Äktenskapsförord

Om vi bortser från saker som konkurs odyl så får äktenskapsförord effekt när:

Du dör
Han dör
Ni skiljer er

Sätt er ner och snacka igenom hur ni vill ha de vid de olika fallen. Vad som kommer påverka mycket vid dödsfall är barn, framförallt särkullsbarn.

Om en av er dör, ska den andra kunna bo kvar? 
Hur ska tillgångar ärvas? Vad går att lösa med testamente.

Är en lösning att delar av hans förmögenhet och ärvda tillgång blir enskild egendom via äktenskapsförord men allt annat inte?

Ska du ha ett konto eller motsvarande som är enskilt där du kan sätta av pengar?

Man ska aldrig luta sig mot någon annans ekonomi, det om något är naivt. Se till att jobba, dela på föräldraledigheter och ta eget ansvar för din ekonomi och ditt egna sparande. Köp inte bostad om du inte har råd med hälften. Gissar att du är rätt ung, med ett genomtänkt sparande i tex ISK kommer du ha en buffert och därmed en trygghet på sikt. As simple as that.

Ekonomisk trygghet skaffar man själv. Varför gör du mest hemma? Varför delar ni inte föräldraledighet?

Om din sambo inte varit rik, hade du funderat lika mycket på ekonomisk självständighet då? Troligtvis inte.

Att han vill ha äktenskapsförord är en bra början på en seriös diskussion om hur man vill leva livet och vad som är rättvist.

Var inte dumsnäll och än så länge när ni inte har barn kan du alltid gå om ni inte har samma syn på rättvisa.

Och om ni kommer överens är det väl bättre att göra dem juridiskt bindande redan nu.

Jo det kan bli alla tiders, eller så kan det bli såhär:

Din killes ekonomi styr vilket hus ni kommer bo i och vart ni kommer bosätta er. Ni kommer hamna i en dyrare kommun och ni kommer få ett fint boende. Bröllop med äktenskapsförord för honom och sedan börjar barnen komma. Eftersom din man tjänar mest kommer han anse att han behöver jobba mest. Det kommer inte funka för honom att vabba och hämta tidigt. Så för att få ihop familjelivet kommer då du behöva göra avkall på ditt jobb. Och det går alldeles utmärkt att du går ner i tid för ni har råd! Du unnar dig lyxen att kunna hämta barnen tidigare och få balans i livet. Ni skaffar ett till eller kanske två, ni har råd med tre barn! Det funkar bra. Mannen karriärssatsar och blir ner och mer framgångsrik och du får det fina huset, inte stress med barnen och allt det där. Du lägger ner stor möda på att få huset som du vill. Fint och genomtänkt. Du upplever trygghet och stabilitet i vardagen.

Så kommer smällen. Något händer och ni ska plötsligt skiljas. Du älskar huset men har inte råd på långa vägarna att köpa ut honom. Han övertar huset. Barnen kommer få ha kvar sina rum och sina vänner på gatan. Men du har inte råd med ett boende i denna dyra kommun och inte heller finns det hyresrätter här. Du får tillslut ut tillräckligt från skiljsmässan för att unna köpa en tvåa i det risiga området. Barnen får dela rum. De vill inte bo där då de längtar efter sina rum och sina vänner och hunden som nu bor hos pappa! Du måste gå upp i tid på jobbet och det är svårt för du blir utkonkurrerad av yngre förmågor utan barn som satsar. Han träffar snabbt en ny, han är attraktiv för kvinnor pga sin status och framgång. En ny kvinna flyttar strax in i ert gamla hus, det som du fixar så fint. Han är inte längre alls intresserad av dig. Tycker numera att du är patetisk och desperat som inte kunde ordna din egen karriär utan var så beroende av han. Utsugare. Dessutom vad du tråkig som inte hade något att prata om då du har kvar samma gamlajobb och deltid. Du har inget spännande att prata om på dagarna förutom barnen. Han som lovade att alltid se till att du har det bra ser dig mest som ett irritationsmoment. Hans nya (och yngre) kvinna är både fräsch och har ett spännande jobb med lysande utsikter. De matchar varandra! Och han är kär och fylld av passion igen! Och snart är hon gravid. Barnen ska få ett syskon! Och DE blir storfamilj! Dina barn längtar till pappa, styvmamma och bror/syster. För där är de familj! Hos dig är ni ensamma i din lilla tvåa (eller om du lyckats uppgradera till en trea).

