• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Sofia) skrev 2021-02-25 21:28:58 följande:

    Han gjorde väl som alla andra, detta är ju TS åsikt om de som  skaffar barn efter 35:

    Jaa hör väldigt ofta att man vill satsa på sig själv bara tänka på sig själv göra det och det och det först och sen göra det och sen kanske skaffa barn vid 35-40 det hör jag väldigt ofta ja. Från båda könen. Det får det för mig att låta nonchalant och som om barn är en rättighet och att man kan kontrollera detta precis som man kan kontrollera husköp, bilköp, utbildningar osv osv. Många män och kvinnor är sjukt omogna och bara super och håller på bete sig som barn tills de är 40 typ 


    Nu har ju inte du frågat mig rent ut vad han har gjort med sitt liv innan heller. Om han redan hade barn eventuellt? Alla förutsätter att han inte haft det av någon anledning.

    Ja, jag tvingades alltså genom att det svenska samhället har så stor del omogna människor långt upp i åldrarna (och tyvärr är åldern här ingen garanterad faktor för mental mognad) att välja en person som ansåg sig hunnit förverkliga sig själv. För att man enligt många inte kan det om man redan har barn. Och det är det som är helt felaktigt.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Sara) skrev 2021-02-25 21:48:20 följande:

    Jag jag blir sjukt provocerad av ditt inlägg och du verkar inte ha förståelse för att yttre faktorer kan påverka. Jag är 32 och har 6 missfall i rad bakom mig. Om jag någonsin skulle få barn skulle jag bli glad. Även om jag är 40. Det är inte så lätt för alla. Du verkar sakna känslor för det


    Nej men vad tråkigt :/ Jag lider med dig. Nej saknar inte känslor för sådant, tycker verkligen det är hemskt.

    Hoppas du kan få barn en dag om du vill.
  • Anonym (Milori)
    fjanten skrev 2021-02-25 20:25:26 följande:

    Verkligen. Skulle hon följa sitt eget resonemang borde hon ju inte ha skaffat en barn med en sådan gamling. Gambla med barnens hälsa! Usch! (Obs, sarkasm.)

    Känns mest som att TS provoceras av att vissa kvinnor "får allt". Resor, fester, studier i lugn och ro, etablera karriär, skaffa sitt drömhem o.s.v. OCH skaffa barn. (Obs här då att jag själv "skaffat" 4 barn innan 30.)


    Varför skulle man inte kunna göra allt detta med barn menar du? Om man nu är två vettiga vuxna som delar på ansvaret.

    Det är det jag menar. Varför råder sådan här inställning? Såklart har man ju högre ekonomisk belastning om man har flera barn och sådär men nä ingenting som hindrat mig personligen eller mina vänner som skaffat barn i vettig ålder att bo där de vill, plugga till vad de vill även om det är krävande utbildning, resa och festa och träna osv.
  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-02-26 10:21:56 följande:

    Nej,kanske inte enbart. Men nog är det en del fördomar och tyckanden i det du skriver.

    Du försöker framhäva dig själv som bättre än andra för att du fick barn som ung.

    Jag tycker inte att man är sämre än en ung förälder för att man vakt att leka av sig och träffa rätt person först.

    Det är snarare sunt tänkande,tycker jag.

    Jag undrar också hur du tänker ang adoption.

    Om du anser att man är för gammal för egna barn när man är 35-40 år,är man då inte för gammal för att adoptera barn också?Ja,men det var inte den biologiska klockan du pratade om utan hur pigg man är.

    Och det är två olika saker.


    Nej, anser inte att man är för gammal för att adoptera vid 35. Trots allt är adoptionsprocessen ofta långdragen och sådär. Hade jag haft svårt att bli med barn av någon anledning, hade jag föredragit att adoptera framför att genomgå IVF alla dagar i veckan. IVF-barn som grupp har dessutom en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd första tiden efter förlossning liksom risk för medfödda hjärtfel. Hade dels inte tyckt att IVF varit värt de riskerna, det hårda arbetet, lidandet osv för personlig del eller varit beredd på att leva i den skräcken heller första tiden.

