• Link92

    Bim April 2021 - Första barnet

    Hej på er! Hoppar in här för ett numera rutinmässigt 21a försök. Jag och min man har slutat bli ledsna när mensen kommer och rycker mer på axlarna. Det känns så märkligt att utredningen kan visa "inga fel, allt ser bra ut" och ändå blir vi inte gravida. Det har gjort att vi nu lägger husplanerna på is - för vad ska vi med ett stort hus till om det inte blir några barn..?

    Mizzi26 - 3/4, 26 år (5 försöket)

    Link93 - 3/4, 29 år (21 försöket)

    Stickling -

    Emlan93, BIM 12/4, 27 år (5-försöket)

  • Link92
    Stickling skrev 2021-03-05 18:21:54 följande:

    Åh :( Så otroligt kämpigt. Står ni i kö för IVF?


    Nej det gör vi inte.. i Västerbotten där vi bor ska man om "alla tester ser bra ut" ha fyllt 30 och försökt minst två år för att bli erbjuden IVF via landstinget. Jag fyller 30 i februari 2022 så vi har en hel del försök kvar på egen hand innan vi får någon hjälp tyvärr. Klart vi kan gå privat och betala för det, men jag vill så gärna att det ska gå på naturlig väg... Nästan så man önskar att det visats något fel på vår fertilitetsutredning så vi fått en förklaring!
  • Link92
    Stickling skrev 2021-03-06 08:22:04 följande:

    Men fy, vilken usel regel!?! Låter verkligen mossigt, och vilken katastrof det måste vara för många barnlängtare. Att betala privat är det ju inte allla som har möjlighet till heller. Usch, lider med dig! Hoppas SÅ att det ska gå vägen för er!! <3


    Ja det känns lite enkelspårigt. De kollar ju inte upp så noggrant när man gör fertilitetsutredning heller, så kan säkert ligga någon hormonell obalans hos mig.. Vi kommer nog att höra av oss till barnlöshetsmottagningen igen efter sommaren om inget mer hänt då, för att se om vi kan få "tjuvstarta" lite. Annars gör vi nog en privat utredning då bara för att känna att vi har en plan framåt. Vi skulle kunna betala för privat IVF men då vi gärna vill ha mer än ett barn tänker vi att vi kanske ändå måste betala för syskon-IVF så vi spar pengarna till det.

    Förut har vi tagit lite paus för att inte få en decemberbebis men har nu kommit fram till att vi inte vill missa några försök så vi kör på :)
  • Link92

    Jag börjar misstänka att det inte blir någon ÄL denna cykel. Det sekret som kommit har varit ovanligt sparsamt och min temperatur verkar ha "fastnat" runt 36,38 ( legat runt det nästan en vecka nu).

    Samtidigt har jag svårt att motivera mig till livet? Riktigt obehagligt för har aldrig mått såhär förut. Har jättesvårt att kliva upp, även på helgerna för kan inte komma på något som känns kul eller motiverande. Vill bara gå och lägga mig så fort jag slutat jobba. Känner att jag inte kan någonting trots fem års universitetsstudier och tre år i arbetslivet. Vilken arbetsplats vill ha mig när mitt vikariat går ut? Tänker lite - varför fortsätta med nånting? Får vi (mot förmodan) barn någon gång - vad har jag att ge barnet? Varför vill jag ens ha barn? Känner oftast att jag bara vill lägga mig ner på golvet och försvinna.

    Vad gör ni när ni mår såhär?

  • Link92
    apan95 skrev 2021-03-22 12:14:11 följande:

    Usch vet precis vad du menar. Ibland undrar man vad man ens håller på med egentligen?? är så trött på allt i perioder.. det enda som räddar mig just nu är att jag kollar om hela greys anatomy, så skönt att bara fokusera på någon annans liv haha! Så det är mitt tips. Kolla på en serie med många säsonger och avsnitt bara för att koppla bort <3 kram


    MAKL skrev 2021-03-22 12:35:59 följande:

    Jag tror också att det bästa är att göra som apan95 säger och bara koppla bort ett tag. Om det så är med en serie, en bok, en lång promenad med sällskap/pod eller varför inte bara lyxa till det med en dejt med mannen? Vad som helst bara det får dig på andra tankar.

    Jag är också i en sån period där jag varken vet ut eller in pga massa tankar och beslut som rör framtiden som ska tas. Men det går inte att ta några beslut just nu då alla val hänger på ett annat val som i sin tur hänger på ett annat val som i sin tur hänger på hur vida vi lyckas bli gravida snart eller inte osv osv. Ja en ända röra med andra ord. Men jag försöker att koppla bort dom tankarna och bara tänka på/ägna mig åt sånt som jag känner mig motiverad av och som har med allt annat att göra än alla val som ska tas och bebisverkstaden. Jag tror man måste komma ihåg att leva också, göra sånt man mår bra av för att orka med vardagen. Allt kommer lösa sig till det bästa i slutändan ska du se <3


    Tack för att ni svarar och bryr er! <3 Jag brukar vara bra på att rycka upp mig, och tror inte det bara är alla misslyckade försök med barnaskapandet som stökar till det nu utan pandemi osv, att vara begränsad påverkar mig mer än jag trott. Jag brukar ha dippar inför mens men inte såhär mitt i cykeln, det gör mig lite orolig. Jag lyckas inte med mina vanliga rycka-upp-knep heller.

