Är det hemskt att lämna en 18 åring ensam hemma?

Jag känner inte er, jag vet inte mer än du skriver. 

Jag har bara svarat alla som påstår att alla 18-åringar kan vara ensamma hemma med ett nej, det finns undantag. Ganska många undantag, som ändå med rätt stöd och hjälp kan utvecklas till fullt fungerande och trygga vuxna.

Det mest logiska för mig är inte en 18-åring som medvetet vill sabotera och vara taskig. Det mest logiska för mig med 18-åring som uppför sig som du beskriver är att det finns en orsak bakom, antingen en svårighet eller ett rejält dåligt mående.

Som många skriver - varför är hon inte med kompisar istället? Svaret kan helt enkelt vara att man inte har kompisar, eller i alla fall inte kompisar man kan umgås med på det sättet. Och sådan ensamhet kan vara riktigt tuff för 18-åringar. 

Fast många har svarat att de flesta "normala" 18 klarar sig utan föräldrar en natt.

Och de flesta svarar ju utefter infon vi fått av ts. Alltså att 18 åringen inte har nån känd psykisk ohälsa (för då hade du ju faktiskt kanske aldrig åkt iväg utan henne, de kanske har åkt iväg just för att de har fått uppfattningen att hon klarar det).

Och om hon nu var undantaget som inte klarade det hade ju det kunnat lösas eftersom hon visste om resan i tid. Hon hade kunnat protesterat tidigare eller ordnat sällskap (ts har ju nämnt pojkvän så hon verkar inte vara helt ensam utan umgänge).

Eftersom hon gör en sak av det här när det är "försent" dvs när hon redan sitter ensam genom att ringa till mamma så kan det ju inte ha varit så viktigt utan det känns som en uppmärksamhetsgrej eller att hon föröker skapa motsättningar mellan mamman o nya familjen.

Väldigt naivt tycker jag av så många i tråden att tro att alla är så oskyldiga jämt. Självklart finns det gott om dramaqueens och manipulativa människor på denna jord.

Vi svarar ju utefter infon vi får av ts. Hon har beskrivit hur denna händelse gick till och hur dottern betett sig förut. Utefter det svarar vi. Hade ts skrivit "hon är ensam, inga vänner, vill alltid vara med oss, har uttryckt tydligt att hon aldrig ville vara ensam, har psykiskt ohälsa" ja då hade ju svaren blivit att det var taskigt att lämna henne.

När hon inte får pengar eller när nåt går emot.

Utbrott o utbrott, hon ringer mamma o så bråkar hon på sambon.

Hon stod utanför deras fönster på baksidan o bankade på fönsterrutan med en hood över huvudet. Därför folk blev livrädda o kallade henne psycho, inte till henne såklart.

Förvånande, för jag är rätt säker på att vi under vår skoltid, mött dessa tjejer, som betett sig så. 

Ok, de visste alltså inte att det var din sambos dotter som stod där och bankade, utan trodde att det var någon okänd galning?

Utifrån det du berättar tycker jag inte det låter som om hon lider av ångest eller annan typ av psykisk ohälsa, utom mer som att hon bara är bortskämd. I och för sig är det inte normalt att inte kunna vara ensam vid 18 års åkder. Men eftersom hon vetat om att ni skulle åka långt i förväg borde hon ju ha uttryckt sin ångest betydligt tidigare, om det verkligen var ångest som var problemet. Det verkar som om hon främst är ute efter att få sin mamma att tycka synd om henne, samt också kanske, som du skrev, att sabotera mellan dig och pappan.

Hur ser hennes sociala liv ut? Har hon vänner? Du nämnde en pojkvän?

Bra skrivet, jag håller helt med. Folk verkar inte tro att 18-åriga tjejer kan vara manipulativa.

Den incidenten tyckte jag var värst för hon vet att vi är bortbjudna till vänner, vänner till min sambo kanske bör tilläggas o de känner ju henne också sen hon var liten. Säkert därför hon tog sig friheten att bara dyka upp mitt i natten oanmäld, hon ser sig säkert lite som fyraåringen fortfarande som alla tycker är så himla gullig. Tror inte att hon förstår att ingen annan uppskattar såna utspel än möjligtvis ens egna föräldrar. Först blev alla livrädda vem som står på baksidan o bankar, andra reaktionen blir har det hänt nåt? När folk fattar att hon bara dyker upp för att hon är sur över att vi inte kommer hem så reagerar folk negativt. Efter det här så vet jag att hans vänner har blivit väldigt negativt inställda till henne o mamman som dem en gång i tiden också umgicks med.

Utan att det var menat så har det blivit att hans vänner lite tyst frågar hur vi har det hemma o hur jag står ut med det där?

Hon har pojkvän o vänner som hon umgås mycket med. Hon bjuder ofta över honom o tjejkompisar som hon sitter o garvar hela nätterna med. Där är hon annorlunda skulle jag säga, hon vill alltid vara där pappa är eller där mamma är även där. Jag sa till henne i somras att hon kan bo med killen den veckan vi är iväg på landet men det blev tvärnej, hon o pojkvän skulle bo hemma hos hennes mamma då istället. Där är hon helt annorlunda från min egen o alla mina vänners ungar i liknande ålder.