Inlägg från: Kungsholmsbo |Visa alla inlägg
  • Kungsholmsbo

    Hur berätta om otrohet?

    Inte alls. Du vill bara berätta för att dela det jobbiga och dra ner en lyckligt ovetande person i din samvetsbrunn. Avstå.

    Att man mår så dåligt av otrohet har att göra med samhällets normer. Försök att förstå att tusen och åter tusen har gjort det du gjort och att det händer hela tiden.

    Var extra snäll och uppmärksam mot din partner och gå vidare med ert liv.

  • Kungsholmsbo
    Anonym (jaha) skrev 2021-03-09 10:47:38 följande:

    Ells så kanske man berättar för att både lätta sitt samvete OCH för att ge sin partner chansen att själv välja?

    Det finns tusen och åter tusen människor i fängelse för att ha mördat andra människor. Betyder det att mörda andra människor är ok? Det händer ju hela tiden?

    Att manipulera sin partner att vara kvar i förhållandet mot sin vilja genom lögner är inte snäll på något sätt och inget TS gör kommer någonsin sudda bort det. Hon kan massera hans fötter varje dag och han kommer fortfarande leva i en lögn och vara så jävla lurad.


    Otrohet är inte straffbart. Du blandar bort korten här. Sämsta argumentet i världen skulle jag säga.
  • Kungsholmsbo
    Anonym (jaha) skrev 2021-03-09 16:18:11 följande:

    Eller som några påpekat i tråden... bara man själv kan leva med det så...

    Jag menar, om man gör dumma saker och kommer undan med det. Hur fan kan man öht tro att man kommer lära sig något av det och inte göra om samma misstag? Det enda man lär sig av det är väl att det går alldeles utmärkt att göra som man vill bara ens partner inte får reda på det. 

    Men den mentaliteten kvittar det väl om man är otrogen 1 gång eller 100, så länge ingen vet så är det väl ok?

    Och de som resonerar som att "jag vill inte veta". Är man ok då med att ens partner är otrogen 100 ggr, bara man inte vet det? Är man ok med att leva i en lögn bara för att man är mer rädd för sanningen?

    Jäkla märkligt sätt att förhålla sig till saker kan jag tycka. Personligen skulle jag tycka det vore 100 ggr värre att leva i en lögn och slösa bort mitt liv på ett asshole än att bli sårad. Att bli sårad kommer man över, tiden man slösat på en idiot får man aldrig tillbaka.

    Vad händer tex om man inte får reda på något och sen skaffar man 2 ungar med fel partner och får reda på det 10 år senare... hade man fått reda på det tidigt så hade man kunna dra och skaffat barn med någon bättre partner. Istället sitter man redan där med fel partner och 2 ungar.


    Men slappna av. Finns massor av dåliga saker som människor gör som ödelägger familjer men som är ok i samhället och därför ofta inte anses som ett svek som leder till skilsmässa utan istället något man bör ta sig igenom. Exempelvis att ljuga om sin ekonomi och försätta sin familj i en svår ekonomisk situation. Anledningen till att människor mår så dåligt av otrohet är att samhället säger att vi ska vara det. Det är en norm bland många andra. När ska folk fatta det? Så som vissa resonerar här är otrohet (som inte är ett brott) värre än pedofili (som är ett brott) och mord (som är ett brott). Det är som att otroheten en enda handling - mind you - kan utradera ett helt förhållande. Och att allt varit en lögn. Alla känslor, allt man upplever - allt är en lögn pga att ens partner legat med någon annan. Men hör du hur dumt det låter? Såklart bygger inte förhållandet på lögner för att någon varit otrogen. Allt som delats mellan de äkta makarna har ju varit sant och äkta. Eller menar du att det inte kan vara äkta för att en av dem haft sex med någon annan. Är det själva samlaget som gör att känslorna inte är äkta eller vad exakt är det som skapar lögnen?

