Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Usch vad jobbigt detta låter..

Jag tro du måste gå till en terapeut och prata ut. Någon utomstående som kan ge andra perspektiv och som kan hjälpa dig att hantera dina känslor.

Sen behöver du göra ett helikopterperspektiv på hela situationen. Det är en enorm press du lägger på den här mannen. Du har 10 års förväntningar som helt är kopplade till din syn på meningen med livet som han nu ska hjälpa dig att infria. Jag tycker inte det är schysst. Du har under denna tid kunnat skaffa barn på egen hand och uppfylla din dröm. Nu beskyller du honom att din livsdröm går i kras samtidigt som han bär på trauman av krossad relation och misslyckade ivf:er.

Du bär ansvar för dig egen lycka och dina egna mål här i livet. Det är ingen annan människas skyldighet att uppfylla den. Det säger jag inte av elakhet eller för att strö salt i såren men din bitterhet håller på att knäcka två stycken viktiga relationer; med mannen du älskar och med din syster som förmodligen inte blev gravid för att jävlas med dig utan för att hon och mannen ångrade sig och hade turen att bli med barn. Livet är orättvist! Men varken din man eller syster gör detta för att vara elaka mot dig. Du behöver särskilja på dessa saker.

Och om det inte går vägen med ett eget barn så har du ju en fantastiskt möjlighet att bli den bästa moster åt ditt syskonbarn. Så än viktigare att du inte skjuter bort din syster..

Jag hoppas verkligen verkligen att din livsdröm går i uppfyllelse. Det är en väldigt smärtsam text du skriver och du har helt rätt att det finns mycket orättvisa i detta. Men livet är som sagt orättvist och i många fall brutalt. Se bara till att inte förstöra relationerna med dina närstående. Jag är helt övertygad om att de bryr sig mycket om dig och älskar dig men de hanterar detta på ett annat sätt.