Hur berätta om otrohet?

Först och främst är du ingen hemsk människa. Du är just en människa och du har begått ett fel. Ett av de mest vanliga felen i världen faktiskt. Du är ångerfull, skamsen och lider kval vilket tyder på att du är en bra människa. 

Jag tycker inte du ska berätta. Eller så ska jag inte säga för valet är ditt men jag tycker det är helt OK om du väljer att inte berätta. Detta säger jag ur erfarenheten att vara den bedragna vars man inte berättade men jag fick reda på det från annat håll.

Jag har aldrig förebrått min man för att han inte berättade utan förstår honom helt och fullt. Jag hade själv inte berättat om jag var otrogen om det inte var så att jag ansåg risken för avslöjande som överhängande. De flesta anser det vara fel att inte berätta men merparten av dessa skulle inte berätta om de själv var otrogna så dubbelmoralen är hög i denna fråga. 

Min man mådde otroligt dåligt över att sin hemlighet och han övervägde att berätta för mig många gånger. Han vankade av och an med ångest hemma och med mitt nummer uppe på mobilen redo att trycka på "ring". Han gjorde det aldrig för han tänkte att så länge han inte berättade så hade det bara hänt honom. Han förtryckte det som hänt så gott han kunde men om han berättat hade det blivit verkligt och det kändes inte verkligt för honom. Han insåg vad vetskapen skulle göra med mig och han valde att bära tyngden själv. 

Jag förstår som sagt hans resonerande. Överväg riskerna med att han får redo på det från annat håll med vad du tror konsekvenserna av ett berättande gör med honom samt försök avgöra om du klarar av att leva med bördan av hemligheten.

Det finns en sanning i uttrycket "Det man inte vet har man inte ont av". Jag ska tillägga att jag tycker att magnituden av otroheten är viktig i det hela. Din otrohet, liksom min mans, är inte av den allvarligaste karaktären. Jag önskar att jag fått fortsätta leva lyckligt med min man utan den här vetskapen som nu blev påtvingad mig av en person som inte känner mig och vår familjesituation överhuvudtaget utan tyckte sig ha rätten att inverka så djupt i våra liv för att hon själv mådde bättre av det.

Nedan är en länk till ett TED- talk jag varmt rekommenderar både dig i den situation du befinner dig nu samt dig och din man i den situation ni kommer hamna om du väljer att berätta. Kan säga att jag och min man älskar varandra djupt och har det otroligt bra tillsammans även om otroheten fortfarande är närvarande. Man får välja om det ska förgöra en eller stärka en.

Det har hänt och eftersom jag nu ändå fick veta hade jag såklart föredragit att få veta det från min man. Jag hade dock föredragit att inte få veta alls. Jag känner att det var väldigt onödigt att behöva gå genom detta helvete. Jag tycker att alla som vet ska tänka sig för riktigt ordentligt innan de avslöjar en otrohet för den bedragne. Man ska också ta sig en rejäl funderare på för vems skull man gör det. Om man inte känner den bedragna tycker jag man ska hålla sig utanför helt. Hon som avslöjade det känner som sagt inte mig. Hon vet inte vad för konsekvenser det hade kunnat få. Jo, jag skulle säga att vi på sätt och vis går starkare ur detta och har kommit varandra ännu närmare men vi hade det så bra redan innan.

Jo, det är där jag är eller har varit. Just hennes avslutningsfras om att första äktenskapet är över tog mig så hårt. Så för att citera henne har vi påbörjat vårt andra äktenskap. :)

Dina fina ord glädjer mig enormt, tack. TS verkar inte ha läst inlägget men jag hoppas hon gör det.

Hade jag inte fått veta hade vi varit kvar i vårt lyckliga "första" äktenskap. Ja, han kunde men det kan alla människor vilket han är ett tydligt exempel på. Det var en gammal, kort och isolerad otrohet som han mått dåligt av länge vilket är en konsekvens i sig och även en anledning att inte göra det igen. Det behöver inte vara jag som partner som står för konsekvensen. Bara att för att man är otrogen en gång behöver man heller inte vara det igen. Nu fick det dock verkligen konsekvenser genom att han såg hur dåligt jag mådde. Vilket jag inte behövt göra.

Snillen spekulerar... över huvudet på en person de inte känner och vars historia de inte minns eller minns fel. Men nu handlar inte denna tråden om mig.

Den möjligheten har jag men jag har inte mycket till övers för dig och vill inte ge dig någon uppmärksamhet. Du får dock detta svar eftersom du felaktigt yttrar dig om mig.

Nej, det stämmer inte. Otroheten hände för snart fem år sedan. Jag fick reda på det för ett år sedan. Hon var en kollega. Efter otroheten var de som vilka kollegor som helst (jobbade dock på olika avdelningar så de hade inte mycket med varann att göra) tills hon slutade några månader senare varefter de inte hade någon som helst kontakt.