jag var gravid med hans barn. Förstod de direkt när han började köra ut mej ur lägenheten på helgerna, inte svarade i telefon, hittade hår osv efter andra tjejen, sen erkände han tillslut & avslutade med henne. Jag stannade kvar eftersom vi fick barn ihop. Men än idag gör de så ont att veta att man låg o grät på nätterna o han bara ignorerade medvetet o gav en annan tjej uppmärksamhet.

Ni måste prata med varandra, gör det hos en par/familjeterapeut, och var helt ärliga. Går inte att dölja sig bakom känslor eller tabun, ni måste välja varandra. Forgive and Forget. Glöm snedsteget, jag vet att det är lätt att säga, men man måste någonstans dra ett streck. Sedan kanske inte 18 månader är tillräckligt, men ge det tid, ventilera vad du känner och vad din partner fått dig känna. Hen skall känna ångest och svettas lite. 

Om du efter ni pratat helt tvärärligt med varandra och du känner att du faktiskt skulle ha det bättre ensam, så välj då separation med allt vad det betyder och se till att hantera sorgearbetet bra. Har du någon att prata med?