Wzupmf

Wed 10 Mar 2021 16:38

42 svar

Hur kväva behovet av att bli förnedrad?

Som rubriken lyder: Hur ska jag kväva mitt enorma behov av att bli förnedrad i en relation till en man? Och nej tack, inga milslånga pekfinger om huruvida jag är frisk eller hur många kvinnor som lever i förtryck. Jag är självklart medveten om dessa - lika medveten om vad som får mig att leva ut till max och vad som får mig att må själsligt bra.

Jag har nu levt i över 40 år, i div. relationer. Allt ifrån 14 årig relation med barnens far, till flyktiga kk- relationer med mycket yngre killar. Och allt där emellan...

Dessa relationer har resulterat i att jag insett min läggning. Eller, jag har nu insett att det finns ett namn för det. Jag är extremt undergiven i sexlivet. Har fåtalet gränser. Om än lite blyg i början. Därför har jag oftast sett till att vara lite småberusad när jag träffat mina "älskare" - men även haft de bästa sexet med mina fasta relationer under lite rus.

Nu har jag levt i två år, utan någon form av närhet. Detta för att bli helt säker pp vad jag vill i livet och med en relation. Trots att mina kk- relationer verkligen lockat... Tills jag träffade min nuvarande kille, för drygt 3 mån sedan.

Jag, en förortsbo utanför Sthlm, som flyttat till landet. Från ett extremt socialt liv med stor drivkraft och pondus i vanliga livet. Tatuerad med ett "tuffare" yttre, svär, inga vidare familjeband, utöver mina barn osv. Osv.

Han, en snart 50- årig småstadsbo utan vidare socialt umgänge, supersnäll, lugn, social, inga tatueringar, svär aldrig, "2,1 st barn" och gifta föräldrar osv.

När vi träffades så valde jag att berätta om min undergivna sida, nästan direkt. Mycket p.g.a. att den inte är tydlig för gemene man. Jag inser alltså att det inte är direkt övertydligt att jag är extremt undergiven i en relation till en man.

Men även för att jag lärt mig vad jag behöver för att nå min fulla potential. Jag var väldigt tydlig i text - för att ge honom möjligheten att reflektera - i hur jag behöver en tydlig ledare att följa. Att jag behöver bli styrd för att må bra.

Att jag har ett behov av att förnedras och att min man pushar mig över kanten ibland - i situationer då jag är sårbar. Att han är mitt sunda förnuft. Hur undergiven jag är i sängen, att jag inte är för jämlikhet i hemmet, att jag vill laga maten, städa, fixa i trädgården, hur jag anser att en kvinna är en kvinna och en man är en man osv osv.

Hans reaktion var att han grät av glädje. Han menade att vi var menade för varandra. Han undrade vart jag vart hela hans liv osv osv.

Jag var alltså övertydlig, och frågade om han verkligen menade allvar. Då det inte är det lättaste att finna en fantastisk man - på båda sidor av dörren;)

Vilket han menade att han gjorde. Han var dock tydlig med att han aldrig levt ut den sidan med någon innan - och hoppades att jag skulle ha tålamod med honom.

Nu har det gått ca 4 månader och sexet är bra. Inte skitkul, men det är skönt. Han har daskat mig på skinkan två ggr. Lärt sig att nypa och klämma på brösten och vågar säga "fitta" nu, istället för "mus"????

Vi är alltså från två heeeelt skilda världrar. Och trots att han är jakande var gång jag säger vad jag vill ha och behöver, så visas det inte i praktiken. Han låter mig t.o.m. tillrättavisa honom i vardagen, utan att ens säga ifrån lite grann. Han håller med i allt. Och ja, jag börjar t.o.m. bli medvetet taskig - i hopp om att få en reaktion... Men icke...

Jag är glad över att ha träffat honom. Mycket stämmer runt om i livet. Men - jag blir inte alls mentalt dominerad, och vääääldigt sparsamt dominerad i sängen.

Jag vill alltså leva i en 24/7 relation egentligen, så förstå hur milslångt bort vi är från det jag önskar leva i... Men, denna mannen är så snäll och fin på alla andra sätt, som andra "normala" kvinnor hade dödat för att få. Hans familjbär fantastisk, han är fantastisk mot min. Stöttar, är lyhörd och full av respekt. På tok för mkt respekt - om du frågar mig;)

Jag inser att allt tar tid, och tro mig, att våga leva ut sina fantasier. Jag ser till att ge honom kunskap i ämnet på alla möjliga vis. Men jag inser även att han kommer aldrig någonsin kunna bli den mannen som kommer ge mig en klump i magen, få tyst på mig med en blick, utnyttja mig mot min vilja och driva mig till min yttersta spets.

