Jag blir tvingad till abort

Det är så många saker i den här tråden som oroar mig, och jag känner inte ens TS o.O

Jag tänker bara på mig själv, jag är gravid i v. 17, och är skitnervös!

Har trots det färdig universitetsutbildning, fast anställning, en sambo jag varit tillsammans med i 10,5 år som också har fast arbete. Eget boende, har jobbat med barn hela livet och har många bebisar i min närhet. Trots allt det känner jag mig osäker inför att gå in i den nya delen av livet.

Att bara kasta sig in i det, utan att ha någon plan (låter inte som TS har det?), låter för mig otroligt naivt. Speciellt i den situation du är i..

Hur kul kommer det vara att lämna ditt barn till pappan och hans familj varannan vecka? De som redan nu inte vill ha barnet? Bara tanken på det är fruktansvärd..

Vill du gå in i ett "familje-liv" på de premisserna? Att lämna ditt första barn varannan vecka hos pappan och så småningom hans nya fru? Skaffa familj med en man du har en framtid med,hårt men sant.

Allt kan skita sig även då, men här vet du ju att det är kört redan innan. Har han inte valt dig och barnet över sin familj nu så lär han inte vara stark nog att göra det sen.