6 år och gråter vid varje nattning

Jag har en bonusdotter som snart fyller 8 år. Hon sover i samma säng som sin pappa med hänvisning till att det är mysigt och barnens behov av trygghet och sånt. Hon vägrar sova i egen säng, hon vägrar sova öht. Familjelivskören hejar såklart på med att "lill-tjejen ska ha trygghet." Jag har släppt det där, hon får väl ligga med pappa och läsa sagor tills hon går ut gymnasiet. Jag slipper i alla fall göra det.

Jag skulle själv aldrig ha orkat ligga bredvid mitt barn i upp till 3 timmar varje kväll, har lite andra saker som måste betas av. Min unge somnade tryggt vid mycket yngre ålder, och jag är också frånskild. Min slutsats är att sånt här inte har med skilsmässor att göra, utan mer med dåligt samvete-knappen som trycks in på föräldern som går med på rutinen år ut och år in.

Litorina skrev 2021-03-07 11:03:36 följande:

För det kan aldrig vara så att människor är olika och har olika behov?

Mitt barn gillar att gå till tandläkaren. Jag tror inte för den skull att andra föräldrar gjort något fel med sina som ogillar det. Samma barn vågar åka skateboard från höga ramper så att till och med äldre barn ser ut som fågelholkar. Jag tror inte att de fegare och sämre motoriskt utvecklade barnens föräldrar gjort något fel heller.

Mitt barn kan däremot inte somna ensam. Vissa åker fort i ramper, andra somnar ensamma. Vi är olika helt enkelt.

Ja. Men om mitt barn är olikt ditt och ogillar tandläkaren nöjer jag mig inte med att säga "tough luck med hennes tänder, eftersom hon inte gillar det så går vi inte dit."

Samma tänker jag med nattning. Och godis. Klart, barnet kanske vill ha godis varje dag, barnet kanske vill sova med mamma tills den blir 15 år, etc...men då får man väl jobba lite mer på det?

6 år och gråter vid varje nattning

INNEHÅLL