Vilket jag inser att få vill leva i - och andra gör mot sin vilja... Problemet är att jag vill och behöver leva så, för att bli lycklig. Stört - ja... Har gjort allt för att "lära bort" det behovet. Utan att lyckas.

Nu till min fråga: Kan man leva lycklig i en relation där man inte kommer få det man hoppades på? Alltså genuint lycklig? Han har ju allt annat - utom just den sista viktiga pusselbiten.

Borde jag lämna och gå vidare, eller bara inse att det går inte att ha kakan - äta kakan? ;)

Tacksam för genuina svar, råd och tankar kring detta...

Kram

Dirtyminded

Thu 11 Mar 2021 11:55

#20

Wzupmf skrev 2021-03-11 11:13:19 följande:

Ditt sista stycke är exakt min erfarenhet! Därför valde jag bort "förhållandedelen" i många år, för att vara i dominanta kk- relationer. När killen/mannen i fråga blev för känslomässigt engagerad i mig, så svalnade mitt intresse snabbt. Just p.g.a. av att hans behandling av mig blev för öm.

Vad är det då för förbannat fel på mig?!! Jag vill ju också vara älskad och känna mig som den enda för någon. Men trots detta så blir jag kall, när han blir varm.

Därför trodde jag att min strategi skulle fungera, där jag var övertydlig med hur "porrskadad" och mentalt olik andra jag är. Men tjii fick jag ;)

Ha ha, asså det är såklart inget fel på dig! Jag tycker du låter härlig!

Det där är ju ett av problemen med att vara "porrskadad"... när man inser att man hittat det man sökt, en tjej som verkligen gillar att bli dominerad, då faller man (iallafall jag) ju som en fura och börjar bry sig...

Det sexuella förstår jag precis, men förklara lite mer hur du vill bli "dominerad" i övrigt? Manligt/kvinnligt fattar jag också, men var går gränsen? Att du inte får gå utanför dörren utan hans tillåtelse? Att han bestämmer din klädsel? Vem du får träffa, etc? Är vi på den nivån?

Anonym (Undergiven masochist)

Thu 11 Mar 2021 12:25

#21

Otroligt intressant tråd!

TS, hur gick det till att du flyttade ihop med honom utan att se att det klickade sexuellt!!????

I mina ögon har du begått ett misstag och behöver flytta isär.

Har du provat leta efter relation på Darkside.se?

Där finns det ju så många.

Jag håller på och försöker få till det med min man, på samma sätt som du. Men skillnaden är ju att vi är gifta och har barn ihop. Så vi har kärnfamiljen att bevara, därför ger jag det många fler chanser än jag skulle annars vilja.

Vi levde länge ihop tills jag öppnade den här sidan för min man. Och han var lika positiv till det som din sambo,

Och sedan visade sig att han var lika mesig och vanilj som din!

Först skulle han få tid och ville "ta det i egen takt". Vilket resulterade i flera månader utan att jag fick ens smisk eller sex i ögonbindel.

Jag försökte föreslå saker, har t.ex. lärt mig Deep Throat och blivit bra på det, men kände inte att vi var ens nära där. Han har ju alltid varit supersnäll mot mig, jag fick alltid ha sista ordet. Och det jag behöver är ju en grym man som utnyttjar mig hänsynslöst, som går igång på att jag gråter och klöks, som vill ta mig över mina gränser för SITT nöjes skull.

Efter flera månader fick jag nog och sa till honom att jag är nära att skaffa mig en knullkompis på Darkside , och att vi kanske bör öppna för att kunna ha sex med andra.

Hade inte han varit far för våra barn, skulle jag lämnat honom redan innan.

Men när jag föreslog detta med öppet förhållande, DÅ fick jag mycket smisk!

Efter det blev det spännande liv för oss!

Det går i och för sig i vågor. Någon vecka är det superduper. Han tar initiativ, njuter av makten och gör mig mycket illa utan att det blir bestående skador.

Annan vecka är han lugn och mesig, och inte så intresserad.

Men det har verkligen ändrats till det bättre.

Fast det jag vill säga är, att det går långsamt. Och att det inte är värt det, om man inte har stabilt gemensamt liv med gemensamma barn.

Han är nog t.ex. Inte sadist på det extrema sättet som jag drömmer om. Samtidigt vill man inte få bestående skador såklart.

24/7 relation är en dröm, fast det borde jag levt när jag var yngre. Det är inte lika roligt med barn i hemmet.