    Det som hade fått mig att tveka inför adoption hade varit att det är mycket dyrt. Men hade jag haft ekonomiska förutsättningar som man många gånger har om man vill ta IVF hade jag lagt de pengarna på adoption absolut förutsatt att den går rätt till, hade kollat upp det.

    Det barnet har ju i så fall ingen som tar hand om det, har fötts till knappa resurser och riskerar att fara mycket illa längre fram. Då mår barnet bättre av att få föräldrar som kan ta hand om det och ge barnet en trygg uppväxt så hade barnet senare kunnat söka sina rötter om hon eller han så önskat detta.
  • Anonym (Milori)

    Dessutom hade jag för egoistisk del genom adoption kunnat veta att det garanterat blev ett barn jag kunde satsa resurserna på. Känslomässigt, ekonomiskt osv.

  • Anonym (Milori)
    Jemp skrev 2021-02-24 20:40:26 följande:

    Så bara elitistiskt felfria i precis "rätt" ålder ska få lov att föda barn? Oetiskt att vilja ha barn om man är ett år för gammal, har ett kilo för mycket eller nån- även lindrig- sjukdom i släkten?

    Fräsch människosyn. Och hur ska samhället gå runt, dessutom?


    Men snälla du. Ett år??? Vi pratar snarare 10-20 år!! Av ingenting. Av egoism. Okej, vill du skaffa barn trots att du har en jobbig sjukdom som går i arv före att exempelvis adoptera tycker jag det säger mer om dig som person. Bara för att du ska ha barn till varje pris eller vadå? Hade personligen aldrig kunnat leva med det men det kanske bara är jag.

    Elitiskt felfria? Var får du det ifrån?

    Hur samhället ska gå runt, hur menar du utveckla gärna? Ja det är knappast medelålders som studerat till statsvetare som får samhället att gå runt. Bland många unga personer som har fått barn tidigt hittar man folk inom yrken som hemtjänst, på sjukhuset, i kassan i affären osv. Det är det elementära som får samhället att gå runt. Dessa tjänster utnyttjar alla eller åtminstone anhöriga. De är inte rädda att ta i. Många utbildar sig på universitet till något inom sitt område som kompetenshöjer eller inom något helt annat. Sedan får du inte glömma att sjukskrivningarna är som högst bland annat bland socionomer och läkare. De är ju inte heller lågutbildade. Din och dina eventuellt äldre släktingars välfärd grundar sig på folk som arbetar och tar i. Tråkigt att många bortskämda medelålders inte inser att de människor de brukar trycka ner och kalla white trash bidrar till att du kan köra bil, bo innanför tullarna, äta nyttig mat, ha tillgång till en god sjukvård och höjer livskvaliteten bland våra äldre.
  • sextiotalist

    Vi kan helt enkelt komma överens om att vi inte är överens men med skillnaden att jag inte anser att du gjort ett fel val för dig. Däremot har samma val med all säkerhet varit katastrof för mig.

    Jag och mina vänner, där den stora majoriteten fått samtliga sina barn efter 30 är fullt nöjda med våra val. Vi har klarat av småbarnsåren, fixat tonåren. Har idag friska, väl fungerande vuxna barn som uppenbarligen är nöjda med deras uppväxt eftersom de väljer att gå samma väg som oss föräldrar.

    Studera först, har pojk/flickvänner. Sonen lägger nu mellan 50 och 60 timmar i veckan på studier, ungefär som jag gjorde när jag pluggade. Vissa utbildningar kräver den insatsen periodvis.

    Jag är nöjd med att jag fick barn när jag fick och framförallt är jag så nöjd med att jag inte fick barn med stolpskottet jag var tillsammans med innan.

