Jag blir tvingad till abort

Vilken tråkig situation du har hamnat i. Jag förstår att det känns jättejobbigt för dig nu, men med tanke på er situation så är nog abort det minst dåliga alternativet. Att sätta ett barn till världen handlar inte bara om att ha en söt bäbis, utan ännu mer om att hjälpas åt med uppfostran och omvårdnad, att kompromissa med barnets andra förälder, få ihop familjehögtider och traditioner och allt vad det innebär. Även om du kanske tycker att du "bara" har valt din kille, så kommer du inte ifrån att du får hans familj med på köpet, vare sig du vill eller inte. Och det förhållandet kommer att vara under hela barnets livstid.

Du är ung, och har livet framför dig. Satsa på utbildning och jobb och se till att du kan stå på dina egna ben ordentligt innan du börjar fundera på att bilda familj. Om inte annat så för barnets skull.

Du är barnslig och naiv om du tror att du skulle kunna behålla barnet men slippa kontakt med din killes familj.

Om han är ditt allt och er kärlek är stark så kan du ändå göra abort nu och sedan kan ni skaffa barn om fem år när ni är trygga i ert förhållande och förhoppningsvis har jobb och egen bostad, istället för att tvinga dina föräldrar att i praktiken bli småbarnsföräldrar på nytt.

Om du inte kan planera så långt som fem år bort är du inte mogen att bli förälder.

Anledningen till att du inte kan gifta dig är att du fortfarande är ett barn i lagens mening, och ditt agerande tyder också på att du ännu inte har mognat i ditt konsekvenstänk. Varför har ni inte använt skydd? Förstår du att det är skillnad på att umgås och ha sex, jämfört med att sätta barn till världen? Att utforska sin sexualitet när man är ung är OK. Att bli med barn är det inte.

Föräldrarna trampar inte på er. De försöker skydda både er och ett eventuellt barn.

Du har fortfarande inte svarat på hur du har tänkt försörja dig, och vad du har för plan för att få livet som ensamstående med en unge att funka. Du beter dig enbart som en femåring som inte får allt hon pekar på.

Det är mycket enkelt, och handlar om omtanke i första hand för ett eventuellt barn, som förtjänar bättre, men också om TS som är värd bättre än att bli en outbildad arbetslös singelmamma på soc innan hon blivit myndig. Hon är fortfarande ett barn själv.

Du har en poäng. Man får ju inte köra bil innan man är 18, och inte köpa alkohol  innan man är 20. Du får inte heller skriva avtal för att köpa exempelvis en hund eller en häst. Men att ta det livsavgörande beslutet att skaffa barn ska man tydligen anses klara innan dess alltså?