• Anonym (Dotter)

    Komplicerad med föräldrarna

    Mina föräldrar har precis gått hem, och än en gång sitter jag kvar ledsen och förvirrad. Jag är liksom 40 år och har egna barn men ändå...

    Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till mina föräldrar. De har sinsemellan en komplicerad relation och utan att jag vill blir jag en part i deras gräl. De är båda väldigt gränslösa och känsliga. De kan vara världen bästa morföräldrar till mina barn men ibland kan de bli elaka mot barnen för att jag sårat dem med att sätta gränser. Samtidigt är jag så beroende av deras stöd och närhet, jag vill inte säga upp kontrakten med dem. Men jag tror inte att det finns möjlighet till ett öppet och konstruktivt samtal med dem heller.

    Jag känner att jag inte kan fortsätta så här. Måste hitta ett sätt förhålla mig till dem. Var börjar man. Kan man gå i terapi för sånt här?

  • Svar på tråden Komplicerad med föräldrarna
  • Anonym (K)

    Ja du behöver terapi om du passivt låter dina föräldrar vara stygga mot dina barn, dessutom som hämnd för nåt du sagt ifrån istället för att respektera dina gränser! Ingen är så beroende av sina föräldrar att man ska behöva stå ut med det!! Sätt dina barn först istället, för det är vad en bra förälder gör. Om det innebär bruten kontakt så får det vara så. Dina barn är viktigare!

  • Anonym (Linn)

    Man kan absolut gå i terapi för detta. Det är inte alls ovanligt att människor går i terapi för att behandla en uppväxt som varit svår på olika sätt samt att man i vuxen ålder har en problematisk relation till sin förälder.

    Jag tror att du först och främst måste finna dig själv. Sätta dina egna gränser och vara en egen individ. Du klarar dig alldeles utmärkt utan dina föräldrars direkta stöd!

    Att dina föräldrar är dumma mot dina barn som hämnd för att du har sagt ifrån är riktigt illa! Detta måste du kämpa med att sätta stopp för direkt! Du är förälder nu och dina barns välmående går före dina föräldrars.

    Här ser man även att det är dina föräldrar som gjort så att du känner att du måste vara dom till lags och ha deras stöd. När du försöker att gå din egen väg slår de ner på det käraste du har, dina barn.

    Det är mycket möjligt att det som behövs är att ni har mer luft emellan er, att ni inte är lika nära.

  • Anonym (.....)

    På vilket sätt är du beroende av deras stöd o närhet?

  • Anonym (Nästan 40)

    Mina föräldrar brukade mig som budbärare sig emellan i deras gräl. Jag sa ifrån någongång i 20-årsåldern. Det fortsatte lite i smyg med små kommentarer etc. men jag tog inte betet. Vi ses väldigt sällan av olika orsaker. Den främsta orsaken är i grunden att de faktiskt varit så självupptagna och är att de liksom glömt bort mig. De tog sig aldrig tid att lära känna mig och de frågar aldrig om mig utan pratar enbart om sig själva och sitt. De koncentrerade sig enbart på sig och sin dåliga relation under min uppväxt så vi har sorgligt nog ingen annan gemensam grund att stå på.

    Du kan aldrig ändra dina föräldrar men du kan välja vad du accepterar och inte accepterar i ditt och dina barns liv.

  • Anonym (Dotter)

    Tack för fina svar. Orkade inte svara tillbaka, processar er input.

Svar på tråden Komplicerad med föräldrarna