Efterbliven/Utvecklingstörd

Jag instämmer angående att man inte använder ordet efterbliven och att man oftast inte heller längre pratar om utvecklingsstörning även om jag personligen tycker detta är en diagnos som man faktiskt fortsätt kan använda.

Jag märker på vissa personer att de har svårigheter som kan bero på utvecklingsstörning, men i vardagen är det inte mitt ansvar att fundera över folks diagnoser eller gissa vad de har för tankekapacitet.

Jag kan naturligtvis inte heller veta om problemen som folk verkar ha beror på utvecklingsstörning, språkstörning, förvärvad hjärnskada, stress, språkförbistring, nedsatt hörsel, autism, add, adhd, ilska, missbruk, smärta, eller på vanliga enkla missförstånd.

Men som svar på din fråga så är människor med lindrig utvecklingsstörning ofta rätt duktiga på att försöka förstå och be folk förklara för dem. Är utvecklingsstörning mer än lindring är det förstås mer uppenbart... Men de kan förstås även vara andra diagnoser/problem

Det säkraste tecknet är faktiskt att någon säger att den har ett begåvninghandikapp, eller utvecklingsstörning.

De är ju svårt åt andra hållet också, att gissa att någon har ovanligt hög intelligens. Ibland är det solklart, men ibland kan det nästan tolkas som att någon är korkad, eftersom man inte fattar vad den smarta människan frågar.