Hur berätta om otrohet?

Otrohet förekommer och i långvariga förhållanden är det med stor sannolikhet rätt vanligt att det förekommer någon gång under årens och livets gång.
Vissa otroheter blir avslöjade eller man väljer att berätta.
Men med största sannolikhet förblir de flesta otroheter aldrig avslöjade eller kända överhuvudtaget.

Det beslut TS har fattat är inte unikt utan snarare med stor sannolikhet rätt vanligt. TS är absolut inte ensam om att ha försatt dig i denna situationen och är absolut inte ensam om att ha gjort valet att inte berätta.

TS har konstaterat samma som många av oss andra, att hon själv i en motsatt situation skulle ha föredragit att få leva lyckligt ovetande hellre än att får reda på det.

Det är uppenbart att många otrogna klarar av att gå vidare både med kärleken och med familjelivet utan att otroheten överhuvudtaget kommer fram, utan några större känslomässiga problem, vare sig i närtid eller i framtiden.
Människan är en varelse som regelmässigt ljuger och de allra flesta har uppenbarligen inga större problem med att ofta och regelbundet dölja sanningen eller att ljuga. Att ljuga eller dölja sanningen medför generellt inga problem för människor.

De som blivit utsatta för en lögn, eller inte fått reda på hela sanningen, gällande otrohet eller några andra frågor, går självfallet vidare i livet helt opåverkade, om de inte får reda på något.
Att vi blir utsatta för någon typ av lögn drabbar de flesta av oss rätt så regelmässigt och ofta, i vardagen och genom hela livet. Men vi går vidare helt opåverkade som om inget har hänt, om vi inte specifikt får reda på det.
Om man ser sakligt på detta så finns där ingen dramatik utan det är bara konstatera att så ser verkligheten ut.

En lögn eller en otrohet som inte blir känd medför självfallet att kärleken, familjen, barnen, släkt och vänner, arbetskamrater, etc, etc, alla går vidare och allting i livet går vidare precis så som om inget hade hänt.
Med allra största sannolikhet är det ett rätt så vanligt scenario ute i verkligheten.

TS situation och beslut är sannolikt rätt så vanligt och i de allra flesta fall så tror jag att det är bästa möjliga beslut.
Återigen, det finns liksom inget dramatiskt i detta.

Jag tror att TS idag med sina erfarenheter är en klokare och mera ansvarstagande person till nytta och glädje för familjen, för sin man, för barnen och för många andra.

Nej, verkligen inte!

Det gäller i lika hög utsträckning din och andras sakliga grund.
Ingen gång har jag sagt emot vare sig din eller någon annans sakliga grund.

Om jag av misstag skulle ha gjort det så får du gärna på sakligt sätt visa det så ska jag korrigera mig,
under förutsättning att du kan visa det utan att gå till personangrepp och utan att använda svordomar!!!

Och jag lovar också be om ursäkt för mitt misstag om det är påkallat.

Allt jag har skrivit i inlägget som du citerade är sakligt,
eller jag har åtminstone strävat efter att vara saklig.

Inget av det jag skriver i inlägget beskriver mina egna känslor eller mina åsikter!

Annars ber jag dig visa exakt vad av det jag skrivit som inte skulle vara sakligt så ska jag korrigera mig.
Eller så får jag förklara mig bättre om jag varit otydlig så att något har kunnat förväxlats med mina känslor och åsikter.

Om du anser att några av de saker jag tagit upp är direkt felaktiga så ber jag dig att på ett sakligt sätt visa att det är fel så lovar jag att korrigera mig eller att förtydliga så det blir korrekt.

Vet inte om du försöker vara sarkastisk eller taskig?

Men om du läser hela inledningen så står där bl a:
"Hur fasiken berättar jag, 
och har familjen i behåll?"

Dessa två saker ger ju utrymme för diskussioner med många vinklingar,

bl a samtal om ifall hon kan ha familjen i behåll bäst genom att berätta eller genom att inte berätta,

och tillsammans med de kompletterande inlägg som TS har gjort så har det lett fram till ganska omfattande samtal och resonemang.

Man gör väl aldrig klokt i att i någon tråd, eller i något sammanhang, begränsa sig till att enbart läsa rubriken?

Men du är ju helt fantastisk i dina fantasier och hur du kan inbilla dig själv så mycket som helt saknar grund.
Du har så fel. Kan du inte läsa? Klarar du inte förstå det du läser?

1.) Du har fel. Jag har aldrig påstått att TS gör sin man en tjänst.

2.) Du har fel igen. Jag har aldrig påstått att berätta sanningen förstör ett förhållande.
Jag har aldrig i denna tråden nämnt cancer eller död.

3.) Du har fel igen och igen. Jag har inte påstått att det generellt är ett bra beslut. Men i rådande situation tror jag att det "säkerligen" är det bästa beslutet och framförallt att TS bättre än du har information och kunskap för att själv avgöra det bättre än du. Att TS har bättre info än du är absolut sakligt.
Att leva i en lögn har jag inte skrivit något om. Vare sig jag eller du vet vilka löften TS och hennes man har givit varandra och därför är det omöjligt att på sakligt sätt prata om att leva i en lögn eller inte. "kommer sanningen fram senare" saknar all saklighet, det är inget jag har sagt något om utan det är bara dina egna spekulationer och känslor, och saknar därför grund.

