Ofrivilligt barnlös, gravid syster. Frånvarande partner.

Hade jag varit du hade jag kört äggdonation eller embryodonation utomlands. Jag förstår absolut att man vill vara lik barnet, jämföra med släkt osv, men livet blir inte alltid vad man tänkt sig.

Man kan få ett barn som inte alls är likt en fastän det är ens biologiska, ett barn som är sjukt, ett barn som kanske är gravt funktionshindrad.... man kan aldrig tänka "men det blev inte som jag föreställt mig, så nu kan jag inte älska barnet". Du måste sluta jämföra dig med alla andra, speciellt din syster.

Det verkar väldigt viktigt för dig att din släkt ska tycka det är ok - är de väldigt dömande? I så fall kanske du måste släppa tanken att duga inför dem? Eller så kanske de accepterar dig och ditt barn även om ni inte är precis som du föreställt dig det?

Jag förstår att du ställde frågan om ägg till din syster, och att du kände att det var ditt bästa alternativ. Däremot känns det orimligt att du blir arg på henne för att hon lät bli att svara (dvs svarade nej, men kanske inte vill neka dig rakt ut), eftersom äggdonation är en sådan stor fråga.

Du önskar att hon hade varit öppnare mot dig, men hade det varit bättre? Hon kanske undanhöll graviditeten av omtanke - varför såra dig med nyheten om att hon var gravid, när risken för missfall var hög och hon ändå skulle mista barnet?

När det gäller henne tycker jag faktiskt att du inte kan döma så hårt och skoningslöst, för även om hon inte gjorde som du ville menade hon säkert inte att såra dig.

Ju mer jag läser om din partner, ju mer känns det som att du nog får räkna bort honom. Han verkar inte vara så intresserad av barnfrågan, och tycker nog mest att det känns jobbigt att du är det. När du bestämmer hur du vill gå framåt får du nog tänka dig att han inte finns med i planerna.

Jag förstår att ditt förstaalternativ varit att få biologiska barn lika dig tillsammans med en kärleksfull pappa. Absolut. Men nu verkar det inte hända, och du måste besluta dig för hur du vill gå framåt. Att anklaga och älta är fullt förståeligt, men gör dig bara ensam och bitter.

Äggdonation? Ta hand om fosterbarn? Eller hitta mening i ett liv utan att vara förälder? Jag hade kört ägg/embryodonation i din sits, utan att titta bakåt på hur det skulle kunna ha varit.