Anonym (Nyfiken) skrev 2021-04-24 08:24:16 följande:
jag känner en stor lust i allt detta.
Min man för in dessa tankar otroligt ofta, när vi har sex. Beroende på hur jag känner det, så kan det bli lite mycket ibland. Det finns tillfällen när jag vill att det bara är han och jag, som har sex även i tankarna och fantasierna.
han vill att jag exponerar mig för andra män på olika sätt. Och här känner jag att jag har tagit en del steg. Det känns lättare och mer naturligt, att klä sig lite sexigare till jobbet. Fortfarande inget överdrivet, men lite, lite.
Jag tror även jag kommer begå min premiär på en nakenstrand i sommar. Något min man väldigt gärna vill. Han har verkligen en stor önskan om detta att jag visar upp mig för andra män.
Men om det blir fler steg än detta vet jag inte riktigt. Känner att det måste gå steg för steg. Lite i taget...
Tack för att du har tid och lust att dela dina tankar.
Jag minns tillbaka och jag känner igen mig mycket väl i det mesta som du skriver.
Att du känner lust är nog det allra viktigaste.
Om lusten finns hos er båda och ni är öppna så finns goda chanser att möjligheterna kommer till er och att ni lite försiktigt agerar för att förbättra era chanser, oavsett hur långt eller kort ni vill gå.
Jag minns, och det gäller även än idag, att jag ibland tycker att min man fokuserar allt för mycket på det här och att vi ibland glömmer bara han och jag. Men jag tror kanske att det mycket beror på vilken sinnesstämning jag själv befinner mig i just för stunden?
När jag för stunden har mycket lust så väljer jag själv att fokusera tankar och fantasier på att vi är tre (eller ibland går mina tankar bara till min älskare...).
Självfallet kan det ibland vara svårt att vi båda var och en för sig, alltid och i samma stund, ska ha precis samma känslor, ha samma fokus och vara i samma sinnesstämning.
Jag minns att det vara svårare i början men med tiden tror jag vi har blivit bättre på att läsa av varandras sinnesstämning, att vi nu känner oss mera vana och naturliga i att helt öppet prata med varandra om det.
Om min man känner att jag just i stunden inte är "på" så har han lärt sig att ta ett litet steg tillbaka, fokusera på bara han och jag, så kommer jag mycket snart att vara "på" igen.
Att exponera mig och att få känna bekräftelse och uppskattning, både från min man och från andra, har jag tidigare berättat var mycket viktigt för mig i början och ett steg på vägen i vår utveckling.
Att få känna och att våga ta till sig, även att våga börja svara och bekräfta till andra att jag gillar uppskattningen, var sådant som gjorde att mitt sinne och mina tankar vande sig vid att det var ok att få uppskattning från andra än från min man, att det var ok att jag gillade att få det, och att det var ok att jag kände mig åtrådd av andra.
Särskilt när min man uppmuntrade mig, bekräftade och tydligt visade att han också gillade att jag var åtrådd av andra och att han gillade att jag började våga ge respons till andra och vara lite "flirtig".
Alla dessa små upplevelser och inre känslor hjälpte till att vänja mig vid sådana tankar och att stegvis öppna mitt sinne.
Att börja besöka nakenstränder var för mig och oss var det ett steg med glädje och mycket pirr.
Min man var stolt och njöt av att andra kunde se mig naken och han gav mig massor av uppskattning och bekräftelse.
Snart började jag själv verkligen gilla det och så småningom börja öppna mig lite för att våga leva ut och visa upp mig lite mera, på sådana platser där det var lämpligt och kändes rätt.
Så småningom, i rätt omgivningar långt borta där ingen kände oss, och efter ett eller två glas rosé på eftermiddagen, så blev jag allt modigare och tände allt mer på det här. Och det gör jag fortfarande.
Jag tycker att du ska komma ihåg att bära med dig, och påminna din man, att du vid varje tid bestämmer hur långt du känner för att gå.
Kanske nöjer du och ni er med att besöka en nakenstrand, för den sköna känslan och inspirationen bara för er själva, "han och jag", för att sedan inte gå ett enda steg längre.
Bara om du, förr eller senare, skulle komma att känna för det, om chansen dyker upp, så öppnar du dig för nästa steg. Det kan vara bara ett litet steg, kanske att ni myser med varandra med risk för upptäckt, eller så uppstår kanske ett tillfälle där du och ni vill ta ett kliv ut i ett tidigare okänt äventyr, om du och ni just då känner för det.
Som jag berättat tidigare så tog det för mig flera år av små steg innan jag tog chansen för ett större äventyr. Min man och jag är överens om att den ganska långsamma utvecklingen i små steg var rätt just för oss, även om min man erkänner att han ibland kände sig var lite otålig.