Och nu beskriver jag alltså ödet för en väninna som hade exakt så som du beskrev innan de gifte sig. Och såhär slutade det. De som var så köra och han som var så bra kille!

Tänk till. Er ekonomiska obalans kan strula till det rejält för dig!

Inlägget ovan var ju ett bra värsta tänkbara scenario. Då har man skrivit in alla tillgångar är enskild egendom, och så behöver det inte vara.

Ett alternativ är ju att skriva in att gemensamma boendet räknas som gemensam egendom och ska delas lika vid skilsmässa. Se då också till att båda står som ägare på bostaden så att man inte inför skilsmässa kan se till att ta lån upp till fullvärde av huset slippa betala för det.

Det fina med äktenskapsförord är ju att de går ju att formulera på olika sätt.

Är lite i samma situation. Dock är min partner inte miljonär men jag är student och har barn sedan innan medan han har bra jobb.ä och hus. Min lön kommer inte komma i närheten av hans lön sen när jag är klar tyvärr eftersom det är ett kvinnodominerat yrke. Har tyvärr inga bra råd gällande hur du ska tänka gällande äktenskapsförord, MEN råder dig starkt till att dela föräldraledighet, Vab osv, inte ta allt för att han har bättre lön, då kommer du halka ännu mer efter. Och gör för guds skull inte mer hemma, satsa på dina studier och gärna extrajobb, lägg din energi på det istället för att städa efter honom. Och sen satsa helhjärtat på ditt jobb när du studerat klart.

Min grundinställning är att alla borde ha äktenskapsförord alltid, för då är det klart och tydligt uttalat vad som gäller.

Prata med varandra först, och därefter med en jurist som sedan får skriva avtalet.

Gör en överenskommelse om procentuell ekonomi om era förutsättningar och inkomster är väldigt olika. Och skriv in avtal om hur ni kompenserar varandra vid föräldraledighet. Tex att han överför hälften av sitt pensionssparande till dig under föräldraledighet samt ev kompenserar ekonomiskt till dig så du kan starta ett fondspar. Och vid bostadsköp att ni även vid olika ägarandelar delad lika på värdeökningen.

Gällande att du gör mer jobb hemma behöver det också lösas. Antingen att han tar över mer, eller att tiden du lägger räknas ut och att han sedan betalar dig motsvarande vad en inköpt tjänst hade kostat. Och du är smart nog att investera den summan varje månad.

Då är du trygg oavsett vad som händer i ert förhållande i framtiden.

Det är kanon att diskutera sin ekonomi innan man grälar och personligen har jag ett äktenskapsförord som nog kommer uppdateras under äktenskapet.

Jag tänker att man inte ska sätta sig i en usel sits med ett äktenskapsförord som sätter en på bar backe, men att det är rimligt att faktiskt skydda vissa typer av tillgångar.

Personligen tycker jag att ni gott kan prata med en jurist om hur ni vill ha det och att du får det tydligt förklarat vilka effekter äktenskapsförordet får.

Personligen är jag av åsikten att man bör fundera ibland över död, skilsmässa, tragedi, arbetslöshet, arv, olyckor, etc. Eftersom det är händelser som drabbar oss alla ibland.

Du får göra som Charlotte i sex in the city gjorde när hon skulle gifta sig. Hon förhandlade fram det hon tyckte hon var värd. Det vill säga vad hon tyckte att tiden hon skulle lägga på hem o barn var värt.

Om han har så mycket pengar och även ska ärva förstår jag att han inte vill dela rakt av om ni skiljer er om nåt år.

Men vad händer om ni får barn ihop och sen dör han. Vill han inte att du ska kunna bo kvar med barnen tex? Om ni får barn och skiljer er. Hur ska din standard vara då? Om du är föräldraledig mer än han, vabbar mer och kanske går ner i tid så han kan göra karriär, hur ska du kompensersrs för det när du då förlorar tex pension på det? Kanske bör han pensionsspara extra för dig?

Ka sådana saker bör ni diskutera. Ska det vara nån skillnad om ni får barn? Ska det vara nån skillnad om han går bort eller om ni skiljer er?