Anonym (låt det ta tid)

Thu 11 Mar 2021 12:30

#22

Jag vill gärna hoppa in i tråden igen och säga att varje förhållande måste formas utifrån de personerna som ingår i det. Att som Dom eller ug ha en förutbestämd lista på vad/hur/när osv fungerar nog extremt sällan om man tänker sig ett 24/7 förhållande. Det funkar nog bra om man bara ses för rollspel som någon annan har skrivit i tråden, sånt har jag ingen erfarenhet av.

T ex i mitt förhållande så bestämmer min man allt. Och han vill att vi gör lika mycket av hushållsarbete. Så därför städar han lika mycket som mig. Och när det gäller organisering i skåp och lådor i köket har han överlåtit till mig att bestämma. Så där är det min ordning som gäller. Man om han vill, kan han ändra sig och bestämma att jag ska ta all dammsugning, haha...

Vi har självklart ingen sexuell underton dygnet runt i allt vi gör. Men när han känner för det, så har vi det. Så kanske man kan uttrycka det. Självklart kan jag isa att jag är sugen på sex, men det är helt och hållet han som bestämmer när/hur/var vi har sex.

Jag vill verkligen understryka återigen att om man som ug vill beställa dominans, förnedring eller vad som helst då är man faktiskt per definition inte ug längre. Då är man inne på att "toppa från botten" och det är väldigt få Doms som gillar det.

Som sagt, alla förhållanden är olika och det är jätteviktigt att det känns bra för båda parter!

Anonym (Undergiven masochist)

Thu 11 Mar 2021 12:47

#23

Anonym (låt det ta tid) skrev 2021-03-11 12:30:21 följande:

Jag vill verkligen understryka återigen att om man som ug vill beställa dominans, förnedring eller vad som helst då är man faktiskt per definition inte ug längre. Då är man inne på att "toppa från botten" och det är väldigt få Doms som gillar det.

Som sagt, alla förhållanden är olika och det är jätteviktigt att det känns bra för båda parter!

Ja det är det jag hatar och vill undvika! Hatar att toppa from the bottom, hatar att tänka att han är Service Top.

Därför tipsar jag Ts att lämna sin sambo. De har ju inga barn ihop, de har inte levt tillsammans I massa år.

Anonym (Undergiven masochist)

Thu 11 Mar 2021 13:07

#24

Anonym (rollspel) skrev 2021-03-11 11:19:02 följande:

En dominant som ställs inför dessa önskemål från en undergiven, vill nog ställa sig dessa frågor:

Hur skall jag kunna leva ett vardagsliv med en partner, om närmast allt skall ha en spänning och sexuell underton dygnet runt?

Orkar jag leva i vardag där konflikter blir del av en sexuell maktkamp och jag alltid skall sätta mig i respekt?

Även om jag kunde leva upp till dessa krav, hur kan jag förhindra att även det mest extrema och gränslösa till slut blir trivielt genom att ständigt bli upprepat utan att det kommer något annat som kan ge det kontrast?

Hur kan jag förhindra att bli anklagad för psykisk misshandel eller brott mot någon samtyckeslag på ett senare tidspunkt, när den undergivne kanske tröttnat på gränslösheten?

Svaret på dessa frågor blir nog för dom flesta dominanta som kan skilja fantasi från verklighet, att 24/7 relationer antingen är omöjliga på längre sikt, eller skall göras så mycket preudolåtsas att det blir långt till den undergivnes fantasier om hur det borde vara.

Ok.

Vardagsliv med sexuellt underton - det är väl ALTTID så? Även i vanilj? Med den skillnaden att i vanilj är vanilj underton, typ hålla I händerna och smygpussas och klä sig i snygga kläder, och kalla varandra "älskling" och fråga"hur mår du" och "så fin du är" eller "det bir gott med champagne och mys ikväll".

I d/s är det ju samma sak, fast då får man lite hårdare smisk på rumpan och drag i bröstvårtan istället för smygpuss; man säger saker som "ja, Namn" , eller typ viskar "Ja, min Herre " när ingen hör.

Och kanske har buttplug eller inga underkläder, och kanske går på jobbet som vanligt men utför massa uppgifter, t.ex. tar foto på toa.

Varför upplever du det som svårt? Ska snart kommentera resten också

Dirtyminded

Thu 11 Mar 2021 13:09

#25

Anonym (låt det ta tid) skrev 2021-03-11 12:30:21 följande:

...Jag vill verkligen understryka återigen att om man som ug vill beställa dominans, förnedring eller vad som helst då är man faktiskt per definition inte ug längre. Då är man inne på att "toppa från botten" och det är väldigt få Doms som gillar det.

... och om det behövs... är den andra partnern verkligen Dom då?

