Avundsjuk på gravid släkting

Nu känner jag mig så dum och skäms verkligen. Klart man ska unna andra glädje.

Väldigt osmickrande, i synnerhet eftersom ni redan lyckats skaffa ett barn.

Sina känslor rår man inte för, och hormoner kan ställa till med ett elände och göra en hyperkänslig. Men du bör helt klart ligga lågt med att lufta den här typen av känslor kring dina nära och kära, för som du ju vet så är de inte så trevliga. Bättre då att kontakta någon helt utomstående för att lufta tankarna lite. Som här! Eller ring jourhavande präst eller medmänniska eller liknande om du behöver få prata med en riktig människa.

Jag fattar dina känslor. 

Men tänk dig istället att INTE ha något barn, snart vara 36, bara fått missfall, och runt om blir vänner gravida en efter en. Det är inte heller kul. 

Menar inte att "det finns andra som har det värre" men du verkar ta ut lite i förskott att det ska gå dåligt. Gläds åt ditt barn! 

Man har rätt till sina känslor oavsett barn sedan tidigare eller inte. Man kan ju inte rå över hur man känner bara påverka hur man visar det. Man kan vara glad för någon annans skull och samtidigt avundsjuk för man själv vill uppleva samma.

Vi hade två barn och ville gärna ha ett tredje men sambon ville vänta lite. En kompis som va klara med två blev gravid med nr 3 och jag blev oxå Avis först men sen bestämde jag mig för att se framåt. Att de blir min tur och att jag får spara lite på karamellen bara.

Jag förstår dig och jag känner ibland samma sak. Jag har tre barn. Två tätt och sen en liten sladdis. Planerar ett fjärde. Jag blir oxå lite Avis när andra berättar att de ska ha barn ( oavsett om det är första eller femte). Kommer nog alltid bli det. Vet ju vilken fantastisk ( förhoppningsvis) resa som väntar.

Tillåt dig att känna men välj att blicka framåt.