Vänja sig vid barnets namn?

Ja jag..

Mitt tredje barn hade jag ingen aning om könet på. Vid en flicka hade jag och min man flera gemensamma favoriter varav flera släktnamn. Men pojknamn var svårare då jag redan hade två söner och maken en så många förslag var redan förbrukade.

När barnet väl föddes blev det en kille och vi hittade inget namn att enas om. Jag hade favoriten Jonathan men det var nej. Svärmor kom med ett förslag och vi valde att han skulle få ta det förslaget och heta Victor. Men i mitt huvud var han Jonathan i flera månader innan Victor verkligen satte sig och blev självklart. Idag minns jag knappt varför jag tvekade, namnet är ju jättefint och passar honom. (han är 13 år nu)

Jag fick vänja mig vid min sons namn. Vi hade bestämt namnet tidigt i graviditeten men när han väl kom ut så tyckte jag inte att namnet passade alls. Han fick behålla namnet i alla fall, men fick ett smeknamn också, eftersom min man tyckte att han passade utmärkt i det namn som vi valt. Smeknamnet satt i ganska länge, men jag vet inte när jag övergick till att använda mig mer av hans riktiga namn än av smeknamnet.

Jag tror i alla fall att jag vet vad som fick mig att vänja mig vid namnet till slut, och det var att jag skrev namnet väldigt ofta. Jag satte upp hans namn i träbokstäver på dörren till hans rum, och när han var bebis hade vi en witeboard som han tyckte var rolig att vi ritade på samtidigt som vi pratade. Jag skrev hans namn varje dag på den där whiteboarden. Idag kan jag inte alls förstå att jag tyckte att det var så svårt att vänja mig vid namnet, för det är verkligen jättefint och passar honom perfekt.

Absolut! Tog ett år innan jag kunde komma ihåg vad mitt första barn hette....kändes jättekonstigt, men det fastnade så småningom och sen när han blev större och identifierade sig med sitt namn blev det mer självklart.

Jag förstår att jag inte är den enda. Tack! Skönt att höra!