Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Sitsen du sitter i låter rent för jävlig, jag förstår att det är tufft.

Det första jag tänker är att du kanske ska släppa taget om karln du har ett "förhållande" med, han verkar minst sagt ha hoppat av tåget men är för feg för att säga det. Han vill inte ha barn och är för feg för att kläcka ur sig det.

Sen tänker jag att det är näst intill orimligt att ens be sin syster att donera ägg. Att göra det är inget man gör på en pisskvart. Eller som spermiedonation, runka i en burk. Det är sprutor, hormoner, plågsamma äggplock. Varför skulle hon utsätta sig för det om hon inte måste?

Har ingen aning om vad som gäller för att få donerade ägg eller embryon, kanske något att rodda i? Men spontant känns det som att du passerat åldergränsen.

Du kommer, för att se sanningen i vitögat, troligen inte få några barn. Iallafall inte som du fött själv. Det som är kvar är adoption, kan du inte överväga det? Då får du ditt barn, det enda som saknas är det genetiska bandet. Och det är väl inte det viktigaste?

Jag beklagar, jag förstår att det är svårt.