Men det är problematiskt att komma överens om olika villkor som ska gälla som

sambo, och vad som ska gälla när ni gifter er och sedan ytterligare andra villkor när ni får barn. Jag tror inte man kan skriva giltiga juridiska dokument för framtiden på det sättet. Och TS har den bästa förhandlingspositionen nu, innan hon syltat in sig allt för mycket i relationen och kan gå om mannen är oresonlig. Charlotte i Sex and the city var ju smart när väntade till själva lysningesfesten för att förhandla så att svärmor inte ville tappa ansiktet????

Dessutom bör ni upprätta testamente i samband med detta. Men testamentet kan mannen ändra fritt allt eftersom om han vill.

Ja, det var ju en tragisk historia. Men tar man ansvar för sin egna ekonomi och sin försörjning, arbetar, skaffar sig ett välbetalt jobb och delar på fl, vab och delar på eventuell deltid när barnen är små så hamnar man faktiskt inte där. De livsval man gör får man också stå för.

Absolut måste man ta ansvar för sin ekonomi. Men inte nödvändigtvis på det sättet du beskriver.

Alla gör olika livsval. För vissa funkar det att dela på precis allt. Andra vill ha det uppdelat på annat vis. Nämligen en av parterna jobbar mer och drar in pengar och att den andra jobbar mindre o drar ett större lass med hem och barn. Många tycker det är hemskt omoderna att leva så men jag kan absolut förstå att folk väljer att göra så.

(Och enligt trad så klart oftast mamman som år hemme mer men faktiskt inte alltid. När min pappa o styvmamma fick barn var faktiskt han hemma mer, tog VAB, hämtade tidigt osv pga att hon tjänade mer.)

Så att ta ansvar för sin ekonomi behöver inte betyda att jobba lika mycket, båda ska göra karriär osv. Att ta ansvar kan också betyda att man kräver att bli ekonomiskt kompenserad, tex att den som är hemma mer får avsatt av den andra till pension som denne förlorar på att vara hemma osv.

Var noga med att ert liv inte anpassas efter hans förmögenhet och att du är beroende av den. Så att ni har en levnadsstandard som gör att du har möjlighet att skapa ett sparkapital, att han tar större delen av föräldraledigheten så att du kan förankra dig på jobbet (eller vänta med barn tills det är klart,) tänk även på din karriär vid vabb osv.

Går man i i ett äktenskap med så olika premisser och vill hålla isär ekonomin är det viktigt att man anpassar sitt upplägg för att stärka den med svagare ekonomi - så att den blir mer självständig i sin ekonoi och inte beroende av den andre.

Märkliga svar av vissa att man ska ha det rättvist, jobba hårt etc .. när så inte är verkligheten. Verkligheten är att mannen har mer pengar än du och att du har mycket, mycket mindre. Som vissa är inne på här skulle jag vilja kompenseras för all den tid som du lägger på hem, barn och som du inte kan lägga på din karriär. Även ifall du inte kan lägga halva på en eventuell bostad så får du stå på halva vid försäljning. All tid du lägger hemma nu ska du bli kompenserad som en del av hans lön, alternativt sparkonto som endast du förvaltar. Du ska inte göra något gratisarbete, det gör vi svenska kvinnor alldeles för lättvindigt i det här landet. Sen om du ska vara föräldraledig, få barn så får du räkna med flera år framöver då ekonomiskt bortfall tillkommer. Då måste han kompensera dig ifrån sin inkomst, betala för barnen och annat. Även här så du är trygg inför framtiden.

Om du ska föda, ta hand om hans barn klart han ska betala för det medan han gör karriär. Vem ska annars ta hand om barnen? Eller menar ni andra här inne att mannen ska tjäna multum medan kvinnan jobbar gratis, inte har inkomst och tar hand om barn? Njae, det låter som gratisarbete. Precis som förgående talare skriver här finns det alltför många fall där mannen går vinnande ur situationenen, både ekonomiskt och tjänstemässigt. Sen när han blir trött på relationen och hittar en yngre tjej så går han till henne istället. Sätt krav nu, förhandla fina förmåner till dig själv och allt du redan nu lägger ner. Det handlar om ert gemensamma liv. Annars hade jag inte gått in i det alls faktiskt för vad säger det om honom? Och du kan också komma förlora en hel del i det här, dig själv bland annat.