När man plötsligt blir miljonär..

Härligt! Inom vad?

Vi betalade först av huset. En stor del har också investerats i aktier och fonder, och gått upp 10× sitt värde på 5 år - det är till pensionen och för att hjälpa barnen köpa egna hem när det blir aktuellt bland annat. Utöver det har vi båda gått ner i tid på jobbet, och startat en egen firma.

Tänker liiiite som du.. Vill ju ha lite sparat till sen..

Å andra sidan blir jag stressad, för vem fan vet hur länge man lever?! Ska man inte ha kul under tiden?

Man får liksom inget med sig i graven.

Arv. Vinna på lotto.Är det så många att det går att sluta jobba eller gå ned i arbetstid hade jag gjort det.

Annars handlar det bara om vad man är intresserad av. Man kanske har råd och tid helt plötsligt att ägna såg åt sådant?

Om det sedan är att skaffa en segelbåt eller om det handlar om att samla på gamla symaskiner eller köpa en stuga i fjällen för att kunna åka skidor hela tiden, det är ju sak samma. 

Pengar kan ge frihet.

Samtidigt är det nog svårt att ändras för mycket från den man är före pengarna.

Jag känner en kille om är mulitmiljardär (ja, miljardär) och en annan som " bara" är god för en 700-800 miljoner. 

I det dagliga livet så skiljer det inte så mycket i livsstil ändå. Deras ungar måste till skolan. Maten måste inhandlas på ICA osv

Sedan har de stuga i fjällen och lägenhet på Mallorca. De har en större båt än grannarna och kan resa till New York och gå på US Open i tennis om de vill men det mesta för dem är ju som för alla andra.

De jobbar också. Mest med att förvalta sina pengar.

Angenämt problem - Jag skulle köpa ett hus på Spanska solkusten - till att börja med för att använda på semester och sedan vara bofast som pensionör. 

10x värde på 5 år var imponerade.

Vad är det för fonder och aktier?

Konst, hantverk och smycken. :) Går i tankarna nu och hoppas kunna starta innan året är slut.

Då hade jag nog slutat jobba och istället satsat på någon av de drömmar som ändå följt med mig genom livet. Plugga utan studielån, startat upp ett gammeldags pensionat, öppnat bed & breakfast,köpt häst, tagit mc-kort och köpt motorcykel, pilgrimsvandrat, köpt sommarstuga och helrenoverat och gjort mycket på egen hand, startat företag, ägnat mig åt välgörenhet, köpt bostad utomlands och sett över möjligheten att bo utomlands på halvtid, ta flyglektioner, hoppa fallskärm som pågående hobby.

Jag hade också sett om mitt hus och säkrat upp för gamla föräldrar, säkrat en del för barnens framtid.

Sen hade jag givetvis gjort en massa galet som att bygga pool, shoppa smycken, köpa äkta coture-kläder, köpt dyr och halvt osmaklig inredning, köpt en dyr äkta tavla, köpt en flygel, rest till märkliga resmål...

Jag är nästan miljonär. Det är inte svårt om man gör avkall på annat. Frågan är om man är beredd att göra det? Väcker existentiella frågor. Medan man sparar förlorar man tid. Kanske det är bättre att slösa och leva livet medan man kan. Ju mer man har desto viktigare blir den frågan tror jag. Oro för ekonomin övergår i existentiell ångest. Vad ska man göra med alla pengar? I värsta fall dör man med kosing på banken som slösas bort av någon annan. En sak jag funderat på är att skänka till välgörande ändamål.

Absolut jätteviktigt att leva redan nu. Jag har flera släktingar som dött ett par år efter pensionen, en blev sjuk som 64 åring och fick aldrig uppleva en frisk pension.

Samtidigt om jag är pigg som pensionär med massor av tid över, men inga pengar, det skulle nästan vara värre. Sitta i en hyresrättsetta i 20 år.

Nu sparar jag först och främst, ett stabilt bra sparande varje månad. Sedan försöker jag leva ganska billigt i vardagen. Det som blir över roar jag mig för. Normalt reser jag  2 gånger/år, men inga lyxhotell, däremot spännande resor. + lite andra intressen som är billigare. Vissa resmål (typ korallrev, Palmyra om man ville se det) kanske inte heller finns kvar när vi blir pensionärer, så även där gäller det också att passa på.