  • Ess
    molly50 skrev 2021-02-26 10:27:56 följande:

    Men då har du ju själv en äldre förälder till dina barn.
    Så vem är du då att klaga på andra som skaffar barn lite senare i livet?


    Men det är ju en heeeelt annan sak fattar du väl
  • Erika71
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-27 04:41:57 följande:
    Nej, anser inte att man är för gammal för att adoptera vid 35. Trots allt är adoptionsprocessen ofta långdragen och sådär. Hade jag haft svårt att bli med barn av någon anledning, hade jag föredragit att adoptera framför att genomgå IVF alla dagar i veckan. IVF-barn som grupp har dessutom en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd första tiden efter förlossning liksom risk för medfödda hjärtfel. Hade dels inte tyckt att IVF varit värt de riskerna, det hårda arbetet, lidandet osv för personlig del eller varit beredd på att leva i den skräcken heller första tiden.

    Det som hade fått mig att tveka inför adoption hade varit att det är mycket dyrt. Men hade jag haft ekonomiska förutsättningar som man många gånger har om man vill ta IVF hade jag lagt de pengarna på adoption absolut förutsatt att den går rätt till, hade kollat upp det.

    Det barnet har ju i så fall ingen som tar hand om det, har fötts till knappa resurser och riskerar att fara mycket illa längre fram. Då mår barnet bättre av att få föräldrar som kan ta hand om det och ge barnet en trygg uppväxt så hade barnet senare kunnat söka sina rötter om hon eller han så önskat
    detta.
    Jag vet inte varför jag ens orkar skriva till dig igen men jag försöker förstå vad du provoceras av. Är det att:
    -IVF kostar samhället pengar
    www.forskning.se/2008/11/17/provrorsbarn-en-vinstaffar-for-staten/
    -Kvinnor utnyttjar IVF för att de är själviska när de är unga
    -Man ska inte bli förälder när man är så gammal?

    I ditt första stycke så beskriver du att du pga rädsla inte skulle genomgå en IVF, är det därför du är så aggressiv i frågan? För att du själv aldrig skulle våga? IVF-barn har förövrigt INTE en ökad risk för spädbarnsdöd, var har du läst det? Jag googlade precis och hittar ingenting om det förutom 10 år gamla artiklar som är kritiska.

    Att ett barn kommit till genom provrörsbefruktning verkar i sig inte innebära ökade risker för barnet.
    www.linne.se/provrorsbefruktning/

    De flesta människor längtar efter egna biologiska barn, hur kan det vara konstigt
    för dig att förstå? Är du så oempatisk trots att du själv sitter med fyra egna barn?

    Åldersfrågan blir ju bara patetisk att diskutera sen du avslöjat att din partner är en gammal förälder och antagligen precis lika engagerad i sina barn som du- hur fick du ens den tanken att kritisera åldern? Eller gäller det bara kvinnorna?

    Du skriver emellanåt att du förstår att det är jobbigt att inte kunna få barn och visar på en trevligare sida- och sen så smackar du på med massor av ocharmiga inlägg som osar kritik- varför??



  • Anonym (1.)
    Anonym (Sara) skrev 2021-02-25 21:48:20 följande:

    Jag jag blir sjukt provocerad av ditt inlägg och du verkar inte ha förståelse för att yttre faktorer kan påverka. Jag är 32 och har 6 missfall i rad bakom mig. Om jag någonsin skulle få barn skulle jag bli glad. Även om jag är 40. Det är inte så lätt för alla. Du verkar sakna känslor för det


    Kan inte annat än hålla med. Jag träffade rätt man sent, inom 5 månader från att vi började försöka så hann jag få 2 missfall.

    Det skär nästan i hjärtat när folk som ts säger såna här saker. Som att det är mitt eget fel att jag fått missfall, pga att jag inte träffade någon jag ville ha barn med på dom nästan 10 år jag var singel.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning