Favorisera/älska ena barnet mer?

Jag har 3 barn och jag vet inte om jag favoritiserar nåt barn men jag kan ibland ta parti för nåt barn lite oftare. T.ex är den yngsta 2 år och hon blir ibland lite undanskuffad av hennes två äldre bröder och då kan jag liksom vilja vara med henne mer, gosa och krama med hemne lite mer. Jag är lite mer irriterad på mellanbarnet som är 4,5 år och i en rätt besvärlig ålder just nu. Men jag älskar alla lika mkt och försöker se att dom beter sig på ett visst sätt pga vissa omständigheter. Men som förälder är man ju ändå bara människa och kan bli irriterad på nåt av sina barn lite mer i perioder. Men jag är alltid rättvis när det kommer till fredagsmys och presenter. Ingen får mer än nån annan (som märks iaf )

Jag vet i princip inga familjer som gör som du skriver, så jag funderar över vad du lägger in i begreppet att favorisera?

I vissa familjer kanske ena barnet ägnar sig åt en mycket dyrare idrott än syskon. Då kanske det ser ut som att man favoriserar det barnet men det går inte att göra så mycket åt om idrotten kostar mycket. De andra barnen kanske är supernöjda med sitt och att föräldrarna ägnar alla barnen tid och kärlek. Dvs  här tittar man inte på kronor och ören utan att alla får göra det de önskar göra. 
Om det däremot skulle vara så att bara ett barn får sin aktivitet och föräldrarna säger till det andra att "sorry, vi har inte råd med att mer än en av er gör en aktivitet" - det hade varit att favorisera.

Jag vet en mamma som tyvärr favoriserar det yngsta barnet över syskonen. I början tänkte jag att det var att det yngsta behövde mer hjälp och aktivitet från mamman, och de äldre förstås blev mer och mer självständiga, men nu när yngsta är tonåring så har man under åren insett att den yngsta är mammans "gullebarn" och det har bara fortsatt så. De två äldre vill knappt vara hemma hos henne längre, de bor mest hos pappan. 

Föräldrar är bara människor med sina känslor.Som föregående skrev behöver man ge den yngsta mest uppmärksamhet och ofta blir den yngsta den lilla i mammas ögon.Mellanbarnet brukar bli bortglömt och vara det svåra barnet.Äldsta får mest ansvar .Man älskar sina barn olika fast lika mycket,och ja,vissa föräldrar har sina favoriter.

Jag läste någon forskningsartikel för länge sedan som visade att föräldrar älskade äldsta mest. Vet inte om det faktiskt är så.

Det är otroligt sorgligt om dina vänner och bekanta gör skillnad på barnen.

Jag älskar mina lika mycket och försöker behandla dem lika på deras nivå. Däremot så måste ibland ena barnets behov prioriteras framför det andra (men det går båda vägar. Blöja måste bytas, barnet på toa måste bli torkat, bebis måste ammas etc.).

Mina föräldrar däremot favoriserade sitt äldsta barn både i barndomen och invuxen ålder. Kanske har något att göra med att det är först eller att man har dåligt samvete för alla fler misstag man gjorde?

Jag älskade mitt äldsta barn mer än jag någonsin älskat förr och därför var jag orolig när vi väntade 2:an. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna älska någon lika mycket. När han föddes älskade jag honom precis lika högt.
Jag älskar mina barn lika mycket men vi har olika relationer. Dottern är närmare sin mamma eftersom de har gemensamma intressen. Sonen tyr sig lika mycket till oss båda men i olika situationer. När datorn strular är jag bäst. När flickvännen gjort slut vill han prata med sin mamma.

Jag älskar bägge exakt lika mycket, även om min treåring är inne i värsta trotsåldern nu så att jag ibland måste låsa in mig på toa och räkna till tio för att stå ut, haha.

Minstingen är ju så liten och oskyldig att man inte blir irriterad på honom ännu, men det betyder inte att jag älsksr honom mer. De är så underbara båda två.

Deras farmor däremot favoriserar vår äldsta så tydligt att jag mår illa.

Känner ingen som tydligt gör skillnad på sina barn.

Däremot har ju inte barn samma behov, inte samma intressen och då kan det ju skilja i engagemang som krävs av föräldrarna.