4.) Du har fel. Jag har hela tiden sedan mitt allra första inlägg varit tydlig med att det är TS eget ansvar att hon valde att begå handlingen att vara otrogen. Att du försöker insinuera annat är ren lögn. Har du läst mitt nick??? Jag har inte påstått att stå för sina misstag är detsamma som att berätta. Det är ditt eget påstående.
Jag har sagt att generellt väljer många att berätta för att de vill dela ansvaret eller skjuta över hela eller delar av det på sin partner, eller andra liknande orsaker. Nu har TS valt att inte berätta så det är en ickefråga.
Om man läser det som TS har skrivit så har du fel. TS bedömer att hon tagit ansvar för att hålla ihop familjen genom att inte berätta.

Du har fel. Jag har inte argumenterat för vad jag tycker.

Jag är helt lugn och verkligen inte hätsk. 
Jag visste inte vad som låg bakom ditt inlägg och därför inledde jag med en fråga så du skulle få chansen att förklara.

Jag ber dig om ursäkt om din tå var så himla öm?

Som alltid lovar jag att korrigera mig om du sakligt kan visa att några av de saker jag tagit upp är direkt felaktiga. Jag lovar att korrigera mig eller att förtydliga så det blir korrekt.

Om du på något sakligt sätt kan visa att det i något enda fall finns anledning så ska jag försöka förklara mig bättre om jag varit otydlig så att något har kunnat förväxlats med mina känslor och åsikter.

Att det här upprepar sig beror ju uteslutande och direkt på att du ljuger om vad jag faktiskt skulle ha skrivit.

Citera gärna och gör åtminstone ett försök att förklara på sakligt sätt exakt vad som är direkt felaktigt.

Annars har du diskvalificerat dig själv från fortsatt samtal.

Som alltid lovar jag att korrigera mig om du sakligt kan visa att några av de saker jag tagit upp är direkt felaktiga. Jag lovar att korrigera mig eller att förtydliga så det blir korrekt.

Hittills har du inte en enda gång lyckats visa det. Du har fått många chanser och du tycker att du har försökt, men alltid genom att du hittat på och ljugit om att jag skulle ha skrivit saker som jag faktiskt inte har gjort.

Det enda du sysslar med och det enda du vill är att försöka tysta mig och förbjuda mig (och andra) att ha en annan åsikt än du själv.
Det blir särskilt pinsamt för dig när jag och alla andra accepterar att du har en annan åsikt.

Du har inte lyckats en enda gång med vare sig det ena eller det andra.

Hittills har du inte en enda gång lyckats visa det.
Du har hittat på och ljugit om att jag skulle ha skrivit saker som jag faktiskt inte har gjort.

Det enda du sysslar med och det enda du vill är att försöka tysta mig och förbjuda mig (och andra) att ha en annan åsikt än du själv.

Du har inte lyckats en enda gång med vare sig det ena eller det andra.

Återigen så behöver vissa påminna sig om, och ta till sig sanningen, att TS man, barnen, familjen, vänner, arbetskamrater och alla andra människor i hela värden kommer att gå vidare som om inget hade hänt.

TS man känner inte av något svek eller att hon har ljugit för honom.
Om han, som vissa påstår, lever i en lögn så är han helt opåverkad, han vet ingenting, och han har fått förutsättningar att fortsätta leva livet precis som om inget har hänt.

Visst kan man ifrågasätta handlingen beslutet som TS tog när hon valde att vara otrogen. Men det är gjort och går inte att ändra. Det blir inte ogjort och hon blir inte mindre otrogen av att berätta. Och man kan ifrågasätta TS beslut att inte berätta.  

Men faktum är att TS beslut att inte berätta gör att för man och för barnen fortsätter livet precis lika som tidigare.
I realiteten har TS genom att inte berätta besparat dem från svåra känslor, de är besparade från all sorts påverkan och hon har genom sitt beslut att inte berätta besparat familjen och sin man från att uppleva ett katastrofläge.
TS har i den här situationen genom sitt beslut tagit ansvar för och säkrat att bespara sina nära och kära från något som kunnat leda fram till svåra följder och svåra känslor, som hade kunnat bli till livslångt lidande.

Fortfarande gäller den självklara sanningen att det man inte vet mår man inte ont av.

Jag förstår att det rent känslomässigt är svårt att köpa av vissa som är helt förblindade av sina känslor och inte klarar av att hantera sanningen, inte ens den allra enklaste och historiskt etablerade sanningen.
Men det blir ändå inte mindre sant bara för det.

Det spelar ingen roll att vissa försöker ändra på förutsättningarna, börjar om okända faktorer, sannolikheter och hypotetiska resonemang, om olika scenario som skulle kunna uppstå. Det spelar ingen roll vad jag eller ni tycker, spelar ingen roll vilka olika uppfattningar vi har.
Sanningen går ändå inte att rucka på.

Allt som har att göra med otrohet, lögner, svek osv upplever man känslomässigt som förskräckligt.
Om man får reda på det!

Självfallet vore det bäst (i de flesta fall?) om otrohet aldrig var förekommande. Men nu vet vi alla att otrohet är vanligt, eller åtminstone relativt vanligt. Ingen av oss kan blunda för att i verkligheten förekommer otrohet.
Men om jag slipper få veta något om det alls så får jag heller inga som helst känslor, vare sig bra eller dåliga, och jag förblir helt och hållet opåverkad.