    Jag har gjort en önskelista idag med saker jag vill göra (äta på lyxig restaurang, rymma iväg till stugan, bo på spa-hotell (aldrig gjort men verkar så mysigt!), ha en TV-spelshelg med min man osv) som jag ska visa min man och se vad vi kan göra, så det känns lite bättre. Bara att fantisera ihop en lista gjorde det faktiskt lite lättare att leva :) Jag ska leta upp en serie som bara jag vill se också, tack för tips! Kram på er!
  • Link92
    RH93 skrev 2021-03-22 19:15:43 följande:

    För mig hjälper det ofta med någon form av fysisk aktivitet, om det så bara är 30 min på gymmet eller en kort promenad. Mår man väldigt dåligt orkar man ju dock inte alltid ta sig för det. Då kan det vara skönt tycker jag att göra något hemma för att sysselsätta sig, kolla på en lättsam serie eller spela nåt spel t.ex.

    För mig personligen har det också hjälpt mycket att gå till kurator och psykolog under olika perioder i livet då jag känt mig på botten verkligen. Det passar såklart inte alla kanske, men jag tycker det är otroligt befriande att få prata med någon utomstående om alla känslor och jobbiga tankar. Hoppas du hittar något som känns bra för dig.


    Tack för att du svarar! Jag har faktiskt precis börjat träna mer, och försöker få till minst 20 minuter om dagen (yoga, jogg, styrketräning) så hoppas det ska göra mig gladare :)

    Ja jag har funderat på om jag skulle behöva prata med någon annan, men vet inte hur man går till väga för att komma dit? Ringer man bara en vårdcentral eller hur gör man?
  • Link92

    Tack ni som svarar och tipsar! <3 Skönt att det verkar vara då enkelt att få samtalshjälp! Psykisk ohälsa känns så långt bort för mig, men det är klart att det kan hända vem som helst när som helst. Fortsätter de här känslorna kommer jag absolut höra av mig till vc eller liknande, för som ni säger ska man inte behöva må såhär. Ska också försöka sova och vila lite mer så säger god natt nu. Tack för allt stöd!

  • Link92
    96Linneaa skrev 2021-03-23 15:03:05 följande:

    Ställer frågan till er, ni verkar ha så bra koll ;) Va på toa för en stund sen, kom lite blod, typ lite ljusrosa/beige i färgen. Beräknad mens den 2/4 så känns lite tidigt för nidblödning, men kan det va det ändå? Känner av lite mensvärks känsla också..


    Ja det låter lite tidigt för nidblödning (och inte så många som har det). När hade du ÄL? En del får ibland en liten blödning i samband med att ägget lossar :)
  • Link92
    StoraMy skrev 2021-03-24 14:07:24 följande:

    Hur tänker ni kring julafton och eventuell BF? Jag ska ha ägglossning precis så att vi skulle pricka in julafton om det skulle ta sig. Min sambo tycker att vi ska börja försöka om en månad istället. Jag tänker att det inte kommer att ta sig på första försöket ändå, men respekterar att han vill vänta 1 månad till. Men jag känner mig otålig och vill bara börja sätta igång!


    Min svägerska hade BF 25/12 men födde 6/1, så det är ju ingen exakt vetenskap det där! Jag har absolut tänkt att jag vill undvika decemberbebis men nu efter snart två års försök spelar det ingen roll. Blir man gravid nu så är det meningen att man ska ha ett decemberbarn tänker jag :)
  • Link92
    neongirl skrev 2021-03-24 12:00:45 följande:

    Hej! Känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har också mått dåligt i perioder och brukar vara bra på att rycka upp mig själv. Men nu är det jäkligt tufft! Tror som du inte bara att det är alla försök som tär på mig utan även pandemin. Skulle behöva en resa, en hotell-weekend, ett biobesök eller vad som helst för att pigga upp lite, men samtidigt vill man ju inte riskera att bli smittad. Men får nog som du göra en lista med saker som ändå går att göra på ett säkert sätt.

    Jag åt SSRI för några år sedan, vilket hjälpte mig enormt. Jag slutade när jag träffade sambon för fem år sedan och har inte känt förrän nu att jag skulle behöva medicin igen. Hjärnan är liksom dimmig och rörig, det känns som att signalerna där inte riktigt fungerar som de ska. Svårt att förklara det. Men med medicin blev allting lättare på ett sätt som varken motion eller att prata med någon gjorde även om det såklart också är viktigt. Samtidigt vill jag ju inte börja äta medicin när vi försöker bli gravida så ska försöka rycka upp mig på egen hand först. Hoppas på lite sol och vårvärme snart så att man kan och vill vara ute mer. Vi får försöka peppa varandra också! 


    Det är skönt att man inte är ensam - även om jag såklart inte vill att någon annan ska behöva må såhär. Jag pratade med min man och kom fram till att jag mår sämre av att vara passiv så ska därför minska på TV- och telefon-tid och istället göra saker! Ikväll ska vi tex spela padel med ett annat par och på fredag ska vi grilla middag ute med några kompisar.

    Vad är SSRI? Inte för att jag heller vill koppla på någon medicinering nu när vi försöker bli med barn, men är nyfiken! Ja verkligen, solen och våren kan göra under, även om jag ibland känner mig mer deppig då? Men blir glad av att snön smälter ute nu och det börjar lukta vår så hoppas det fortsätter så :)
Svar på tråden Bim April 2021 - Första barnet