Dags att ge upp?

Hej alla kloka fina människor

För en tid sedan fick veta att min fru sedan många år varit otrogen. Jag förlät henne och vi försöker gå vidare. Hon är inte otrogen längre (finns inte tid/möjlighet vad jag kan se men jag kan ju såklart inte vara säker)...och hon verkar verkligen vilja bygga upp vår relation igen. Hon jobbar verkligen på det och är en helt annan människa idag jämfört med innan otroheten.

Jag känner dock dag för dag hur mina känslor för henne dör sakta men säkert

Tidigare blev jag glad när hon ringde för att höra hur jag mår eller bara säga hej. Nu drar jag mig ibland för att svara.
Tidigare ville jag lämna små lappar till henne i kylskåpet eller på ytterdörren te.x. där det kunde stå "Jag älskar dig" eller "Puss älskling" eller liknande...vilket jag antar är rätt vanligt när man älskar varandra.

Jag har aldrig tidigare funderat på andra kvinnor och inte brytt mig när jag fått ett leende eller flirt från en annan kvinna Jag har blivit smickrad så klart men inte mer. Nu känns det inte längre lika självklart att nobba sånt....jag vill liksom ge igen...eller gå vidare eller...eller jag vet inte vad det är jag håller på med längre. Jag har inte gjort något men känner mig osäker hur jag kommer reagera i "skarpt läge".

Hon är mitt livs kärlek och jag vill innerst inne leva med henne men jag vet inte om jag orkar så mycket längre.

Tips/råd/idéer/tankar mottages...!

Jag vill också påpeka att jag inte kommer avslöja fler detaljer ang vad som hänt!

Enbättreman

Mon 1 Mar 2021 13:32

#4

Kloka och bra svar, tack

Vi har gått i terapi och just nu har vi det jättebra....men problemet är att mina känslor inte riktigt verkar vara lika starka längre. Eller är det kanske tillfälligt? Det går upp och ner och det har det gjort i över ett år.

Jag älskar henne och vill bli gammal med henne.

Ett stort problem tror jag är att det gått en längre tid sedan allt hände och hon tycker nog att det tillhör historien nu...medan jag får starka flashbaks ibland som får mig att bara vilja skrika rakt ut!!! Men jag förstår själv att jag inte kan älta detta längre....

Enbättreman

Wed 10 Mar 2021 08:52

#10

Anonym (man) skrev 2021-03-03 12:14:28 följande:

Jo, tyvärr verkar det vara ganska vanligt hos förhållanden som "klarat" en otrohet.
När man säger att förhållandet "klarade" otroheten så tycker jag man generaliserar ganska grovt, för man tar helt bort, i vilket skick? och, var det värt det?

På ytan ser allt bra ut, men när man skrapar lite på ytan så verkar en helt annan bild träda fram och många verkar tycka att det inte var värt det.

Anonym (BT) skrev 2021-03-01 15:00:05 följande:

Jag var med om samma sak, otrogen fru, och känner igen mycket av det du skriver.

Glädjen finns inte alls som tidigare. Precis som du säger, inga gulliga små telefonsamtal eller SMS. Det har blivit en mer "praktisk" realation nu.

Och att man plötsligt blivit mer observant på inviter/flört stämmer ju, även om inte jag heller har agerat på det. Rent moraliskt vore det fel, även om jag med ibland tänkte "det vore inte mer än rätt". Men självförtroendet är ju på botten, och jag vill faktiskt inte heller skämma ut mig.

Du säger "längre tid sedan" det hände. Vad innebär det (ungefär)? Ett år, fem år, tio år - eller mer?

Jag är uppe i åtta år och känner att jag förvisso har ett rätt bra förhållande, men det har varit jävla tunga år, framför allt de första. Med facit i hand kan jag konstatera att det nog inte varit värt det. Men nu är "investeringen" gjord och jag får nog vänja mig vid att det inte blir bätte än "sådär".

Som ni båda skriver är jag orolig att jag ska upptäcka för sent att det inte varit värt det. Jag är inte i närheten av 8 år men det är mer än 1....och jag känner att det är hög tid att bestämma mig för hur jag vill göra.

Jag kanske kan hitta "riktig" kärlek någon annanstans även fast jag är skeptisk.
En skilsmässa lockar så klart inte alls men jag börja märka att det nog är dit vi är på väg.

Det stora problemet är ju tilliten...att jag inte längre känner mig säker på att hon är min klippa som jag kan lita på och som alltid finns där för mig i vått och torrt.

Hon har ju redan en gång, genom otroheten, visat att hon inte är att lita på....

Enbättreman

Wed 10 Mar 2021 11:02

#13

Anonym (Skeptisk) skrev 2021-03-10 09:45:40 följande:

Fast... bara för att du förlåtit henne så innebär inte det att allt är utrett och ok. Har du verkligen förlåtit henne? I så fall skulle du inte tänka på att hämnas, vilket är ett helt sjukt beteende.

Om ni ska kunna komma vidare skulle ni behöva parterapi.

Jag har ingen tanke på att hämnas...skrev bara att jag inte vet hur jag skulle reagera om nån flirtade idag...

Fast att vilja hämnas en otrohet är ju knappast sjukare än att vara den som är otrogen från första början, eller hur?

Enbättreman

Wed 10 Mar 2021 14:34

#16

Anonym (man) skrev 2021-03-10 14:21:01 följande:

Jag tycker du ska vända på steken och istället för att filosofera om framtiden, om du kommer hitta någon ny kärlek och vad en skilsmässa kan innebära i framtiden, etc... fråga dig istället om det du har nu är bra för dig? Trivs du i ditt förhållande?, får ditt förhållande dig att må bra, eller sänker den dig istället? Vill du leva med din partner (den hon är för dig idag inte den du trodde hon var) eller är det bara något du gör i brist på något bättre, av rädsla för ensamhet eller för barnens skull?

Jag tror att svaret på frågan om det är värt det snarare ligger där. Om det du har idag inte får dig att må bra, om du inte känner att du kan lita på din partner, om känner att hon inte är en klippa du kan bygga på... vad finns det då kvar att kämpa för?

Att din partner inte är din klippa tror jag du redan har svar på. Hon svek dig och det kommer du aldrig få ogjort. Hon är inte den klippa du trodde hon var, det kommer du aldrig komma ifrån.

Till skillnad från vad vissa verkar tro så går allt inte att förlåta fullt ut. Det mesta går att acceptera och lära sig leva med men att förlåta i grunden är betydligt svårare och går inte alltid även om man skulle vilja det. Och man ska heller inte försöka tvinga sig själv till något man inte kan för påtvingad förlåtelse är inte riktigt förlåtelse.

Bra skrivet!
Som du säger så har jag ju svaret redan...vill nog bara inte inse att det är över och att det har varit det ett bra tag.
Tack!

Dags att ge upp?

INNEHÅLL