    Nej, vet du vad det är. Det är att du tycker du äger din partner och rätten till hennes kropp. Och du tror att allt handlar om dig. Att otroheten är något som görs mot dig. Men så är det inte. Otroheten handlar mer om personen som är otrogen än något annat. Tyvärr är vi så indoktrinerade i att skälet måste vara förhållandets sprickor att vi skyller på det vid otrohet. Men jag tror inte det handlar om det alls. Kan folk börja fatta det och sansa sig lite. Det är inte ett brott mot mänskligheten att vara otrogen. Men såklart när den egna självkänslan får sig en törn då är det svårt och det säger jag med ironi - för det är exakt det det handlar om. Är jag inte tillräcklig? Fattas något hos mig? Osv och sen börjar tankehjulen snurra. Prestige. Att man inte kan ta att någon gör så mot mig... bla bla bla. Det är för mycket prestige i det pga samhällets normer helt enkelt - därav din tidigare jämförelse med mord - som är absurd.
  • Kungsholmsbo
    Anonym (Oscar) skrev 2021-05-14 23:51:54 följande:

    Så resonerar en narcissist.


    Nej så resonerar en klok människa.
  • Kungsholmsbo
    Anonym (FYI) skrev 2021-05-15 00:15:16 följande:

    Javisst är det trist när någon tycker man skall visa respekt för sin partner, eller hur?


    Säkert, man ska såklart behandla andra väl. Men du tar i för mycket ibland och gör trådarna till grus. Så jag tycker det är tråkigt när du håller på som du gör. Och det skulle jag kunna säga till dig utan en skärm emellan. Tycker du förstör så många trådar och håller dig ej till topic. Det är faktiskt jättetråkigt.
  • Kungsholmsbo
    Anonym (FYI) skrev 2021-05-17 16:35:13 följande:

    Vad får dig att tro att jag överhuvudtaget bryr mig om vad du tycker. Vad jag har sett på dina inlägg tycker du inte otrohet är någon big deal, utan det är helt ok och att det är något man bara får räkna med och acceptera.

    Nu är det ju så att alla inte tycker som du. Lev med det.


    Och vad gör dig att tro att jag bryr mig om vad du tycker. Men du respekterar inte en enda trådstart, därav min kommentar. I övrigt avfärdar jag ditt bjäbb.
  • Kungsholmsbo
    Anonym (FlisanLisa) skrev 2021-05-17 20:45:32 följande:

    Hej, 

    Vill väl göra en uppdatering, om än att några kanske tycka att mitt beslut är korrekt eller likande. Jag ber er att hålla era synpunkter hur jag är som person för er själva, ni varken känner mig, vet vet hur jag lever, vilken bakgrund jag har, eller vad jag har för bagage och för monster att brottas med.

    Om ni känner att ni har en uppfattning om mig, så ring mig, har ni inte mitt nummer, så har ni inte någon anledning att ha en uppfattning om mig.

    Det har nu gått en längre tid sedan incidenten, jag har gått hos min terapeut några gånger, och vederbörande har ej hjälpt mig att fatta ett beslut, utan snarare hjälpt mig att lägga in olika delar i beslutet, och att få mig att inse konsekvenserna över de två olika besluten. 

    Jag har insett att om jag berättar så är det en 30/70 att vi tar oss igenom det. Jag känner däremot att jag inte vill ta den risken, utan vill hellre glömma det som hänt, och gå vidare, med insikten vad jag nästan har förlorat. Personligen har jag insett att jag själv hade varit lyckligt ovetandes istället för att riva upp familjen. Det är i min personliga förankring jag väljer att ta beslutet att inte berätta, men även för att jag kan leva med mitt misstag, försöker gottgöra det så gott jag kan för hela familjen hela tiden. 


    Bra!
  • Kungsholmsbo
    Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-05-18 18:39:33 följande:

    Nä, för mig är det inte det minsta oklart.

    Jag respekterar fullt ut om TS nu har släppt den här tråden och för alltid helt släppt de mycket tveksamma personer som bara strävar efter att döma och sänka henne och med det också strävar efter att sänka hennes nära och kära.

    Den allra största respekt om hon nu väljer ägna sig åt oändligt mycket viktigare och trevligare saker, för sig själv, för sin man och för sin familj.


    Håller med.

    Det blir löjeväckande tillslut.
Svar på tråden Hur berätta om otrohet?