Tappa kontakten med sitt barn?

Men hur ofta träffar du henne?

Vi har oftast vv. Men i perioder kör vi 2-3 v hos varje förälder, på somrarna kanske 4. Beror på vad hon behöver för hjälp i skolan etc. En vecka utan kontakt känns tillräckligt konstigt, blir det två, tre eller fyra blir det outhärdligt (för mig). Hon verkar som sagt obrydd. Ringer aldrig. Om jag ringer blir det enstavigt, hon vill inte prata. Messar jag svarar hon ibland nåt enstaka ord.

Förstår att det är jobbigt. Inte lätt som förälder. men här handlar det nog om en tonåring som behöver tid för sig själv

Hon har alltid varit dålig på att höras, sen hon var liten. Ville t ex aldrig ringa och prata när hon var bortrest, visade inga tecken på saknad. Men nu är det värre i tonåren förstås.

Hur är er relation när hon är hemma hos dig?

Är det bara dig som hon är " kort" mot eller gäller det även andra?

När vi ses är det bra (så bra det nu kan vara med en tonåring). Då pratar hon på rätt bra om sina intressen etc. Däremellan noll kontakt.

Hon är sån mot alla, inte bara mig. Men jag är ju hennes mamma och har stått henne närmast?

Trodde inte det kunde bli såhär om man var en engagerad och kärleksfull förälder?

Men hon är väl inte så mycket för kontakt via telefon och messande med sin förälder helt enkelt. Skulle aldrig ha hållit på med "saknar dig också" i tonåren. Kanske fortfarande jobbigt att fara emellan er och att hon inte vill tänka på den förälder som hon inte är hos. Annars mest tonår.

Det har inget att göra med om man är engagerad eller kärleksfull bara för att barnet inte vill ha samma typ av kommunikation i tonåren. Du säger att hon pratar på som vanligt annars så haka inte upp dig.

Känner så igen mig i min egen dotter, och då bor hon med mig på heltid.

Min lilla goa tös är en tonåring som inte vill kramas, inte hitta på något med sin stackars mamma, vill bara sitta på sitt rum eller hänga med kompisar. Då och då skiner mammas flicka igenom och vi har långa samtal om allt och inget. Men för det mesta är allt suck o stön o orkar inte eller har inte tid. Hon är fortfarande min goa tös, fast en äkta tonåring

Det är många som inte gillar att prata i telefon. Det är ju inte alls samma sak som när man är på samma ställe, ser samma saker och kan göra saker tillsammans. Det blir liksom krav på att man ska prata, bara prata. För många kan det kännas väldigt konstlat. Närhet till en annan människa är ju så mycket mer än verbal kommunikation. Att bara prata eller skriva utan att få med resten kan kännas tomt och meningslöst.

Kan ni inte ses under de där 2-4 veckorna hon bor hos pappan? Fika/middag någon eftermiddag, gå på stan en lördag etc?

Vilken 13-åring är supertajt med sin förälder?

Det är meningen att de inte ska vara det eftersom det är en period av frigörelse. Det är inte möjligt med en supertajt relation till sina föräldrar. Det är stängt för ombyggnad helt enkelt.

DU får se tiden an och vänta ut henne helt enkelt.

Ska försöka få till att vi kan ses iaf som nån föreslog. Och bara acceptera att hon tillfälligt "försvinner" nu som tonåring. Jag vill ju finnas där men måste acceptera att det är lite stängt just nu. Tack för svar!

Här har vi 5 tonåringar i varierad ålder. Ingen av dem hörs av när de är hos sin andra förälder. De är alla tråkiga på att svara om man messar osv, men vi har det superbra när de är här. De vet att vi finns vid bekymmer osv. Det är så det är med tonåringar.
Pressa henne inte. Du kan möjligen säga vid tillfälle att du funderat lite på det här och fråga om hon vill ha mer kontakt när det går några veckor utan att ni ses. Så utgår ni från vad hon själv säger. En trygg individ  som är så pass gammal "behöver" inte ha veckokontakt med sin andra förälder om allt är bra där man är. Det är nog mest vi föräldrar som undrar och tänker på dem