Dejting fungerar inte. Varför ?

Jag har lärt mig att för mig räcker det med en dejt för att veta om det är "värt" fler dejter eller inte. I början när jag dejtade försökte jag vara open minded, ge alla en chans till osv men jag lärde mig att kände jag inte något litet på första dejten utan det var mer som en kompis så blev det heller inte annorlunda bara för att jag gick på fler dejter.
Det jag däremot lärde mig var att det skapas förhoppningar hos motparten om man säger ja till fler dejter. Om personen bad om en till dejt så fattade jag ju att de kanske hade känt något, eller iaf var tillräckligt intresserade för att be om det, men om jag då sa ja mest för att vara artig så blev det inget bra när jag sen efter 2:a dejten sa att det inte skulle bli fler. Då kunde reaktioner bli lite så här :"men varför gick du på en andra dejt då, om du inte vill gå på en tredje?" (ungefär som att man redan var ihop nästan (jag var ändå 40 + när detta hände, ingen omogen tonåring), som om man hade lovat något genom att gå på en 2:a dejt. 
Det här blev faktiskt besvärande ibland så jag insåg att jag mådde bättre av att tacka nej efter 1:a, om jag inte själv var så nyfiken att det var jag som bad om en andra dejt. 
Även om vissa kunde försöka övertala mig till den andra dejt, om jag talade om att jag var tveksam till en fortsättning, och sen ändå gick med på det (som sagt, jag försökte vara open minded), så blev det alltså vad man kan kalla för "tråkig stämning", när jag tackade nej till en tredje dejt. Det var som om de trodde att jag skulle plötsligt få känslor om de bara "tjatade in sig" i mitt liv - jag fattar att man lever på hoppet - men det här fungerade åtminstone inte för mig. 

Något måste klicka direkt, man vill känna någon slags förtroende kanske, få en känsla av om personen är öppen, kan kommunicera och att man har någorlunda liknande tankar om livet är ju också bra. Då kan jag vilja gå på en till dejt. (men så funkar just jag - kanske inte är lika för alla)

Jag är idag gift med en man som jag mötte just via nätdejting. Vi skrev lite först och han var SÅ stel! Jag var lite tveksam till om det här verkligen kunde funka. Sen pratade vi i telefonen och bokade en dejt. När vi väl sågs var det som om vi hade känt varann förut, allt bara funkade. Han var så nervös så han knappt kunde fika men trots det fick jag ett så fint intryck av honom. Vi satt på det där fiket i ca 3 timmar. Sedan sågs vi på en dejt till efter ca 2 veckor, en middag som varade i 6 timmar. Efter det var det "vi" 

Ja? Det kan man kanske säga, du låter anklagande?

Här visa du ditt feltänk. Du håller dörren öppet för kreti och pleti för du blir desperat och inte vill riskera att det blir 0 dejter. Jag tänker tvärtom: det är bättre att vara tydlig med vad man söker och vara tydlig med hur man själv är så att man träffar mer "rätt", även om det bara är en person man får kontakt med. Det kan vara den rätta! 

Jag hade inte många dejter, kanske en varannan månad, men det var för att jag skrev en profil där jag var tydlig med vad jag önskade och även inte önskade. En del törs inte skriva såna texter, verkar det som. Man vill inte stöta sig med folk och inte riskera att färre vill ta kontakt - men det är då man får de där hundra mailen som man egentligen inte vill ha. Jag ville hellre ha få men bra mail och det fick jag när jag vågade skriva den texten. Min man sa att det var just den texten som gjorde att han skrev till mig.