Jag är ful.

Jag är ful men är gift. Om jag säger att jag är ful försöker folk inte ens säga att jag inte är det utan de säger att jag har en trevlig personlighet. Så omöjligt är det väl inte att hitta kärlek. Min man ser dessutom bra ut och har var tillsammans med en modell innan vi träffades. Hon är skitsnygg men inte mycket mer.

En snygg blind kille kanske kan va nåt?

Tänk bara på att killarna du legat med kanske tänker lika om dig. Hur kul är det?

Vadskada du göra då? Klaga dig själv till döds eller acceptera läget? Antingen får du undergå plastikkirurgi eller börja uppskatta de drag du har blivit välsignad med. Och Man behöver inte ha sex eller ha en partner för att leva sitt liv. Du kan ju hitta nåt annat du brinner för, tex Att rädda djur eller nåt. 

Jag är också ful. Men jag är också snäll, generös, rolig och har en himla massa egenskaper som jag och mina nära värderar högre än mitt utseende. Så ja, jag må vara ful men jag är också fantastisk på många vis (ja man får säga så om sig själv). Det finns värre saker än att vara ful.

Och vad det gäller din oro för att hitta en partner/kärlek:

Om du ser dig omkring på stan (kanske inte i covid-tider men generellt) inte tusan tror jag att varje person du möter som är i en relation ser bra ut. Vad beror det på tro? Att man inte dejtar enbart en persons utseende kanske. Att attraktivitet är subjektivt. Att fula personer kan ha helt fanatiska personligheter. Att det yttre inte är allt. Dessutom - när/om man faller för någon börjar man se den personen som finare än vad hen kanske är. Min partner tycker absolut inte att jag är ful, även om cirka alla andra människor tycker det.

Försök att acceptera att du är ful helt enkelt. Det är okej. Man måste inte vara vacker för att leva ett fint liv fyllt av kärlek och glädje. Det enda jag tycker är jobbigt med att vara ful är att föra fula gener vidare till mina barn. Kan hoppas att barnen får mer av mannens gener än mina. För helt ärligt, livet är lite lättare om man är vacker. Det finns studier som visar att vackra personer får arbete lättare (ofta pga självsäkrare), generellt tjänar bättre (också ofta pga självsäkrare), får bättre vård, får bättre betyg, blir mer lyssnade på osv. Vackra människor bemöts på ett annat sätt och har större fördelar i livet. Med detta inte sagt livet är lätt bara för att man är vacker såklart, men heller inte att livet måste suga för att man är ful.

Men summa summarum: det är okej att vara ful. Du kommer leva ett liv fullt av glädje och lycka och kärlek ändå. Men det är också okej att inte älska att man är ful. Men det är viktigt att acceptera det och sluta älta det (om det inte är så att man tänker göra något åt det).

Jag är med ful, sen är jag fet med! Det är bara att gilla läget. Jag ler, skrattar och mår toppen. Livet är för kort för att nojja över saker man inte kan göra ngt åt (fet=kan banta, men njuter av det goda ist).

Tack för era svar, jag läser allt!

För er som undrar så är jag en kvinna.

Det gör de säkert - vad ska jag göra åt den saken?

Jag vet att man inte behöver ha sex eller ha en partner men det hade väl varit trevligt att få uppleva kärlek någon gång, det tror jag att de flesta vill. Plastikkirurgi är inget som jag har råd med för tillfället och det hade i sådana fall varit en väldigt omfattande plastikkirurgi som hade krävts för att jag ska sluta vara ful.

Jag har andra saker jag brinner för, det är inte frågan om det.

Jag ser bra ut. Tom riktigt bra ut. Men jag är fet. Väldigt fet. Så jag får heller ingen (förutom de som absolut ingen annan vill ha). Därför fortsätter jag leva ensam.

Du är vältränad. Det är viktigt. Good enough! Sträck på dig och gör det bästa av det du har!

Är också ful. Tittar inte i spegel och sparar massor med tid. Finns ingen risk att någon är tillsammans med mig pga min utseende.

På gymnasiet hade jag en klasskamrat - flicka - som verkligen var oattraktiv till utseendet. Hennes ansiktsdrag passade inte ihop liksom och hennes ögon var mycket små i förhållande till ansiktet. Rakt råttfärgat hår, men helt OK figur. Däremot var hon begåvad, rätt rolig och snabb i repliken.
När vi för något år sedan hade återförening dök hon upp och vi bara gapade. Inte så att hon hade några kosmetiska operationer bakom sig, för det hade hon uppenbarligen inte, ansiktsdragen var desamma. Men hon hade lärt sig att sminka sig snyggt, att göra det mesta av det hon hade. Vansinnigt fin frisyr med färg och klippning som passade hennes livliga personlighet. Jättesnygga enkla men säkert dyra kläder och i starka färger. Det var en transformation som hette duga! men i sig själv var hon samma snabbtänkta, roliga tjej som hon alltid varit.

Börja med håret! Ny frisyr ny färg. Be om råd vad gäller sminkning. En del beautybutiker erbjuder sminklektioner - fråga!  Lär dig vilka färger som passar just dig, vilken stil på kläder. Återigen : vissa butiker erbjuder hjälp i att välja kläder och stil. Ge inte upp - jobba!

Varför skulle du inte kunna uppleva kärleken bara för att DU tycker att du är ful? Kan det kanske vara för att du själv har för höga krav och endast tänder på riktigt snygga killar som bara vill ha perfekta barbiedockor?

Det finns massor av härliga killar och män som du inte träffat ännu som kanske klickar totalt med dig. Visst, många av dem kommer att ha en drös med skavanker precis som dig men skit samma, vad gör det? Att bli kär i någon, att känna kärlek har ju noll med utseendet att göra (det kallas sexuell attraktion) och mer med hur man samspelar. 

Om du bor i en liten håla får du ge dig ut i världen och upptäcka nytt folk. 

Jag är också ful men mest av allt hatar jag min fula kropp. Mina lår är enorma och jag har en bred stor rumpa som tyvärr aldrig blir mindre även om jag går ner i vikt och tränar. Det är bara på magen jag tappar vikt vilket gör att rumpan och låren då ser ännu större ut.

Jag såg ut såhär redan innan jag fick barn och min mamma har samma kroppsform så det är väl bara att acceptera att man aldrig kommer bli smal och snygg.