Wzupmf

Thu 11 Mar 2021 13:17

#26

Anonym (Undergiven masochist) skrev 2021-03-11 12:25:52 följande:

Otroligt intressant tråd!

TS, hur gick det till att du flyttade ihop med honom utan att se att det klickade sexuellt!!????

I mina ögon har du begått ett misstag och behöver flytta isär.

Har du provat leta efter relation på Darkside.se?

Där finns det ju så många.

Jag håller på och försöker få till det med min man, på samma sätt som du. Men skillnaden är ju att vi är gifta och har barn ihop. Så vi har kärnfamiljen att bevara, därför ger jag det många fler chanser än jag skulle annars vilja.

Vi levde länge ihop tills jag öppnade den här sidan för min man. Och han var lika positiv till det som din sambo,

Och sedan visade sig att han var lika mesig och vanilj som din!

Först skulle han få tid och ville "ta det i egen takt". Vilket resulterade i flera månader utan att jag fick ens smisk eller sex i ögonbindel.

Jag försökte föreslå saker, har t.ex. lärt mig Deep Throat och blivit bra på det, men kände inte att vi var ens nära där. Han har ju alltid varit supersnäll mot mig, jag fick alltid ha sista ordet. Och det jag behöver är ju en grym man som utnyttjar mig hänsynslöst, som går igång på att jag gråter och klöks, som vill ta mig över mina gränser för SITT nöjes skull.

Efter flera månader fick jag nog och sa till honom att jag är nära att skaffa mig en knullkompis på Darkside , och att vi kanske bör öppna för att kunna ha sex med andra.

Hade inte han varit far för våra barn, skulle jag lämnat honom redan innan.

Men när jag föreslog detta med öppet förhållande, DÅ fick jag mycket smisk!

Efter det blev det spännande liv för oss!

Det går i och för sig i vågor. Någon vecka är det superduper. Han tar initiativ, njuter av makten och gör mig mycket illa utan att det blir bestående skador.

Annan vecka är han lugn och mesig, och inte så intresserad.

Men det har verkligen ändrats till det bättre.

Fast det jag vill säga är, att det går långsamt. Och att det inte är värt det, om man inte har stabilt gemensamt liv med gemensamma barn.

Han är nog t.ex. Inte sadist på det extrema sättet som jag drömmer om. Samtidigt vill man inte få bestående skador såklart.

24/7 relation är en dröm, fast det borde jag levt när jag var yngre. Det är inte lika roligt med barn i hemmet.

Vi lever inte ihop och har bara träffats i några månader. Jag valde nämligen att leva i celibat i nästan 2 år, p.g.a. att jag inte ville leva i låtsasrelationer, eller fastna i dominanta kk- relationer.

Problemet är att det tagit 4 månader för lite dask på skinkan. Men det kommer mängder av sms där han skriver hur han vill dominera och förnedra mig. Sen möts vi - hans blick går ner i backen och kärleksförklaringarna sprutar. Sexet är - för honom - galet och vilt - för mig är det mer förspel. Men härliga förspel. Han grisar runt med sperma och är noga med att få mig att komma. Så en liten porrig jävel bor det i honom - utan tvekan. Men han känns för rädd att släppa ut djuret i sig.

Allt annat känns ju fantastiskt med honom, och han är allt jag aldrig träffat innan. Så jag vill inte ge upp. Men är rädd att jag ska bli less med tiden - just för att mina behov kanske aldrig kommer bli tillgodosedda. Kluvet- minst sagt!

Anonym (låt det ta tid)

Thu 11 Mar 2021 13:24

#27

Dirtyminded skrev 2021-03-11 13:09:38 följande:

... och om det behövs... är den andra partnern verkligen Dom då?

Nej precis...

Men jag skrev det för att det florerar uppfattningar om att det är ug som ska styra i relationen, som ska bestämma vad man ska göra etc och det går helt emot min uppfattning. Fast, alla får tycka som de vill.

Anonym (Conny L)

Thu 11 Mar 2021 16:17

#28

Mmm, så tändande att läsa kvinnor som vill bli dominerade. Underbart att få dominera i sängen. I övrigt har jag inte samma behov. Men i sängen... mmm...

Jag får smiska hennes stjärt och har börjat mer med hennes bröst, nypa henne överallt, vill gärna smiska hennes blygdläppar också, men vet inte hur mycket jag ska våga.

Älskar att binda henne ibland, att sätta ögonbindel, att viska i hennes öra att jag äger henne, att hon finns för min njutning, att jag använder henne som jag vill...

Anonym (U)

Thu 11 Mar 2021 16:20

#29

Sök vård för din extremt dåliga självkänsla istället.

Hur kväva behovet av att bli förnedrad?

INNEHÅLL